Spanien 2014

Varning för bildomb! För hur summerar man bättre en utlandsresa? Våran första dessutom. Vi är ingen resande familj så när det väl händer känns det stort. Men det var bra meckigt för en ovan familj att få ihop logistiken... Flygresan på 4 timmar var på gränsen till vad man vill utsätta sig själv för, om man reser med tre små barn. Lär aldrig bli någon Thailandsresa för oss, men andra ord. Men vi överlevde och väl på plats var det absolut värt det! För livet var så enkelt där nere. Sol, bad, jordgubbar i massor och dagsutflyter. Barn var så glada. Och vi också! ♥
 
Vi hade turen att via en bekant få hyra ett hus i Marbella. Tillsammans med min bror och hans familj spenderade vi 10 dagar där. Helt fantastiskt! Vi hade också hyrt en liten minibuss så att vi kunde upptäcka små bergsbyar och stränder runtomkring.
 
Det är ju härligt att resa, det förstår jag nu. Så mycket så att jag redan bokat nästa resa dit i november...!
 
Bilder från stranden Bonos Beach i Marbella. Kallt i vattnet men en underbar strand!
 
Dagsutflykt upp i bergen till byn Istán.
 
Ska man behöva åka så långt egentligen, när poolen ändå var ungarnas favorit? När resan var slut hade Estrid blivit otroligt duktig på att simma och Signe mycket säkrare i vattnet. Knut ägnade sig mest åt att äta småsten.
 
Kusinpuss och kärlek!
 
Min brorsson och tillika fadderbarn Leon ♥
 
Efter en lång promenad ner till Pouro Banús nädde vi äntligen stranden. Knut ägnade sig åt sin favoritsyssla - stoppa saker i munnen. Det var också här som jag alldeles för sent upptäckte att han hade hittat ett gäng lösnaglar i sanden... Gott.
 
Vi åkte också upp till Sierra Nevada. Otrolig utsikt. Vyerna går inte ens att fånga på bild.
 
Knut ♥
 
Signe ♥
 
Estrid ♥
 
En dag åkte vi upp till bergsbyn Benahavis.
 
En glasspaus på fiket. Jag får en bebiskram. De här stunderna är de bästa jag vet.
 
Den finaste lilla högen med ungar ♥
 
Sista kvällen tillsammans åt vi middag nere vis San Paulo. En fin avslutning på en underbar resa!
 

Kolmården!

Höll på att glömma alla bilder i från Kolmården förra helgen! Vi var där ett par dagar och sov på hotell i Norrköping. Både vi och barnen var alldeles saliga över allt som gick att se och göra där. Vi var där för två år sedan också och vi har längtat efter att komma tillbaka!
 
Häftigaste djuren var noshörningarna och delfinerna. Bästa upplevelsena var Safarin och Delfinshowen. Vi såg den två gånger samma dag och jag fick gömma mig bakom min kamera och torka tårarna över dessa makalösa djur. Det fina med föreställningarna är framförallt samspelet mellan djur och människa men också skötarnas förmåga att hylla djuren och framhäva deras art. Sånt berör mig. Fantastiskt.
 
Elefanterna var också otroligt sevärda, även om jag alltid får en dyster känsla inför elefanter i fångenskap. Jag vet inte varför just dem, egentligen. Kolmårdens elefanter verkar riktigt nöjda och glada, men tanken på vad människor gör mot dess djur ger en bitter eftersmak.
 
Barnen var i alla fall väldigt nöjda efter besöket. Estrid var nog allra nöjdast med att fått åka Delfinexpressen minst 15 grr på raken. Som hon pratat om denna berg- och dalbana sedan vi var på Kolmården för två år sen. Nu fick åka den tills de stängde för dagen!  
 

Himmelen på jorden!

 
 
Hittade lite bilder från vår sista dag på Gotska Sandön som jag glömt att lägga upp. Vi ägnade hela den dagen åt att gå från stugan till Varvsbukten där båten gick i från. Det är så på Sandön, man vet aldrig i förväg vart båten kommer lägga till eller gå i från. Det beror på dagens väder och vind, sen är det bara ta sig till rätt sida av ön.
 
Men vi gick i sagta mak och kastade stenar, grävde i sanden och lekte längst strandkanten. Därmellan turades jag och Johan om att bära barn. Härligt givetvis, men det kändes som vi blivit 10 cm kortare när vi kom fram...
 
Första bilden i serien tror jag att jag ska beställa förstoring på. Den skulle vara fin i vardagsrummet. Den sprider verkligen känslan av frihet som finns på ön. Finaste platsen på jorden. Japp. Förstoring får det bli!

Inte för att tjata, men...

Antingen bor man i stuga eller tält. Här är lite bilder från Fyrbyn och trädgården till vår stuga.
 
Är det någon av er läsare som varit på ön? Min uppfattning är att många inte ens är medvetna om att ön finns. Varför fick man inte veta det i skolan? Nu har jag två saker som jag ska återkoppla till mina lärare på högstadiet att de borde ta upp - vetskapen om Gotska Sandöns existens samt vikten av att begripa sig på Sveriges pensionssystem. Båda två viktiga och bortglömda.
 
Men det var inte det jag skulle säga nu. Utan har ni någon gång funderingar på att åka till ett ställe och uppleva naturen och bara andas ut - åk hit! Det är en upplevelse från att du stiger på båten i Nynäshamn tills du är tillbaka ett par dagar senare. Eller samma dag, om man så vill. Underskatta inte heller för- och sensommar. Då det är 25 % rabatt på resa och boende.
 
Sist men inte minst - jag fick inte en krona för att skriva detta. Ville bara dela med mig av Sveriges häftigaste resmål. Ha en fin dag då allehop!

En dagsvandring på Sandön

Den andra dagen på ön gav vi oss på en långpromenad. Det är ju lite utav det man gör på ön - vandrar. Tur var väl att vi varit där förut sett allt, så vi behövde inte stressa på. Det är nämligen svårt att skynda en tvååring som vill stanna och häpna över varje skalbagge, lyfta på varje mosstuss och samla på sig alla stenar och pinnar som hittas längst vägen. För det blir en del. Men det gick bra. Jättebra! Barnen var otroligt duktiga att gå själva och det vara bara korta sträckor vi fick hjälpa till och bära i selen eller på axlar.
 
Väl framme vid Schipkapasset pausade vi med en varsin kall korv och nyponsoppa. Man får nämligen inte grilla var som helst i ett naturreservat. Men barnen var fantastiskt nöjda ändå. Jag också. Tur att allting smakar så gott ute i naturen, även en kall korv i tillplattat bröd utan tillbehör.
 
Det är många jag skulle vilja ta med hit på en liten må-bra-resa. Jag tror de flesta skulle må gott av det! 
 
Halvvägs till Tärnudden ligger Schipkapasset som var dagens destination.
 
 
En lång skogspromenad blev det, men barnen var fantastist duktiga att gå själva! 
 
 
Små trötta ben fick vila sig i bärselen i mellan åt.  
 
 
Spännande saker hittade vi längs vägen.
 
 
Naturen här är märklig. Från täta lövskogar och vitsippor i massor till karga tallskogar vars rötter slingrar sig som ormar. Dessutom bländande sandstränder och ett djurliv som anpassat sig efter isoleringen på ön. Coolt.
 
 
Vilopaus i blåbärsriset.
 
 
Schipkapasset går genom Höga åsen och grävdes ut för hand av fyrpersonal på 1870-talet för att underlätta transporter mellan öns norra och södra del. Det är svårt att fånga djupet i denna dal, men med Estrid i bild får man lite perspektiv.
 
 
Ni får själva gissa hur min puls mådde efter att ha trampat min höggravida kropp hit upp i lös sand och tallkottar. Men utsikten där uppefrån var enorm! Öns högsta punkt - 42 meter över havet. Lätt värt det.
 
 
 
Jag ♥ dig också, Sandön!
 
 
Den lyckliga dag jag står som Johans brud ska det givetvis ske här.
I öns lilla kapell mitt i en sagolik eklund. Kan det bli bättre?

Första dagen på Bredsand

Vi har haft minisemester. Några dagar på Gotska Sandön och jag känner mig lycklig in i själ och hjärta. Sedan båten lämnade strandkanten förra året har jag längtat till nästa gång vi kommer dit. Sandön är bästa plasten på jorden. Mitt paradis ♥
 
I tre dagar har jag varit befriad från normal civilisation. Vi brukar hyra tält, men denna gång provade vi att bo i en av Fyrnbyns stugor. Väldigt fint och lyxigt på alla sätt och vis, även om det ligger i Sandöns natur att bo så enkelt och okomplicerat som möjligt. Men med två barn och ett hundra miljarder sandkorn att tvätta ur hår, tömma ur trosor och hälla ur skor så är man ganska nöjd med en egen varmvattendusch.
 
Vi har haft en fantastisk vistelse på ön! Ingen annanstans trivs jag som här. Om ni någon gång kännt er ett med en plats, så vet ni vad jag menar. Fötterna mot marken sprider ett lugn nerifrån och upp. Att bara stå och se ut över havet och stranden, lyssna på vågorna och låta en näve sand rinna mellan fingrarna och sprida sig med vinden. Jag har bara mig själv och det mitt hjärta bryr sig om. Sällan är jag så nöjd med livet som här. Mer kan inte ord beskriva vad jag känner för den här platsen.
 
Då förstår ni vilken längtan som ligger bakom, när vi på onsdag förmiddag klev i land på ön. Vi åt lunch vid stugan men skyndade oss sen ner till havet. Barnen älskade det. De uttryckte det inte som jag, men jag såg det i deras ögon. Det sa allt ♥
 
 
 
 

Gotland, min gamle vän.

Gotland, min fina ö. Det var fint, roligt och mysigt på alla sätt och vis att ses igen men också med den där lilla skuggan av vemod. Första dagen såg jag mig bara omkring och visste inte hur jag skulle känna. Tiden vi bodde där är förbi och jag antar att det är just precis det som gör det jobbigt. Det faktum att en tid har gått, och en ny har kommit.
 
Vi gick till grändan där vi bodde och utan att säga något utbrast Estrid "Här känner jag igen mig! I det gula huset längre bort bodde jag!". Det var coolt att se att se hur mycket hon faktiskt mindes. Hon var 3½ år när vi flyttade därifrån och hon kunde alldeles själv visa vägen från hemmet till dagis. Mellan små gränder och kullerstensgator. Det är imponerande! Vilket minne. Fast hon var så liten och det har hänt massor i hennes liv sedan dess fanns detta kvar. Coolt.
 
Vart efter dagarna gick landade upplevelsen i mig och jag kunden njuta lite grann också. Estrid fick träffa sin älskade kusin Elba och Johan cyklade 42 mil runt hela Gotland inklusive Fårö. Det har varit intensiva dagar och nu är vardagen tillbaka. Estrid saknar sina kusiner, Signe har lärt sig massa nya hyss och Johan är öm i baken. Själv känns det fantastiskt skönt att ha åkt dit och konfronterats med något som känts lite otäckt. Nu kanske jag kan få en normal relation till detta semesterparadis, igen.
 
 
 
 
 
 


 
 
 

Weekend på Gotland

Idag händer något roligt. Johan ska i helgen delta i cykeltävlingen Gotland 360, så jag har tagit ledigt torsdag och fredag för att kunna följa med och dessutom få en liten weekend tillsammans med familjen å ön.
 
Vi har inte varit där sedan vi flyttade därifrån förra sommaren. Det ska bli roligt att återvända, men samtidigt vemodigt på något vis. Vi har lovat Estrid att besöka hennes gamla dagis. Få se om hon känner igen sina gamla dagiskompisar, vägar där vi brukade gå med vagnen och huset vi bodde i. Lekparken i Almedalen. Strandpromenaden. Katthemmets Loppis och ICA Atterdags. Jag är tudelad till det här med Gotland. Jag älskar ön och hela den värmande känslan som omfamnar den. Men sedan vi flyttade därifrån är Gotland ett avslutat kapitel i min bok. Det är någonting som varit, någonting som passerat. Lite som en gammal vän som man skiljts ifrån. Hur ska relationen nu se ut?
 
Vi kommer bo i Visby innestad hos in syster. Hur kommer det känns att gå som turist i gränderna där vi förut gick på vägen till dagis varje morgon? Jag har hittills inte saknat ön ett dugg, utan det är först nu som jag kan tänka mig att återvända. Johans cykeltävling gav oss en bra anledning.
 
Vi sitter i bilen nu på väg till färjan. Solen skiner och det är höst i luften. Ska bli spännande att se Gotland igen. Puss och kram!

Gotska Sandön

Nu är vi uppkopplade på tråden igen. Ni har ju fortfarade inte fått bilderna från Gotska Sandön! Det känns som länge sedan nu, men bättre sent än aldrig.
 
Ön var exakt lika fin som jag mindes den. Det är något magiskt över denna plats. Något andaktsfullt. Man blir liksom tyst och lugn och kan bara stå och se ut över havet. Andas in den här stora mäktiga känslan som bara havet och naturen kan ge ♥ Sen kommer alla saker runt omkring som hör Sandön till. Dass, koksal och kallduschar. Ingen affär, TV eller annat trams. Men det gör inget. Avsaknaden av bekvämligheter klär denna pärla väl och blir en del utav upplevelsen.
 
Vi var där med min bror Martin och hans sambo Anna. Vi hade det fantastiskt. Fast jag lyckats pricka in de regnigaste veckorna på min semester så sken solen på ön. Bada gjorde vi till och med! Jag och Johan lekte länge i vågorna och lät dem spola upp oss på land. Grillkväll på stranden. Sol. Flera dagar utav vandring. Den puderfina sanden under barfota fötter. Tid tillsammans. Vad mer kan man önska sig?
 
Jag vet inte om ni någonsin kännt att saker eller platser har en själ? Jag känner så för Gotska Sandön. När man går barfota på stranden så känns det som öns inre omsluter en. Kontakt. Närhet. Storhet. Så har ni inte varit hit - åk! Det är en skam att inte fler svenskar vet vilken skatt vi faktiskt har.
 
 
Bredsand
 
Den underbara stranden!
 
Martin, jag, Johan och Anna.
 
Martin ser ut över Varvsbukten.
 
Vid skyddsområdet Säludden kan man se sånna här söta knubbisar!
 
Naturen på ön är fantastisk.
 
Utsikt över Varvsbukten.
 
De enda däggdjurets om lever på ön - hare.
 
Vi träffade en lugn och fin Sandöhare som lät sig fotograferas.
 
... och klappas!
 
På vandring vid öns södra delar. Miljön är minst sagt varierat. Från sandstrand till tallskog och lövskog.
 
Kapellet. När vi någon gång i framtiden gifter oss ska det ske här!
 
Vi hittade ett rumpträd.
 
Martin och Anna hand i hand ♥
 
Havet möter stenklappret vid Bourgströms hus längst ner på södra udden.
 
Strandfynd!
 
Segelbåtar som lagt till längst stranden. 
 
En grillkväll på stranden. Luften är vindstilla och solen går ner över havet. Underbart!
 
Myskänsla med värmeljus i sanden. Det enklaste är det finaste.
 
Solnedgång.
 
Siluetter.

I morgon åker vi

Nu har vi glidit in på min sista semestervecka vilket betyder två saker. En positiv och en negativ sak.
 
Dåligt: Det faktum att det är min sista semestervecka och jag snart ska pina mig till jobbet igen...
Bra: I morgon ska vi åka till Gotska Sandön!
 
Ni kan aldrig ana hur mycket jag har längtat efter denna ö. Om det finns någon plats på denna jord där jag hör hemma, så är det just där. Jag kan knappt beskriva i ord vilken befrielse det är för själ och hjärta och få komma till denna rofyllda plats. Ingen stress. Inge folk. Inga affärer. Bara naturen och havet. Det enda man hör är vinden i träden och havet runt omkring. 
 
Vi reser dit tillsammans med min bror och hans flickvän. Vi ska ägna dagarna åt att bara vandra runt på ön. Grilla, äta gott, sitta på stranden och bara vara. Det är väl semester om något?
 
Det ska bli fantastiskt. Jag har längtat enda sedan vi åkte därifrån sist. Om ni kikar på länken ser ni Gotska Sandöns kapell också. Den lyckliga dagen så jag och Johan gifter oss ska det ske där, har jag bestämt. 
 
Hej Sandön! I morgon ses vi! Har du saknat mig? Jag har saknat dig. ♥

På en ö i Mälaren

Igår tog vi båten ut till en ö i Mälaren. Där låg vi sen och solade, åt picknick och badade. Eftersom jag är en riktig badkruka som avskyr att bada ute i sjöar och hav, hade jag normala fall aldrig badat. Det kan komma ormar och fiskar på benen och man vet inte vad som gömmer sig nere på botten. Kanske ett lik? Eller så har jag kanske sätt för mycket film...
 
Hur som helst måste jag nu pina mig ner i vattnet om det ska bli någon Vansbrosimmning för mig i helgen. Jag testade också våtdräkten för första gången. Det gick bra! Den höll mig varm och förutom att det var otäckt i vattnet var det ganska skönt att simma.
 
Det var en mysig utflykt. Estrid fick öva på att flyta i sin flyväst och sen hittade hon fågelägg på stranden. Signe nöjde sig med att plaska vid strandkanten, men lärde sig också ett nytt ord - båt. Första båtturen för i år. Nu är sommaren här på riktigt! 
 
 

Astrid Lindgrens Värld

Vilket ställe! För Estrid var det en dream come true att få besöka Astrid Lindgrens Värld. Hon hade länge längtat efter att få träffa Pippi Långstrump i egen hög person, men hon visste nog inte att hon skulle få träffa precis alla karaktärer ur denna fantastiska sagovärld!
 
Hon var helt lyrisk över föreställningarna, alla skådespelare, minityrstaden, inte-nudda-market-banan, äventyret att sova i campingstuga och pannkaksbuffén. Signe var också en väldigt nöjd tjej, även om hon är liten.
 
Om man ska åka någonstans endast för barnens nöje så är detta stället som gäller. Fast, det var ju inte enbart för barnens nöje. Jag tyckte föreställningarna var skitbra, speciellt Ronja Rövardotter. Jäklaranacka vilka skådespelarinsatser! Jag är ganska gråtmild när det kommer till enskilda människor prestationer och sanna engagemang, och att se dessa människor ge så mycket av sig själva och förmedla sån känsla till publiken var fantastiskt. Lägg till lite körande mansröster a l'a Mattis Rövarna på det. Det var grymt!
 
Ja. Hur sammafattar man två dagar med roliga, fina, annorlunda och minnesvärda grejer vart än man tittar? En bildbom så klart!
 

Cinderella

Jag och Johan var i väg på en Cinderellakryssning förra veckan. Jäklaranacka vad mysigt det var! Vi åt (alldeles för mycket) god mat, hängde i baren och bara umgicks. Johan fyllde år på torsdagen så vi firade lite extra med att besöka Cinderella SPA. Det var verkligen en höjdare! Jag älskar SPA. Framför allt när man kan stå i en regndusch och titta ut över havet som glittrar utanför!

Under våra 24h hade vi tre buffér, så man kan med enkelthet påstå att det inte gick någon nöd på oss. Förutom godmat och bubbelpool tittade vi på pensionärer och handlade i taxfreen. Jag unnade mig en ny doft, fast det inte var jag som fyllde år. Marc Jacobs - Oh, Lola! Alldeles underbar.

Barnen var hemma med farmor under tiden. Lilla signe fick dessvärre feber och det var ganska jobbigt att vara i från sin lille bebis när man vet att hon är sjuk och behöver sin mamma. Men tur är att de har sin fantastiska farmor, så det gick bra ändå.

Jag ska definitivt åka på kryssning fler gånger. Riktigt mysig liten minisemester! Speciellt tillsammans med min alldeles perfekta karl! Jag är så lycklig tillsammans med honom! ♥


Nu åker vi!

Nu ska jag och Johan göra något som vi längtat efter länge. Vi ska åka en Cinderellakryssning till Mariehamn och bara umgås - han och jag! Vi har länge pratat om att göra någonting, bara vi två, men det har inte blivit av. Men nu ska vi alltså åka i väg och må gott och inte tänka på något annat än varandra ♥

Vi sitter på bussen till Hufvudstaden nu och båten går ikväll. Vi kommer äta massor av god mat och mysa nere på SPA-avdelningen. I morgon fyller Johan 37 år och vad passar då bättre än att glida ner till en frukostbuffé och bara se ut över havet? Det blir lite som en födseldedagspresent till oss båda.


Oj vad jag längtar! Det ska bli så mysigt!


Båtutflykt i Trosa

Så här trevligt har vi det ibland. Sol, bad och båtåka med min storebror och hans käriste. Det var första gången vi var ute med brorsans båt och det var väldigt trevligt. Längst fram i fören fanns sovplatser där barnen sov som stockar. Utmärkt att söva barn omgiven av vågor som kluckar! Lite som att ligga i magen igen. Från det att vi föds har alla människor en inre strävan efter lugnt, det svaga bruset och vaggande känsla som omgav oss i mammas mage. Är inte det konstigt? Alla är vi stora bebisar som enkelt somnar till ljudet av en människas blodomlopp. Ssssch...

Visst älskar Estrid sjön. Hon ska bli sjörövare när hon blir stor, precis som sin pappa säger hon. Man vet ju aldrig vad framtiden bär i sitt sköte, men måtte det aldrig någnsin finnas en gymnasielinje för blivande sjörövare, undervisad av somalier med lektioner i skövling och våldtäkt. Jaja, inga moralkakor nu. Det jag skulle säga var att om det nu fanns en sån linje, så skulle jag förbjuda Estrid från att gå den. Så är det med det.

Usch vad jag är trött. Jag borde inte blogga nu, för det blir bara snurrigt och knasigt. Nu kommer bilderna i stället!



Trosa den 2 augusti 2011


Tyvärr blev detta de sista bilderna som togs med vår jättefina kamera. I ett obevakat ögonblick fick nämligen Signe att stadigt grepp om kameran med sin sandiga hand. Nu knastrar objektivet och det är sand precis överallt! Helt hopplöst. I väntan på en ny via försäkringen får ni väl hålla till godo med mobilbilder här i bloggen, om jag orkar ta några.  

Nu ska jag gå och lägga mig, men eftersom Johan inte är hemma håller jag tillgod med Ranelid. God natt!


Gröna Lund!

I måndags var jag och min käresta på en tripp till Stockholm. Vi gick på stan och florerade oss bland stadsbor och turister, lunchade på Mongolian Barbeque och gick på fashionabla NK där REAN inte heter REA utan REALISATION. Jag provade konstiga skor och Johan luktade på dyra herrdofter.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Stockholm? Med vattnet, båtarna och skärgården är det en väldigt fin storstad. Men jag är ingen stadsmänniska, så är det bara. När jag var 16 år flyttade jag själv till Stockholm för att gå gymnasiet där. Nu när vi gick där på gatorna kändes det så totalt främmade att jag bott i denna stad! Att jag farit fram mellan tunnelbane- och pendeltågsstationerna med musik i örnen, alldeles ensam dessutom. Galet! Nu när jag själv blivit mamma kan jag säga att jag NEVER EVER skulle låta mina barn flytta i väg på det viset. Visst klarade jag det bra, men när jag ser tillbaka på tonårstiden förstår jag vilka risker jag faktiskt utsatte mig för. Man blir så mycket mer skiträdd när man blivit mamma, tycker jag. Hittar andra orosmoment och faror som jag inte alls tänkte på som tonåring. Ändå är det bara 5 år sedan jag var en tonåring...  

Hur som. Stockholm är en fin stad, och det bästa är nog allt som finns att göra där. För anledningen till att i åkte dit var för att gå Gröna Lund! Det var så kul! Vi skrattade, åt goda våfflor, såg på Anders Ekborg som uppträdde och åkte sjukt mycket karuseller. Ja, så mycket karuseller har jag nog aldrig åkt. Twister, Extreme, Katapulten och Insane blev favoriterna, och jag besegrade till och med min rädsla och åkte Fritt Fall en gång. Vädret var lynnigt och bjöd på både sol och regn. Johan envisades med att inte ha några regnkläder, men jag var både praktisk och förutseende och hade med en regnponcho (jag var också praktisk och hade medhavda mackor i folé, men där gick gränsen för Johan och de fick inte vara med på bild).









En kanondag! Det var otroligt mysigt och värdefullt att få en dag ensamma, bara jag och Johan. Mammor och pappor behöver sådant ibland ♥

Alsta Trädgårdar

Min pappa och lillebror sov över här i natt. Estrid har stojat och lekt med sin älskade morbror (som hon nu också döpt ett gosedjur efter - Räven Oscar) och Signe har i vanlig ordning glidit med, pratat lite och förtrollat alla med sitt förbaskat söta leénde. Hon har bekatat sig lite extra med morfar under de här dagarna, för i början av veckan ska han vara barnvakt. Första gången vi lämnar bort båda två samtidigt, men det ska nog gå bra.

Gissa vad vi ska göra när vi är barnfria? Åka till Gröna Lund! Jippi! Det känns lite som att skolka när man lämnar bort barnen för att roa sig själv, men en mamma och pappa är också en flickvän och pojkvän och jag ser mycket fram emot att få springa på Grönan hand i hand med Johan, åka karuseller, äta sockervadd och pussas i kärlekstunneln! Bara han och jag ♥

Nu till dagens bilder. Innan pappa och lillebror åkte hem så besökte vi Alsta Trädgårdar tillsammans med barnens farmor. Det var jättefint! En orgie i blommor och växer men också konst, smycken, inredningsprylar och ett makalöst gott café. Dit ska vi garanterat åka fler gånger!







Kolmården del 1

Helgen på Kolmården var kanonbra! Vi är väldigt nöjda. Har sett och gjort allt vi ville, men det krävdes två dagar för att hinna med allt. När vi först kom dit kollade Estrid i en karta över djurparken och fick se karuseller längst bort. Sen ägnade hon ungefär hela förmiddagen åt att tjata om de där förbannade karsellerna, så till den milda grad att jag förbjöd ordet karusell och hotade med att dumpa henne hos tigrarna. Okej, riktigt så illa var det inte. Men nästan.

På vägen mot karusellerna passerade vi Bamses värld och såg bland annat tigrar och björnar. Sen närmade vi oss Marine World där vi såg en sälshow och en helt outstanding delfinshow. Det sistnämnda kommer jag skriva ett eget inlägg om senare för det var helt fantastiskt! Rörd till tårar satt jag i mörkret och farscinerades över dessa underbara djur. Mäktigt!

Sen kom vi äntligen till karusellerna. Estrid var precis så lång att hon fick åka berg och dalbanan Delfinexpressen. När vi satt oss i vagnarna tänkte jag "Nu jäklar ska du få åka karusell så att du tiger!". Därefter bär det av och Estrid trycks ner i stolen, alldeles ihoptryckt och knallröd i ansiktet sitter hon där och skrattar och skriker som en stucken gris i 15 sekunder innan vagnen bromsar in. Jag och Johan skrattade så vi grät när vi såg henne. Johan filmade henne också, det måste jag försöka lägga upp så ni får se. Haha. Ja, Estrid åker karusell tillsammans med Delfinshowen var helt klart dagens bästa!







Kolmården hade allt en småbarnsfamilj kan önska. Ja, förutom att de inte sålde munkavle till tjatiga ungar och bjöd på solgaranti (dagen avslutade nämligen i störtregn..), men man kan ju inte få allt här i världen. Det var perfekt. Fortsättning följer med Kolmården del 2.

Grilla i förorten

På fredagen åkte vi till min bror Martin utanför Stockholm. Han skulle följa med oss till Kolmården dagen efter, så för att ha lite närmre till djurparken sov vi över hos honom. Kvällen bjöd på högsommarvärme och vi grillade kyckling och hade trevligt. Estrid lekte i den enorma lekparken och Signe charmade grannarna med sina roliga grimarser. En pappa bad om att få hålla i Signe och sa han blev sugen på en till när han såg henne! Ja, vem blir inte det?

Det var en riktig kanonkväll!
Mycket bilder blev det (för att inte tala om Kolmårdenresan!), men jag har plockat ut några stycken här nedan. Ska försöka vaska fram ett och annat inlägg från helgen på Kolmården också, men med 566 bilder att gå igenom tar det lite tid. Dessutom skiner solen idag och jag har två små eniergiknppen som vill leka. Hoppas ni har överseende :)










Picknick i S:t Hans ruin

Ibland kommer det dagar som är sådär extra mysiga. En sån dag var det idag! När Johan vaknade hade jag packat picknickväskan med nybakt paj, saft, jordgubbar och kaffe (det sistnämnda bör betonas, eftersom jag fortfarande efter 4½ år tillsammans envisas med att inte "veta" hur man slår på kaffebryggaren, men egentligen är jag bara lat och tycker kaffe luktar illa). Jag hade planerat hela picknicken som en överraskning till Johan, men var naiv nog att berätta alltihop för Estrid. Det förblev alltså ingen överraskning speciellt länge, men det gjorde inte så mycket. 

Vi gick ner till S:t Pers ruin och dukade upp allt det goda. I ett hörn hittade vi en vindstilla plats där solen värmde mot stenmuren. Helt underbart. Signe sov sin middagslur och Estrid lekte i gräset så mamman och pappan fick tid att bara mysa i varandras armar ♥








Mer kan man inte önska utav en dag! Visst är det häftigt förresten att man kan se konturerna av krykan som byggdes där på 1200-talet? Jag försöker föreställa mig hur allt såg ut på den tiden. Entrétrappan är fortfarande kvar och delar av pelarna i krykogången. Hur kunde de bygga sånt förr i tiden? För hand dessutom! Det är imponerande. 

Om jag någon gång skulle få för mig att gifta mig i en kyrka skulle det vara en sån här kyrkoruin. En helt underbar plats! Mäktig med samtidigt enkelt och avskalad. Om inte annat perfekt för en picknick :)