Signe är sjuk. För första gången på evigheter faktiskt. På mitt jobb är det här med sjukfrånvaro väldigt uppstyrt och man ringer ett samtal och meddelar sin frånvaro, sedan skickas mejl till chefen och en sjuksköterska ringer upp en varje sjukdag för att kolla hur man mår. Idag när jag ringde bad de om Signes personnr. och det visade det sig att hon inte ens var registrerad i systemet. Då vabbar man inte speciellt mycket.

 

Enligt Försökringskassan har jag hela 0,125 st VAB-dagar på båda barnen sammanlagt under de senaste 3 åren. Visst, föräldraledighet och annat har självklart gjort att vi ändå varit hemma med dem, men man kan ju lätt konstatera att vi har väldigt friska barn!

 

Därför känns det nu ganska exotiskt att vara hemma så här mitt i veckan med ungarna och lite svinkoppor. Vi leker, lagar mat, ser på film, spritar allt vi tar i och smörjer Signe med salvor. Det är ganska mysigt faktiskt.

 

Hemma blir vi resten av veckan. Till helgen hade vi ett tilltänkt 2-årskalas för Signe men det får vi nu boka av. Kvar blev en helg med familjen utan några måsten alls. Självklart tårta, ballonger och sång men inte så myckt mer. Välkommet, oh ja!