Just det, Estridh har åkt skoter med min storebror också under julhelgen. Hon var impad! Och fast hon kan säga skoter så envisas hon med att säga kopish hela tiden.

Så här är lite bilder när hon åker kopish!






På julaftonsmorgonen var Estridh ute och skottade snö med min pappa och bröder. Helt plötsligt märker de att hon hade råkat slicka fast sig själv på gångjärnet till ladugårdsdörren (den som syns i bakgrunden). Min bror sprang in efter varmt vatten som de hällde på tungan och järnet inna hon kom loss. Gissa om hon var ledsen? Stackarn... Varför ska ungar slicka på allt? Speciellt saker utomhus. Men som tur var gick det bra med tungan.. Knasunge.

Här kommer lite bilder från julhelgen! Vi har hos min pappa på julafton och mamma på juldagen. Träffade halva min syskonskara och deras respektive. Det har varit kanon. Estridh har rivit julklappspapper i det oändliga och fått massvis med fina presenter. Signe har mest vandrat från famn till famn och charmat släkten med sitt kärleksfulla leende. Detta är nog första julen då jag känt mig riktigt vuxen. Ja, ni vet när man står och roddar i köket i stället för att kolla på Kalle. Eller när man är den som hjälper till att sminka tomten i stället för att stå i fönstret och vänta med spänning.

Det var också första julen då jag upplevde allt genom barnens ögon. Tidigare har Estridh var lite för liten för att greppa allt, men inte i år. Det är minst lika spännande, roligt och förväntansfullt att se henne öpnna sina klappar och vänta på tomten som att själv göra det. Julen är barnens högtid. Det är verkligen givande att ställa till med allt julestök nu när man har barn som uppskattar det så mycket. Samtidigt känner jag mig otroligt mycket äldre på en gång. Vuxen. Ja, jag kanske är vuxen nu?

Nu kommer bilder från julafton.








Estridh fick sin efterlängtade bondgård. Hon älskar den! Signe fick fina paket hon också, även om hon inte  kunde göra så mycket annat än att suga på dem. Det är också ett plus med att vara förälder - man får inte bara öppna sina egna paket, utan även de små barnens :)

I natt har Signe sovit 6½ timmar i sträck. Mellan 00:30 när jag gick och la mig till 7:00 när min klocka ringade. Gött! Det är den längst sovstunden hittills sen hon föddes faktiskt. Annars har hon sovit många timmar men vaknat och velat ha mat. Men inte i natt! Får se hur det blir fram över, men det känns skönt att det går åt rätt håll.

Säga vad man vill om Försäkringskassan, men de har precis höjt min SGI med en dryg 50-lapp om dagen. Det blir ju faktiskt över 1000 kr på månaden. Tack för det! Det väger nästan upp eran idiotiska byråkrati som snuvat Johan på sina 10 pappdagar. Eftersom han sagt till på jobbet när han skulle bli pappa (som man självklart gör) och därmed inte blivit schemalagd i samband med födseln, hade han inget jobb att tacka nej till. Så eftersom han inte avstod från jobb, enligt Försäkringskassans sätt att se på det, hade han heller inte rätt till erättning dessa dagar. Puckon! Vad tror ni han bad om ledigt för? Människor som inte kan tänka själv borde inte jobba som handläggare.

Ja, vad skulle han ha gjort då? Hemlighållt när bebisen skulle komma? Ringa chefen på morgonen och överraska med ett "Jag ser att du schemalagt mig idag, men jag har fått en unge! SUPRICE! Så jag tänker ta ut pappadagar nu. Varsågod att leta upp en inhoppare!". Då blir man ju poppis på jobbet... När jag frågade Försäkringskassan om det var så man skulle göra, höll hon med. DJOT. Men det löser sig nog. Så tröttsamt att allt ska vara så omständigt bara..

Vad ska vi hitta på idag då? Jag fortsätter att kämpa på med mina sillinläggningar. Är sugen på att göra egen rödbetssallad också, fast jag tror inte vi har plats i kylskåpet. När jag blir stor och vi bor på ett ställt med stort kök ska jag ordna världens störta julfiranden! Mat och mys i massor. Så ska Estridh och Signe och våra tre andra barn komma hem med sina familjer och fira jul med oss. Haha, snacka om att leva i nuet!

Bebisen har blivit helt crazy! På ett bra sätt alltså. I förrgår upptäckte hon helt plöstligt ett nytt ljud, ett ganska jällt och pipande tjut som hon kör med hela dagarna numera. Man skulle kunna lika det vid ett glädjetjut! Bara man visar sig så skiner hon upp och tjuter av lycka :) Det var på kvällen när hon inte ville somna som Johan tog upp henne. Hon jollrade och "pratade" hur länge som helst och bara njöt över att få vara uppe och socialisera lite.







Hon är är förbaskat fin och älskvärd, den där lilla bebisen♥ Ibland känns kärleken till henne så stor och överväldigande så jag nästan fäller en tår. Hon är så glad, framåt och otroligt nöjd med så lite. Jag och Johan har faktiskt diskuterat om det kanske är något fel på henne till och med... Bebisar kan inte vara så glada som hon. 

Andra saker som händer i hennes utveckling just nu är att hon upptäckt sina händer. Blir bättre på att styra dem dit hon vill och suger på dem hela tiden. Nästa vecka ska vi till BVC. Ska bli spännande att se hur hon ligger till med längden!

Den här mystiska burken står i vårat kylskåp. Ni som gissar att jag snott ett konserverat forntidsdjur från Naturhistoriska Riksmuseét har fel. Det är nämligen sillinläggning på gång här hemma! Jag älskar sill, och har gjort det så länge jag kan minnas. Ni som känt mig sedan jag var liten kanske minns min pannkakstårta med sill och rödbetssallad som jag önskade mig till min 7-års dag? Eller så har i förträngt det. Hur som helst! Sill är det bästa på hela julbordet och ska självklart finnas i mängder. Favoriten är klassisk inlagd- och senapssill, men förra året testade vi att göra Västerbottensill också som var kanon!

Så nu har jag fyndat 3,4 kg sill som ska vattnas ur över natten, skäras, läggas i lag och kryddas. Mums!




Sen hade jag ju tänkt att bli smal igen. Men jag tror jag väntar med det tills julen är förbi. Känns ju som att starta i uppförsbacke, om jag säger så. Appropå det är det ganska mycket uppförsbacke att försöka vara snygg överhuvudtaget när man är mamma. Har man inte bebiskräk på kläderna så borde håret ha tvättas i förrgår, naglarna målas om för en vecka sen och ögonbrynen ansats. Sen att gravidieten gör sitt till har vi ju pratat om förut.. Dessutom slutar alla shoppingförsök med kläder till ungarna i stället. MEN! Jag tänker minsann trotsa fulmorsan i mig och köpa ett par nya jeans i morgon. Hör och häpna! Kanske hittar jag ett par som jag känner mig fin i. Det skulle vara kul.

Estridh är rolig hon.. Nu ikväll när jag låg och nattade Signe kom hon in i sovrummet. Hon ställde sig i dörrhålet och sa "Godnatt mamma och Signe, sov så gott! Jag är här ute. Var inte rädda, för det finns inga spökerier." Sen går hon fram till Signes vagga och pekar på de små labanfigurerna i hennes mobil som snurrar ovanför och forsätter, "De enda spökerna som finns är de här, och de är inte farliga!"

Så söt♥ Tänk så mycket som rör sig i hennes lilla huvud. Jag brukar inte prata om spöken med henne, men hon har ett par filmer med Laban. Antar att hon får endel spökideér därifrån. Det är kul att lyssna på henne när hon pratar sådär, vissa meningar är som tagna ur ens egna mun :) 

Jodå, minikorven växer och frodas! Hon har gått upp ytterligare en blöjstorlek och fått en riktigt dubbelhaka. Hon är sådär härligt go och knubbig så man bara vill äta upp henne! Dessutom luktar hon så otroligt gott! Estridh luktade ofta spyor och sur mjölk, men Signe luktar verkligen alltid gott!

Har inte mätt henne på länge nu, men jag tycker det både ser ut och känns som att hon blivit väldigt lång! Estridh har ju alltid varit liten och nätt, men jag tror faktiskt Signe blir något nummer större. Åtminstonde på längden. Bodysar som Estridh hade när hon började krypa vid 4-5 månaders ålder börjar redan nu (!) bli korta.i grenen. Kanske brås hon på mina 176 cm? :)





Hon har också fått liiiite längre hår. Andra framsteg hon gör är att ligga på mage. Det går hyffsat bra nu faktiskt. Hon håller ju upp huvudet själv, men blir ganska högljud och inte speciellt road av att ligga på mage länge. Hon har inte vänt sig själv på riktigt, men om hon ligger på sängen där det är mjukt händer det att hon lutar huvudet åt sidan och liksom välter omkull. Men men. Take you time baby. Jag tror inte du kommer ligga på rygg och sprattla tills du är 15 ändå :)

Ja, annars är allt i sin ordning. Hon äter med 2-3 timmars mellan rum och sover mellan 19:00-8:00 med undantag för ett par matpuser. Nu de senaste dagarna har hon dock velat äta mer på nätterna, undra varför? Kanske ska försöka få i henne oftare på dagen så hon inte behöver äta lika mycket på natten? Vad tror ni? Tillväxtperiod? Äsch. Jag ska inte klaga. Jag får sova relativt ostört trots att jag har småbarn så jag är nöjd ändå.

Nu ska jag leta upp min hårborste. Gissar att den ligger någonstans i 3-åringens leksakslådor.. Hörs!

Jag tänker ganska mycket på framtiden just nu. Det verkar säkert spännande och kul att satsa på något man tror på, chansa och kasta sig ut så som vi gjort. Det är det också, men att ovissheten om framtiden också är otroligt påfrestande kan ju vara värt att nämna. Det är jävligt jobbigt att inte veta hur allt ska bli. Boende, jobb, föräldraledighet...  

Framför allt är det jobbigt att inte veta vad jag själv vill längre. Jag brukade ju alltid veta hur jag ville ha det! Nu vet jag inte alls. Jag står med en fot i på fastlandet, en fot i Visby. Vilket ben ska jag stå på? Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad är jag beredd att satsa? Hur mycket är det värt? Vad väger tyngst? Känslan går upp och ner. Vissa dagar älskar jag att bo här, andra dagar längtar jag hem. Ibland är jag så stolt över att vi vågat ta detta steg, andra gånger undrar jag vad vi håller på med...

Men jag älskar Visby! Närheten till allt, människorna, havet och lugnet. Jag och Johan har pratat ganska mycket om detta. Jag beskriv det som att jag har en väldigt fin ask, men alla saker som betyder något för mig ligger någon annanstans. Vad spelar då asken för roll? Det viktiga i livet är ändå de små sakerna som man älskar, värderar och uppskattar så mycket.

Det är svårt att veta hur något känns innan man provat. Jag har sagt det förut, men testar man nya saker ser man också nya sidor hos sig själv. Just nu känns relationen till mina barns mor- och farföräldrar väldigt viktig. Mycket viktigare än jag trott! Jag ser på Estridh hur mycket hon saknar, längtar efter och pratar om sin farmor och morfar. Hur kommer Signes relation till dem bli om vi bor här? Kommer hon stå dem lika nära? Om inte, är det värt det? Vad får hon i stället?

Urk. Ibland blir jag så trött på mig själv! Trött på vara vuxen och behöva fatta en massa bra beslut hela tiden. Önskar att jag bara kunde ta ett steg åt sidan, låta någon annan kliva in och vara klok och duktig i mitt ställe. Ja, det är också något som satt sig i huvudet på mig... Att vara duktig, genomtänkt och bra hela tiden. Helst rolig och snygg också. Men det är väl något jag får lära mig att leva med. Ändock kan jag inte låta känsla passera smärtfritt.

Snart vaknar Estridh och då ska vi gå på stan. Samtidigt som jag skriver detta, gnäller lite och tycker synd om mig själv slår mig tanken om hur bra jag faktiskt har det, egentligen. Är jag rätt person att gnälla? Ja, just nu är jag det. För just nu känns det så här. Nu har Estridh vaknat. På med kläder och ut i friska luften. Hörs!

 ♥







♥