Vår efterlängtade son och lillebror, bara fyra dagar gammal.

 

Här är han. Min son. Den sötaste lilla pojken jag någonsin sätt, och jag kan inte slita blicken ifrån honom.

 

Vi lever i en bubbla just nu. Bebisbubblan. När man är där vet man inte vilket datum det är, hur mycket klockan hunnit bli eller om man ätit något på hela dagen. Man bara finns till och njuter av stunden. Den lilla nyföddingen gör mig hög på kärlek så jag glömmer tid och rum. För han är underbar! Jag luktar på hans mjuka lilla huvud och kan inte förstå att han är våran. På riktigt. Jag kan ligga i timmar och bara se på honom. Granska hans små ögonbryn, läpparna och näsvingarna. Vart kom du ifrån, lille vän? Vem är du lik? Var det du som låg i min mage hela tiden? Allting är så perfekt. Det finns inget ljuvligare än ett nyfött barn ♥

 

Samtidigt försöker vi hitta snurren på vardagen igen. Storasystrarna är otåliga och vill helst att han ska vara uppe och leka med dem på en gång. Med tiden kommer familjen flätas samman och allting ge sig själv, men det är inte det lättaste att från den ena dagen till den andra helt plötsligt bli en till. Vi tar därför en dag i taget. Lär känna varandra. Anpassar oss mer och mer för varje dag som går.

 

Och lillebror. Denna älskade lilla varelse! Han vill vara nära, kramas och dricka mjölk. Mest av allt vill han ligga vid tutten och amma jämt. En gång i timmen - dygnet runt. Nu börjar dock mjölken rinna till och det märks att han blir mättare och kan sova längre stunder. I natt fick nämligen jag väcka honom och se om han ville äta, eftersom hela min mjölkfabrik höll på att sprängas. Men fast jag vaknar för tionde gången på natten så är ändå känslan av hans mjuka hud mot min som ett batteri av kärlek. Värmen stömmar mellan våra kroppar. Vi är som en. Fortfarande.

 

Ja, mina kära läsare. Jag har hittat kärleken - igen! Jag har så mycket jag vill skriva och berätta för er nu, men jag upplever nuet runt omkring i stället. När jag landat och känner att jag kan skriva en förlossningsberättelse utan att staka mig utav gråten i halsen så ska jag dela med mig.

 

Tills dess njuter jag av tillvaron och vår nya skatt. Vi säger så. Hoppas ni följer med på resan när vi vakat ur bubblan!