Lussetåg på förskolan. Precis sådär charmigt okontrollerat som det blir när småbarn ska göra något. Estridh var tärna och så fint pyntad i lusselinne, ljus och glitter. Jag kände mig så stolt när jag satt där och tittade! Tänk att det där är min dotter?! Det är ballt. Hon är så fin och duktig. Sen sitter jag där och tänker "Är det bara jag som ser att Estridh är det sötaste barnet här inne?". Haha, så tänker väl alla föräldrar om sina barn. Men det är ju lite av det häftiga med att vara förälder, att ha sånt enormt fokus på sitt egna barn. Den viktigaste planeten som hela ens liv kretsar kring. Hon är min stjärna som lyser starkare än alla andra små stjärnor runt omkring henne! ♥







Riktigt fint var det. Det glittrade i ögonen på Estridh när hon skridade in i salen. När hon fick se vart vi (framför allt Signe) satt i publiken sken hon upp och ropade "HEJ BEBISEN!". Det blev lite fäktade med ljuset, men mest av allt stod hon bara längt fram och njöt av att alla tittade på henne. Sån tuffing! Hon är ju alldeles ny på förskolan men inte ett dugg blyg. De säger att hon är en självsäker tjej som tar för sig, och det kan jag tänka mig :)