Signe 2 år

 

Den här dagen för 2 år sedan kom en underbar liten pärla till världen!

Jag kan inte förstå så mycket som hänt under denna tid. För bara 2 år sedan kom hon upp på min mage, kladdig och skör som en liten fågelunge. Nykläckt. Idag är hon en tuff tjej som ropar "Mamma, fädi' gåååå!" sen springer hon mot mig och kastar sig i min famn. Det är överväldigande att få följa en liten människa på den här resan.

 

Eftersom födelsedagbarnet hade svinkoppor dagen till ära blev kalaset något bantat. Bara till storleken alltså, inget annat. Vi bakade en stor tårta, brownies och After-Eightkakor. Signe var mycket nöjd, men mest nöjd var hon med After-Eight chokladbitarna. Tacksamt. Nu vet jag att jag inte behöver krångla till det i fortsättningen. Näst bäst var att bli hurrad. Hon sa bara "Igen! Igen! Igen!" och vi fick sjunga för henne många gånger och det räckte ändå inte. 

 

Min lilla tjej - 2 år redan! Estrid tittade på Signe med en fundersam blick och sa "Men... Har Signe alltså blivit större nu?". Ja, det är inte alltid man lägger märke till det är man lever med barnen varje dag. Men rätt som det är slår det en så fantastiskt stora det blivit. Bara över en dag!

 

Signe, du gör mig rik på kärlek! ♥ 


För en gångs skull.

En trött och slö svinkoppetjej innan hon somnar i vagnen ♥
 
Signe är sjuk. För första gången på evigheter faktiskt. På mitt jobb är det här med sjukfrånvaro väldigt uppstyrt och man ringer ett samtal och meddelar sin frånvaro, sedan skickas mejl till chefen och en sjuksköterska ringer upp en varje sjukdag för att kolla hur man mår. Idag när jag ringde bad de om Signes personnr. och det visade det sig att hon inte ens var registrerad i systemet. Då vabbar man inte speciellt mycket.
 
Enligt Försökringskassan har jag hela 0,125 st VAB-dagar på båda barnen sammanlagt under de senaste 3 åren. Visst, föräldraledighet och annat har självklart gjort att vi ändå varit hemma med dem, men man kan ju lätt konstatera att vi har väldigt friska barn!
 
Därför känns det nu ganska exotiskt att vara hemma så här mitt i veckan med ungarna och lite svinkoppor. Vi leker, lagar mat, ser på film, spritar allt vi tar i och smörjer Signe med salvor. Det är ganska mysigt faktiskt.
 
Hemma blir vi resten av veckan. Till helgen hade vi ett tilltänkt 2-årskalas för Signe men det får vi nu boka av. Kvar blev en helg med familjen utan några måsten alls. Självklart tårta, ballonger och sång men inte så myckt mer. Välkommet, oh ja!
 

De värmer hjärtat!

'

Bilden är tagen igår när jag hämtade två (väldigt smutsiga) sötnosar på dagis.

Deras kärlek till varandra är det finaste jag vet.


"Ninne"



Min lilla tösagris busar på grusgången och kastar stenar. Hon blir så stor, så snabbt. Pratar och bubblar massvis! Här är ett axplock ur hennes ordföråd:

Ninne(Signe)
Wa-wa (sova)
Lelle (välling)
Haj haj! (hej hej!)
O-ahn (Johan)
Dedde (Estrid)
Meja (mera)
Måla
Bade
(mage)
Badde (smycken och hårspännen)
Ojoj
Mlamla
Ramla
Mlomla Blomma
Öjja (blöja)
Doo (sko)
Jöjjan (tröja)
Pappe (papper)
Mu (mjölk / ko)
Mao (katt / hamster)
Dumpa (strumpa)
Jajja (jacka)
Vo-vo (hund)
Baja-baja (ajabaja)
Nam-nam (god mat)
Pip-pip (micron är klar)

Men det gulligaste är när hon ser en buss, då pekar hon och gör en pussmun. Buss och puss. Ja, varför inte? Sen tycker jag att det var ganska typiskt vad hennes första två-ordsmening blev. "Pappa nam-nam!" när Johan står vid diskbänken och gluffar i sig något gott. Ja. Pappa äter. Bland det första, och viktigaste man lär sig säga i vår familj.

Högsta vinsten!


Signe upptäcker våren ute i trädgården


Jag älskar våren. Det är verkligen min tid. Det känns som om mark, buskar, träd och växer liksom kittlar av liv och bara väntar på att få blomma ut. Väntar på värmen. Det finns en känsla av förnyelse och förväntan i luften. Jag gillar det.

Det finns en annan liten varelse som även hon liksom kittlar av liv. Signe är en helt fantastisk liten person och jag kan inte i ord beskriva hur kär jag är i henne. Hur glad jag är att just hon blev min! Hon är rolig, interlligent, envis, otroligt nyfiken och positiv till det mesta. Det flesta kan säkert förstå att det måste vara ganska gött att ha ett litet barn som betyder allt för en, men Signes existens ligger som bomull kring mitt hjärta och jag tror inte någon kan föreställa sig mycket det värmer. Signe. Jag kan viska hennes namn tyst för mig själv och märka hur jag ler bara av tanken på henne.

Hon kan så mycket saker nu. Jag hör att hon försöker härma ord och kan både göra sig förstådd och själv förstå det vi säger. Jag ser fram emot att få följa henne på vägen till att bli en vuxen, självständig individ. Vem kommer hon bli? Vad kommer hon tycka om? Vad vill hon göra? Vilken jäkla vinstlott att få följa henne på den resan!

1½ år



Min älskade lilla Signe.
Har hon blivit så stor nu? Det går inte en dag utan att jag vilar ögonen på henne och förundras över vilken fantastik liten människa hon är. Så liten men samtidigt så smart, rolig, kärleksfull och viljestark.

Det hade varit lite roligt att läsa om Estrids färdigheter vid samma ålder, men tyvärr har jag tagit bort det inlägget när jag gjort någon storrensning i bloggen. Men jag hittade i allafall det här ifrån när Estrid var 1½ år och ler lite när jag ser vad jag skrivit om att gunga. Kanske gillar alla ungar i denna ålder det? Hur som helst är det Signes absluta favoritsysselsättning. Hon älskar vår gungställning och ställer sig i fönstret och pekar och skriker tills vi går ut. Estrid verkar ha varit likadan!

Hon är duktig att kommunicera också. Pekar och låter tills hon gör sig förstådd. Hon kan många ord men uttalet är mer eller mindre otydligt. Många ord skulle i en ovans öron låta som vilket bebisprat som helst, men alla i familjen förstår exakt vilket ord hon försöker säga. De "ord" hon kan är:

Mamma
Pappa
Dedde - Estrid
Lällä - välling
Titta dä!
Ta taaa - tack tack
Ta-ta - tappa
Borta
Näsa
Öron
Ögon
Hår
La-la - ramla
Aj aj
Disch - kiss
Baj - bajs
Strumpa
Muu - kossan
Öff - grisen
Äpple
Hej då


De var vad jag kom på nu, sen hon har också en massa rörelser som hon använder.

Pekar i munnen - hungrig
Drar pekringret fram och tillbaka över tänderna - borta tänderna
Pekar på blöjan och rynkar näsan - byta blöja
Lägga mugg och bestick i tallriken och säga "ta ta" - "tack för maten" och vill gå ifrån bordet
Klä på sig ytterkläder och ställer sig vid dörren - vill gå ut

Vi har inte fått någon tid för 1½-årskontroll ännu, så jag vet inte vad hon väger och mäter. Mer om det sen. Grattis Signe på din 1½-årsdag! Du är min pärla!♥

Mina barn!


Signe gör rent och snyggt. Eller?



Signe älskar att hålla rent. Putsa, gnugga, tvätta, diska och torka. När man byter blöja skriker som hon en gris tills hon får en egen våtservett. Våtservetter är det bästa hon vet. Hon kan leka med en sån hela dagen. Till slut är den alldeles brun av smuts och kroppstempererad av hennes lilla hand. Johan är ju också noga med städning. Rent och snyggt. Det märks att de är släkt.

När jag bakade sa Signe att hon skulle sköta disken. Hennes favoritsyssla. Men när hon var klar hade hon löddrat in allt förutom det som skulle löddras... Skåpluckor, golv och stolar. Hon hade till och med tvättat insidan på sitt paraply och slickat rent sina egna fötter. Inte dåligt.

We made a wish and you came true ♥



Signe är en sån fin person. Hon är så rolig och har massor av bus och fjanterier för sig. I en text från när jag var liten beskrev mig som en fyrverkeribebis, och det stämmer precis på Signe. Hon sprakar av bus och glädje!

Framför allt är hon så otroligt smart. Hon förstår typ allt vi säger, och även om vi inte säger något så läser hon ändå av situationen och förstår vad som är på gång. Det enda som avslöjar att hon är ett barn egentligen är att hon inte kan uttrycka sig i ord, skiter på sig samt roas av att kladda med maten. I övrigt känns hon lika klok som en annan. Hon är som en vuxen i en liten kropp. Jag brukar tänka så när jag pratar med henne också. Jag har ju en teori om att barnen lär sig bättre om att göra som vuxna, utan några större förenklingar. Ja, till en viss grand givetvis. Ni förstår säkert.

Jo förresten. I helgen klev Signe upp ännu ett steg upp på vuxentrappan och gick på toaletten för första gången. Sedan en tid tillbaka har vi märkt att hon uppmärksammar vad som händer och sker i blöjan, vilket vi tänkte uttnjyttja. Nu är det en insats på toastolen och glada miner som gäller, och det har faktiskt givit resultat. Hon har både kissat och bajsat där och verkar tycka att det är roligt och spännande. Vi är på rätt väg!

Allt går så mycket fortare med andra barnet. Herregud. Hon var ju liten nyss?


En pärla



Ja, hur lycklig kan man vara egentligen?
Tänk att vi har gjort den där underbara, fantastiskt söta, roliga och alldeles makalöst älskvärda lilla personen på bilden. Att vi fick äran att bli just hennes föräldrar. Det är ju så självklart, men ändå helt crazy när man tänker på det...

Hon blir hon snart 1½ år men det känns som hon varit en del av mig för alltid. Någon sa till mig "Ta vara på tiden, man har dem bara till låns". Men jag vill aldrig att barnen ska bli stora! Jag vill alltid ha min lilla bebis att sniffa på. Alltid.


Inskolning

Inskolningen med Signe har hittills gått oförskämt bra, även om man alltid är beredd på bakslag. Men jag och Johan var med henne varsin dag, sen har hon varit där själv. När fröknarna pratar om hur fantastikt självständig, nöjd, glad och nyfiken hon är så får jag flashbacks från Estrids inskolning. Hon var likadan. Inga problem. Min superdupertjejer! Om ni visste hur stolt jag är över dem! Ja, det vet ni. De är båda två tuffa, modiga och samtidigt så fulla med kärlek och ömhet ♥

Signe tittar på fåglarna som pickar frön på gården, 2012-01-16


Det känns så stort. Min bebis är där själv, skaffar sig kompisar, äter duktigt sin lunch och låter sig nattas av främmande människor på förmiddagen. Hon gör sig en egen sfär, en egen rymd att utvecklas i. Det är stort.

Förresten. Det har visats sig vara väldigt bra även för mamman att vara med en hel dag på förskolan. Få se hur personalen jobbar, hur barnen leker tillsammans och vilka rutiner som finns. Det har lugnat mig. Jag har sätt att Estrid funkar jättebra med sina kompisar och att de små barnen får den uppmärksamhet de behöver.

Sist men inte minst har det fått mig att inse vilket fantastiskt jobb dessa tjejer gör med barnen varje dag. Att så hängivet ger all sin kärlek och energi till andras barn hela dagarna. Jag är imponerad. Det är ett arbetssamt yrke som förtjänar högre status än idag.


Jag har klätt mig i hönsdräkt


Det är väl inte konstigt att man hönsar över en sån här skatt? Bilderna är tagna när årets första dag vaknar till liv och jag och Signe går en promenad på gården. Kamera: Canon EOS 450D som jag håller på att lära mig.


Från och med årsskiftet är pappan är pappa på heltid och själv jobbar jag lika mycket. Det funkar bra. Jag känner mig nyttig. Duktig. Drar mitt stå till stacken. Och i veckan ska den lilla börja på dagis. Min lilla. Många verka slappna av mer med andra barnet, men för mig är det tvärtom. Kanske var jag naiv när Estrid var mindre, kanske kommer oron med åren. Oavsett vilket har jag blivit en hönsmamma som ser faror lura runt varje hörn.

Jag vet att Signe kommer trivas på dagis och älska umgänget med andra barn. Det är inte det. Men hon är ju så liten och försvarslös. Kanske försvinner hon i mängden av andra barn? Tänk om de andra barnen är hårdhänta? Tänk om fröknarna inte har uppsikt? Tänk om hon tappar sina vantar ute och ingen hjälper henne? Tänk om?

Inskolningen har vi delat upp broderligt. Varannan dag mamma - varannan dag pappa. Inte för att Signe knaske bryr sig, men när jag klätt mig hönsdräkten ingår det att kontrollera hur allt går till. Jag vill se. Jag vill veta. Jag vill känna av stämningen. Det är inte bara Signe som ska inskolas, även en mamma behöver tid att vänja sig vid förändringar. 

Som tur är har Signe en stor trygghet på dagis. Sin storasyster. Det finns ingen som längtar så mycket efter att få Signe till förskolan som Estrid. Hon skiner upp med hela ansiktet bara vi pratar om det. Hon har också berättat att hon ska visa det andra barnen hur man är snäll mot någon som är så liten. Det känns bra att de har varandra.

Barnens liv är en lång frigörelse. Från navelsträngsklippet till den dagen de flyger ur boet. Jag antar att det är en miniprövning på hur jag kommer känner den dagen mina tonårstjejer presenterar en tågluffning genom Europa för sin stackars mamma. Lika bra att vänja sig. Slappna av. Känna tillit. Det kommer säkert gå bra.

Barnvakt



Johans bror samt hustru och två barn bor inte så långt ifrån oss. Vi har bestämt oss för att öva på att passa varandras barn lite oftare, eftersom en extra barnvakt alltid är värdefullt att ha.

Så förra veckan var kusinen Siri hos oss. Det blev fredagsmys med varmamackor och sedan massor av fnitter och bus innan de äntligen somnade. De är söta ihop. Fast ibland kan de vara riktigt skitjobbiga ihop också, men just den här kvällen överträffade alla förväntningar.

Lyckat med andra ord! Kul att det funkar så bra. Då kan vi hjälpa varandra oftare!

Busungar!

Signe är en rolig människa. Hon är så full av bus och humor! Det är verkligen upplyftande att ha en sån knasigt person runt omkring sig. Hon hänger på allt som Estrid gör och hittar de inte på något bus ihop så är hon snabb som blixten med att klättra upp på bordet, riva i badrumsskåpet eller kladda med en tuschpenna som hon vet att hon inte får.

Antingen är det hennes ålder, eller så fick vi helt enkelt ett bustroll i familjen. Oavsett vad - underbar är hon!

Här ovan ser ni lite bilder på våra busfrön. Signe gömmer sig i ett köksskåp, klär på sig alla kläder hon hittar, gör sig en grötskålshatt, gör en koja i garderoben eller blir målade prickig i smyg av Estrid. Ja, behöver jag säga mer?

Jag och Signe har fattat ett gemensamt beslut.

Från dag 1 och 13 månader framåt. Min lilla bebis är inte så liten längre♥


Ingen mer tutte.
 Idag har det gått över 10 dagar sedan jag ammade Signe sist. Tanken är att det inte ska bli nå mer heller. Detta är jag och Signe överrens om.

Jag tycker hon blivit för stor helt enkelt då hon inte längre kunde mysa av amningen som tidigare. Amningen var liksom vår "mysstund" på tidiga morgonen, som i stället spårade ur och blev en stors tvångstanke hos henne som gjorde att hon vaknade på nätterna för att amma och störde både sig själv och mig. Därför bestämde jag att det fick vara slut, och hon har inte haft några invändningar. Jo, första dagen drog hon i min tröja och sa "t-sse! t-sse!" (tutte). Men det är också det enda.

Sedan jag slutade amma sover hon mycket bättre på natten (oftast från kl. 19:00-07:00 i ett sträck) och kan istället ligga på min arm och bara kramas. Vi har hittat ett annat sätt att mysa, och det känns väldigt bra!

Båda min barn har slutat amma när de själva varit mogna för det eller tappat intresset, och Estrid var 7 månader och Signe är nu 13 månader. Tänk vilken skillnad det kan vara från barn till barn.

Nu går hon!

Mycket kan hända under en arbetsdag. I går när jag kom hem från jobbet möttes jag av en bebis som gick!Alldeles själv knatade hon på över köksgolvet. Stolt, nöjd och med högljudda glädjetjut ♥ Det verkar som hon upptäckt sin kropp nu, och alla grymma skills den besitter. Hon vill springa, hoppa jämnfota och klättra! Ja, det sistnämnda kan bli ganska farligt faktiskt. Passar man henne så är hon på några sekunder uppe på pallar, stolar och bänkar. Det fick mig att minnas att vi under en tid när Estrid var så här liten hade alla stolar liggandes i lägenheten. Kanske dags för det nu? 
 
Egentligen skulle jag ju haft en film nu, men vi måste köpa ett bättre minneskort till kameran först.
 

Att få vara med när en liten utvecklas steg för steg, är det häftigaste man kan vara med om. Jag känner mig så.. levande? Ja. Det finns väl ingenting som ger en mer livsglädje än att se livet själv blomstra framför ens ögon? 


Små, små steg

Mina älskade älsklingar!


Det tar sig. Efter att ha övat en dag med sin lära-gå-vagn (som hon springer fram med!) har Signe blivit mycket modigare. Nu släpper hon taget och vågar går 3-4 steg på egen hand. Hon är stolt, hoppar jämfota och tjuter ut sin glädje. Det är så härligt att se! 

Jag har försökt filma, men i vanlig ordning är det svårt att få till det bra. Hon blir bättre och bättre, tuffare och tuffare för varje dag som går nu. Det dröjer nog inte länge förren vår lilla krypare blir en springare. 

Lilla, lilla Signe. Vart tog min bebis vägen egentligen?! ♥


1 år & 4 år





I lördags hade vi tjejernas gemensamma födelsedagskalas med massor av släkt och vänner. Eftersom det hade blivit totalt kaos om alla skulle trängts inne hela tiden, hade vi en del av kalaset utomhus med korvgrillning i trädgården. Det var kallt och blåsigt, men trevligt ändå! Som värdinna blir det lätt att man far runt och fixar och trixar och knappt hinner ha ett vettigt samtal med någon av gästerna. Det är lite synd. Men som tur är hjälpte alla till med att grilla, duka fram, plocka av, servera kaffe och mycket annat så det gick väldigt bra ändå. Utan den hjälpen hade det inte funkat.

Jag tror Estrid och Signe hade en jättefin dag. De fick varsin tårta (Estrid hade önskat sig en rosa prinsesstårta, och det fick hon), varsin sång sjungen för sig och hur mycket presenter som helst! De fick också sin gunga. Estrid fullkomligt älskar den och har gungat hela dagen. Hon glömmer till och med klä på sig och springer ut i bara pyamasen! Så tack alla för fina presenter, bidrag till gungställningen och massor med hjälp i köket!  

På kvällen stannade min storasyster och hennes familj kvar och sov över. Det var såklart jättetrevligt, men det tar på krafterna att ha en 1-åring, en 2-åring, en 3-åring och en 4-åring snurrande runt huvudet på en likt en never-ending kalabalikcirkus på högst volym. Då är man rätt slut efteråt! Snacka om att helgen varit fullspäckad. Jag känner mig allt annat än utvilad inför den kommande arbetveckan. Trött med glad. Puh!


1-årsuppdatering



Signe är så rolig! Ju större hon blir desto tydligare blir också hennes personlighetsdrag. Överlag är hon otroligt enkel, positiv och förnöjdsam. Hon är en sån där tjej som spelar på sin charm för att ta sig fram här i livet. För en tillsägelse biter inte på Signe. Nej, då ler hon, skrattar eller ser så jäkla busig ut så att det inte går att säga till henne. Sen har hon sina små egenheter som är så typiskt henne. Hon ska alltid ha en fot på bordet när hon äter. Allt kladd hon hittar kletar hon ut i håret. Hon brukar dra ihop ansiktet till en ofantligt söt min och blåsa in och ut med näsan, och hon älskar halsband och lägger allt som är långt och smalt runt halsen (ingen bra vana). Ja, barn har ju sånna där små grejer för sig. Som när hon var mindre och alltid ville hålla i en lång grön plastsparris, eller en lång grön plastsked. Det är också så typiskt henne! 

Hon har också varit på BVC och fått sin 1-årsvaccination. Sticket gick bra och hon fick beröm för sin viktuppgång. Hon har alltid legat lite under kurvan, men nu hade något hänt! Hon har gått upp jättemycket under sommaren och viktkurvan pekar uppåt! De undrade om hon varit sjuk tidigare, men icke. Jag vet inte vad detta beror på. Mycket fördelsedagstårta kanske?

Hitills har Signe alltid varit längre och vägt mindre än Estrid vid samma ålder, men nu har det vänt. Nu är det tvärtom. Siffrorna inom parantes är Estrid som 1-åring.

Vikt: 9000 g. (8890 g.)
Längd: 73 cm (74 cm)
Huvudomfång: 46.2 cm (46 cm)

Nu lite utav alla skills som hon lärt sig. Duktig är hon! Tänk så stor hon blivit på bara ett år!

- Hon går ibland mellan möbler (bara ministeg!), men föredrar fortfarande att krypa.
- Hon har tagit 4 steg som mest på egen hand.
- Äter själv med hjälp av sked och händerna.
- Hon leker tittut bakom sina händer.
- Pekar på det hon vill ha, både om det är mer mat eller speciella skor på fötterna.
- Hon pekar vart näsan, munnen, ögonen och lampan är om man frågar henne.
- Försöker klä på/av sig själv med varierat resultat, men vet vart kläderna ska sitta.
- Gillar att lägga klossar i lådor och leka "lägga i och ur"-lekar.
- Hon säger bland annat "mamma", "pappa", "ta-ta" (tack tack), "dä" (där), "avva?" (hallå?) och "titi dä!" (titta där!). Sen såklart massvis av hennes egna språk, läten och tjut som också uttrycker en del!

Födelsedagskalaset


Jag testar att lägga upp en slideshow, får se om det är bra eller inte. Vad tycker ni - hiss eller diss?


Nog för att det känns som Signe blivit stor fort, men nu när jag byter kategori till "Signe 1 - 2 år" känns det ju helt sjukt. Vart tog min bebbe vägen?

Hur som helst. Tack till de 8% av mina besökare i går som grattulerade Signe på hennes speciella dag. Vi hade i alla fall en jättefin och mysig dag tillsammans, och på kvällen kom några släktingar för att ha tårtkalas med oss. Jag tycker det är så fint att människor kommer hit och anstränger sig för hennes skull, fast hon är så liten och inte förstår vad hela kalascirkusen går ut. Ja, men ändå. Det uppskattas verkligen! Signe fick fina presenter och att dömma av hur trött hon var på kvällen, tror jag hon hade en väldigt rolig dag! 

Estrid hade också superkul. Jag tror hon var den som laddat mest inför Signes födelsedag. Hon gav sin lillasyster minst 100 pussar och kramar och när hon sa"Grattis Signe! Det är dig födelsedag idag!" hade hon sann gläjde i rösten. Hon tycker så mycket om sin syster så det går knappt att beskriva! ♥

Just det. Det här får jag inte glömma! Under kvällen tog hon 4 steg alldeles själv! Min pappa bevittnade sensationen. Grymt. Tänkt att min lilla flicka kommer gå omkring snart!