♥ Knut 6 månader ♥

 
Alltså, kolla på honom! Kan man bli annat än glad av den här bebisen? Hans blick och leende letar sig in i mig och värmer. Innifrån och ut. Jag är störtkär!
 
I helgen blev han 6 månader. Ja, ett halvt år har gått sedan han föddes! Obegripligt. Just denna halvårsdag är inte vilken dag som helst, utan den brukar av tradition firas med tårta och sång i vår familj. Så även denna gång, fast vi bakade en spektakulär lemoncurdpaj med hallonmaräng i stället. 
 
Vikt och längd har jag ingen koll på. Jo, han följer ju sin kurva och växer ur garderoben sagta men säkert. Det vet jag. Fast det var ett tag sen jag höll koll på siffrorna. Vi skulle egentligen varit på BVC för vaccination och läkarkontroll, men eftersom han åkt på sin livs första förkylning sköt vi det på framtiden. 
 
For the record, bara. En liten sammanfattning om hans utveckling hittills! 
 
  • Han kryper! Som en riktigt Pampersbebis hasar han runt på golvet nu och stoppar allt han hittar i munnen!
  • Vi ger hon gröt till frukost och middag, däremellan och på natten ammar han.
  • Han visar tydligt vem han vill vara hos och känner lätt igen oss familjemedlemmar.
  • Syrrorna är hans favoriter. När han ser dem skiner han upp och är väldigt intresserad av allt de leker med.
  • Han sover middag drygt 3 ggr/dag.
  • Just nu övar vi honom med välling på kvällen, i hopp om att han ska bli mättare och amma mindre på natten.
  • Han försöker sitta själv, men behöver stödja med ena handen för att inte ramla.
  • Mot möbler reser han sig upp och försöker förflytta sig utefter dem. En anledning till at jag fått sy en vadderad hjälm åt honom... 
  • Han har för första gången varit utan både mig och Johan. En timme med barnvakt när vi båda tränade. Det gick bra! 
  • Smakisarna han provat är banan, äpple, päron, grönkål, potatis, plommon, fikon och vindruvor. 
Förutom det är han världens finaste, roligaste och gladaste bebis! Han är verkligen glad jämt. Ge honom ett leende och han ler tillbaka med hela ansiktet! ♥ Även nu när han har nära på 40 graders feber så kramas han bara och försöker vara glad ändå. Han är ett guldkorn. Så är det bara. 

Vi börjar där vi slutade

 
Jag skulle vilja börja denna comeback back där jag slutade - med Knut. Det har hänt så mycket. Han har blivit så stor! Fem månader gammal och i full färd med att undersöka golvytorna här hemma. Han försöker krypa. Ålar sig fram över golvet och drar sig upp mot stolar. Två tänder har han fått i underkäken. Vi testar också att ge honom liten annat än bröstmjölk. Gröt, välling och banan har han fått smaka. Jo, men tutten är fortfarande bäst. Såklart. Han skrattar och busar och är en lättsam och glad personlighet.
 
Jag ryser när jag tänker på honom! Jag är så kär. Förblindad! Värmen jag känner för honom går inte att beskriva. Den är varm och träffar rakt i hjärtat. När jag ligger på sängen för att amma honom drar jag honom tätt intill mig, lägger handen om honom och känner hans lilla ansikte tryna mot min hud. Han ligger så nära. Våra kroppar är gjorda för varandra. Jag hör hur han klunkar i sig av den varma mjölken. Han blundar. Jag också. Böjer jag ner huvudet kan jag känna doften från hans fjuniga hår. Vi är uppkopplade mot varandra och mellan oss flödar kärleken som ett elektriskt fält. 
 
De här stunderna är de bästa jag vet! Av alla platser på jorden finns det ingen annanstans jag heller vill vara. Ingen annanstans är jag så närvarande, betydelsefull och känner sån kärlek som med det lilla barnet ammandes vid mitt bröst. Varm och mjuk. Det här är varför jag finns - för mina barn. Så där. Med den största upplevelsen sedan sist nerknackad och beskriven i ord, kan jag nu fortsätta bloggandet där vi slutade. Det är kul att vara tillbaka!
 

I sällskap av en bebis

Den sötaste killen som finns!
 
När de stora barnen somnat för natten, så brukar Knut precis vakna från sin sista kvällslur. Då är han pigg och vaken i ett par timmar innan han också gör kväller.
 
Den tiden brukar vi spendera såhär ungefär. Hängades i soffan framför TV:n. Vi pratar litegran, sjunger, kollar på häftiga saker runt omkring (fjärrkontrollen, blomkrukor och annat), han tränar sin nacke och självklart pussas vi en hel del. Han är så gosig, Knutbebisen! Fast jag egentligen längtat hela dagen efter att få börja pyssla så blir jag jätteglad när han vaknar och jag får plocka upp honom. Det är verkligen underbart att ha en liten bebis. Hela ens kropp liksom begär honom.
 
Det är väl det som är vitsen med att vara bebis också - fängsla alla runt omkring med sin ljuvlighet så man inte kan göra annat än att vilja ta hand om honom. Smart taktik Knut! Du har verkligen lyckats! ♥
 

♥ Knut 2 månader ♥

Johan och en fundersam liten Knut ♥
 
Här är han, vår lilla bebis. Den goaste lilla klumpen man kan tänka sig! Han är så underbar. På alla sätt! Jag är verkligen kär i honom, sådär så att det pirrar till i kroppen när man sniffar på hans huvud och känner hans goda bebisdoft ♥
 
Han äter, sover och växer. Därimellan är han mysig och vill gärna vara uppe och socialisera. Han ler stort och "skrattar" när vi pratar med honom och sedan ett par veckor tillbaka försöker han också "svara" när vi pratar med honom. Han jollrar och gurglar och blir väldigt glad själv när han lyckas forma ett ljud. Han är verkligen kontaktsökande och vill gärna se en i ögonen och förmedla sig. Det är så häftigt med små bebisar, för de har verkligen sitt egna språk. Ett språk utan ord men som talar direkt till ens hjärta. Små rörelser och blickar. Det binder oss samma och skapar ett starkt band. Det är häftigt.
 
Hans onda mage har helt gått över och han somnar lugnt på kvällarna mellan 20:00 - 21:00. En dröm! Under natten vaknar ett par-tre gånger för att äta. Men det stör mig inte, han ligger ju alldeles bredvid mig i sängen.
 
Ja, han är en fröjd vår lilla bebis! Knubbig blir han också. De små smala benen har fått begynnande valkar vid blöjan och hakorna har blivit fler. Jordens sötaste, helt enkelt!

♥ Tre veckor ♥

 
Tre veckor är han nu, lilla Knut. Även om han nyss föddes så har det hänt väldigt mycket med honom under dessa veckor. Det känns på både kläderna och hullet att han blivit knubbigare, men också starkare i nacken och bättre på att fokusera blicken och vrida huvudet själv.
 
Sover gör han hela nätter. Det är kanon. Vid 22:00 somnar han för natten och vid 01:00, 03:00 och 05:00 är det matdags, men eftersom han sover bredvid mig i sängen somnar jag om direkt. Runt 07:00 vaknar han inte bara för att äta, utan är pigg och vill upp och se sig omkring. Ungefär så är rutinerna. Och tur är väl att han sovit så bra på nätterna, eftersom han denna vecka haft kolik på kvällarna och gråtit helt otröstligt i timmar! Det har varit fruktansvärt.Nu är det ju tur att vi äntligen hittade något som hjälpte, och jag håller tummarna för att det fortsätter lika bra.
 
På tisdag ska vil till BVC igen för kontroll. Sist pratade vi om hans onda mage och torsk på tungan. Nu är (förhoppningsis!) den onda magen lite bättre och torsken har jag fått bort med Loka och tops. Märkligt förresten att de på BVC inte hade något tips på saker för att komma till rätta med hans mage. Det är tack vare er läsare och lite googlande. Nåja. Ska i alla fall bli roligt att se hur mycket han vuxit sen sist!
 
Nyfödd: Vikt 3890 g. längd 50 cm
5 dagar: Vikt 4240 g.
2 veckor: Vikt 4530 g. längd 54 (!) cm
 
Som ni ser är ju hans längdkurva fullkomligt orimlig. Växer han i den takten lär han sluta som jordens längsta man, eller nått. Men de hade nog inte sträckt ut honom riktigt efter förlossningen, helt enkelt.
 
Ja. Det känns som allt går väldigt bra nu. Det är roligt med en bebis! Så fantastiskt att få följa hans utvecklig och känna att vi har ett språk, han och jag. Små rörelser, beröring, ljud och blickar. Att han visar mig vad han vill och att jag kan ge honom det. Den verkliga kärleken är utan ord ♥

Det funkar!

Knut har haft ont i magen på kvällarna. Kolik kanske. Han har vridit sig av smärta, magen har varit stenhård som en boll och han har gråtit sig blå i ansiktet. Inget har hjälpt. Tillslut känner man sig så maktlös så man bara vill gråta själv. Att dessutom ha två barn till som ska nattas samtidigt gör det inte enklare. Det har varit lite kaos. Barnen har fått gå och lägga sig utan saga. Jag har klappat honom en miljon gånger på rumpan och hållit honom på alla sätt som man tänka ut att hålla en bebis på.
 
Tills räddningen kom i går kväll! Jag hoppas verkligen att detta håller i sig nu. Jag köpte Windi - en pysventil som hjälper bebisarna att få ut gaserna i magen. Så i går när han drog igång skrikfesten på kvällen testade vi en pysventil och direkt slutande han gråta. Det var som att trycka på en knapp! Efter det fick han nappen i munnen och somnade efter en stund på mittbröst. Nöjd bebis - nöjd mamma! ♥
 
Knut har blivit bönhörd. Äntligen fattade vi vad som var felet och kunde hjälpa honom! Jag känner mig dessutom alldeles lyrisk över det här med nappen. Ingen annan av barnen har velat ha napp, men han gillar den. Vilken grej! Nu behöver jag inte springa med tuttarna framme och trösta barn i tid och otid. Jag behöver inte kasta mig av motorvägen för att bebisen vill ha tutten i munnen. Nu kan vi ge honom napp!
 
Vilken lycka. Jag hoppas hoppas hoppas att dett inte var en engångsgrej utan att vi har lokaliserat problemet och kan hjälpa denna lilla gasboll att lätta på trycket. Han sväljer ju väldigt mycket luft när han äter, så det är väl inte så konstigt... Jag läste också att ämnen i komjölk går över till barnet via bröstmjölken och kan ge dem rejält ont i magen om de är överkänsliga eller allergiska. Eftersom jag själv dricker minst 1 liter mjölk om dagen kan det vara värt att sluta och se om det gör någon skillnad. Tur att jag älskar sojadrycker också :)

Första mötet

Tittar på bilder från dagen efter förlossningen och vi vaknade upp på sjukhuset. Det känns så längesen. Ändå så var det ju nyss!
 
Johan hade åkt och hämtat två nyfikna och förväntansfulla barn hos min pappa. Åh. Jag kommer aldrig glömma deras blickar och leenden när de kommer in i rummet och klättrar upp i sängen bredvid bebisen. Det där första mötet mellan syskonen ♥ Mina små tjejer, helt plötsligt så otroligt stora! Båda två ville såklart hålla honom i fina famnar, de tyckte han var så söt och Signe sa att han hade en "kladdig" frisyr. Haha. Typiskt henne...
 
Där låg han på sängen, lilla Knut. Så liten och skör. Jag trodde han skulle gå sönder varje gång jag lyfte honom. Nu har det redan gått tre veckor och vi lär känna varandra mer och mer för varje dag ♥
 
 
 
 
 

♥ Två veckor ♥

 
Vackra lilla varelse!
 
Två veckor gammal är han nu. Det går bra för oss här hemma. Det går bra att vara en trebarnsfamilj. Allting ter sig väldigt självklart och han känns som han alltid har hört hemma med oss.
 
Som den lilla nyfödding han är så sover han väldigt mycket, men bara den senaste veckan märks det att han fått längre vakenperioder dagtid. Oftast på förmiddagen, vid lunch och på kvällen. Därimellan sover han. Och ammar, ammar, ammar... Ibland känns det som jag inte gör annat. Signe ifrågasätter om han verkligen kan vara mer hungrig, så mycket som han ätit. Det kan han. Men amningen går jättebra och jag har inte haft några beskymmer alls. Knappt något sår eller spricka, ingen mjölkstockning. Tack och lov!
 
Ett litet beskymmer däremot är hans onda mage. Han är full med luft och har svårt att komma till ro på kvällarna. Så han skriker och vrider sig. Vi har köpt Miniform som vi hoppas ska hjälpa. Annars finns också magdroppar från Semper också. Vi får se hur det går. Än så länge känns det som för lite tid att basera någonting på, han är trots allt bara två veckor och hans magsystem har ju precis börjat jobba. Kanske inte så konstigt om det trasslar i början? Jag vill inte måla fan på väggen, men ska han får kolik nu och jag ska vara själv med alla tre barnen veckovis så har vi ett problem. Men som sagt. Nu tar vi inte ut något i förskott. 
 
Förutom denna skriktimme på kvällarna innan han somnar, så sover han väldigt bra på natten! Han vaknar och äter men eftersom han ligger bredvid mig i sängen somnar jag snabbt om. Det känns skönt att han trots mycket sömn på dagen har hittat rätt dygnsrythm och inte har någon vakenperiod nattetid. Hoppas det fortsätter så!
 
Vår lilla pojke. Den finaste jag någonsin sätt ♥ Han är hela familjens lilla glädjespridare! I morgon ska vi till BVC och se om han växer något. Av hans matvanor att döma (...och kläderna i strl. 50 som börjar spänna över magen!) så ska det bli spännande att se hur mycket han gått upp.

Så mycket som hjärtat rymmer

 
 
Jag och Knut när han är tre dagar gammal.
 
Mycket skriverier om bebisen blir det. Men hallå - hur skulle jag kunnat låta bli? Titta bara på honom. Som en liten boll utav ren kärlek har han kurat ihop sig i min famn. Bosatt sig i mitt hjärta för alltid. Jag vet inte hur många gånger jag snörvlat glädjetårar i hans lilla hår och kännt hur det liksom värker i hjärtat bara att titta på honom. Lukta på honom. Mitt i allt tänker jag hemska tankar om att han ska försvinna från mig, att detta bara är en dröm. För bra för att vara sann. Så gråter jag inte över lycka, så gråter jag över den fasasfulla tanke att förlora allt.
 
En kvinna jag mötte på parkeringen stannade och sa "Åh vilket vackert litet barn! Din mamma är så lycklig. Hon är den lyckligaste på jorden som fick vara mamma till just dig!". Precis så är det. Jag är så lycklig över att just jag av alla kvinnor i världen fick bli just din mamma.
 
Lilla Knut. Du har inte valt mig, men jag valde dig och jag ska göra allt som står i min makt för att du ska få det bästa här i livet. Jag älskar dig så! ♥

Inuti och utanpå

 
En bild som jag la upp på Instagram för ett tag sen. Det är så märkligt att han verkligen har varit där inne. Att det var han hela tiden! Det var mindre än två veckor sedan jag bar omkring på den där stora magen, ändå känns det redan som en evighet sedan.
 
Det är alltid mysigt att ha en gravidmage, men jag måste få nämna den fantastiska känslan av befrielse som det är att bara ha sig själv! Min kropp är bara min. Jag känner mig så lätt, snabb och smidig. Här om dagen när vi var ute och gick en promenad var jag tvungen att göra ett litet skutt, bara för att jag kunde. Jag kan ta två trappsteg i taget och med enkelhet plocka upp ungarna saker i från golvet. Så härligt!
 
 
 
 
 
 
 
 

En vinstlott

I dag ska vi till Familjerätten och skriva på papper. Intyga att Johan är far till barnet så att han också står som vårdnadshavare. Det är mycket saker som ska ordnas kring en nyfödd. Vårdnadshavare, försäkring, prover och undersökningar. Som nyförlöst behöver man egentligen inte göra så mycket själv - samhället sköter mycket åt en. Sköterskor från BB-på-väg kommer hem och tar blodprov. Från BVC vill de komma på hembesök och se så att man är en fungerande människa kapabel nog att ta hand om ett barn. Brev skickas hem om försäkringar som ska tecknas och i brevlådan ligger en kallelse för efterkontroll av den nyförlösta mamman. Allt verkar sköta sig själv.
 
För visst är Sverige är ett fantastiskt land ändå? Varje gång de ringer från någon instans så grattulerar de till den lilla pojken och frågar hur han mår, hur vi mår och om allt känns bra. Innan han lämnade mitt bröst i förlossningssängen hade han fått ett personnummer. Inregistrerad i systemet. Jag tänker på alla andra länder Knut hade kunnat födas i. Vilken otroligt tur han dragit i livets lotteri som gjorde att han hamnade just här! Vilken tur jag har som får vara mamma i den här delen av världen. Att ha ett samhälle som backar upp och värnar så väl om barnen ♥

Tack!

Vilken tur att jag bakade så mycket bullar att fylla upp frysen med. Det har gått åt!  
 
 
Här kommer ett stort TACK för all fin uppvaktning vi fått!
 
Presenter, kort, SMS, blombud, telefonsamtal och besök. Vi är jätteglada att lilla Knut betyder så mycket, för så många. Tanken på alla människor runt omkring oss som bryr sig och visar sin glädje över detta lilla barn gör mig varm i hjärtat. Knut låter hälsa att han känner sig väldigt älskad. Tack!

Far & son

Männen i mitt liv ♥
 
Det är någonting speciellt med att se den mannen man älskar tillsammans med sina barn. Det är som om hjärtat slår ett extra slag i bröstet på mig. Som om djuret i mig säger "Han är en bra karl, honom tar vi!". Men det är väl klart, vägen till mitt hjärta går genom mina barn ♥

Estrid ♥ Knut

Estrid håller i Knut - 1½ dygn gammal
 
Behöver jag säga hur stolt Estrid är över sin lillebror? Ni kan nog föreställa er. Hon som väntat länge och följt utvecklingen av den där bebisen i magen. Lyssnat på hans hjärtljud på MVC och skrattat åt honom när han sparkat på henne genom magen när vi läst bok på kvällarna. Hon är alldeles till sig över denna lilla människa som äntligen kommit ut och som är hennes alldeles egna lillebror ♥
 
Om hon fick skulle hon nog vilja ta hand om honom alldeles själv. Hon springer in i sovrummet och kastar sig upp på sängen bredvid honom så fort han gråter, hon vaggar honom i vagnen och väljer hans kläder. Vi låter henne vara delaktig, men det är svårt för henne att förstå hur mycket en nyfödd faktiskt sover och äter. Det är ju liksom det han gör. Jämt. Hon åandrasidan vill ha hon vaken i sin famn och det är inte många sånna stunder som går att tajma under en dag. Detta är vad alla våra diskusioner handlar om nu för tiden - när det är tillfälle och inte att hålla i Knut.
 
Mycket bli orättvist. Det är orättvist att jag får ha honom i sängen bredvid mig på natten, att jag får ha honom i bärselen och att jag får gå omkring och hålla i honom. Som ni ser så är det ingen svartsjuka om uppmärksamheten kring honom utan snarare vems bebis det faktiskt är. Men det kanske lägger sig? Hon kanske landar hon också i situationen och förstår att lillebror kommit för att stanna. Sen blir han också större och mer vaken om dagarna. Då kommer jag ha mycket hjälp av denna omtänksamma lill-mamma! ♥
 
Så Knut, förbered dig på att bli massivt älskad och omhändertagen av Estrid. Hon kan knappt hålla händerna i från dig!

Signe ♥ Knut

Signe som var så liten ser helt plötsligt väldigt stor ut bredvid Knut!
 
Lillasyster har blivit storasyster! Hon älskar honom, även om det är en stor omställning att inte längre vara minst. Kanske är omställningen störst för mig? Att hon som tidigare varit min lilla bebis i jämförelse med lillebror nu framstår som enormt stor och självständig. I samma stund höjs förväntningarna därefter.
 
För visst är hon stor, och visst är hon självständig. Men jag påminner mig själv om att hon inte ens fyllt tre år och behöver mig på precis samma sätt som innan lillebror kom. För henne har inte det förändrats. Sen är det inte heller alldeles enkelt att vara så ivrig och nyfiken på någon som är så nyfödd och skör. Det blir lätt för hårdhänt och en massa tillsägelser om att vara lugn och försiktig. Men hon lär sig snart.
 
Signe själv är väldigt glad över att Knut äntligen kommit! Hennes kärlek till honom visar sig i hundra miljoner pussar och kramar och en ständig vilja att hålla honom i sin famn. När hon håller honom pratar hon snällt med honom och säger "Hej Knut! Jag är glad att du kom ut!". Det är så fint att se att han helt självklart är en del av familjen, även för systrarna ♥ 

Låt mig presentera....

 Det godaste som finns är doften av en nyfödd!
 
Nu har vår pojke blivit sex dagar gammal. Vi har kikat på honom, luktat på honom, betraktat hans små ansiktsdrag och lärt känna honom mer och mer för varje dag som gått. Vi har smakat på olika namn men hela tiden haft ett favoritnamn som hängt med. Faktiskt enda sedan Signe låg i magen. Nu har vi bestämt oss för att just det namnet passar honom väldigt bra!
 
Så låt mig presentera Knut!
 

Bebisbubblan

Vår efterlängtade son och lillebror, bara fyra dagar gammal.
 
Här är han. Min son. Den sötaste lilla pojken jag någonsin sätt, och jag kan inte slita blicken ifrån honom.
 
Vi lever i en bubbla just nu. Bebisbubblan. När man är där vet man inte vilket datum det är, hur mycket klockan hunnit bli eller om man ätit något på hela dagen. Man bara finns till och njuter av stunden. Den lilla nyföddingen gör mig hög på kärlek så jag glömmer tid och rum. För han är underbar! Jag luktar på hans mjuka lilla huvud och kan inte förstå att han är våran. På riktigt. Jag kan ligga i timmar och bara se på honom. Granska hans små ögonbryn, läpparna och näsvingarna. Vart kom du ifrån, lille vän? Vem är du lik? Var det du som låg i min mage hela tiden? Allting är så perfekt. Det finns inget ljuvligare än ett nyfött barn ♥
 
Samtidigt försöker vi hitta snurren på vardagen igen. Storasystrarna är otåliga och vill helst att han ska vara uppe och leka med dem på en gång. Med tiden kommer familjen flätas samman och allting ge sig själv, men det är inte det lättaste att från den ena dagen till den andra helt plötsligt bli en till. Vi tar därför en dag i taget. Lär känna varandra. Anpassar oss mer och mer för varje dag som går.
 
Och lillebror. Denna älskade lilla varelse! Han vill vara nära, kramas och dricka mjölk. Mest av allt vill han ligga vid tutten och amma jämt. En gång i timmen - dygnet runt. Nu börjar dock mjölken rinna till och det märks att han blir mättare och kan sova längre stunder. I natt fick nämligen jag väcka honom och se om han ville äta, eftersom hela min mjölkfabrik höll på att sprängas. Men fast jag vaknar för tionde gången på natten så är ändå känslan av hans mjuka hud mot min som ett batteri av kärlek. Värmen stömmar mellan våra kroppar. Vi är som en. Fortfarande.
 
Ja, mina kära läsare. Jag har hittat kärleken - igen! Jag har så mycket jag vill skriva och berätta för er nu, men jag upplever nuet runt omkring i stället. När jag landat och känner att jag kan skriva en förlossningsberättelse utan att staka mig utav gråten i halsen så ska jag dela med mig.
 
Tills dess njuter jag av tillvaron och vår nya skatt. Vi säger så. Hoppas ni följer med på resan när vi vakat ur bubblan!

Välkommen!

 
♥ Den 2/8 kl. 22:58 föddes vår underbara son! Tjejernas efterlängtade lillebror! ♥
 
3890 gram & 50 cm
 
Allt har gått jättebra och han är helt perfekt! Vi åkte hem från Förlossningsavdelningen igår vid lunchtid, efter att han blivit undersökt av barnläkaren och hunnit bli 12h gammal. Nu håller vi på att anpassa oss allhopa efter livet som en familjen på... fem personer! Storasystrarna kan knappt hålla händerna i från honom och är så stolta.
 
Själv kan jag knappt tro att det är sant. Är han verkligen här nu? Min son? Mitt älskade lilla barn. Jag tittar på honom och hjärtat svämmar över av kärlek. Tänk att vi får uppleva det här igen. En gång till. Ett barn till. Jag måste vara världens lyckligaste.
 
Så välkommen till världen, älskade lilla vän. Om du bara visste hur mycket vi älskar dig! ♥