Så här trevligt har vi det ibland. Sol, bad och båtåka med min storebror och hans käriste. Det var första gången vi var ute med brorsans båt och det var väldigt trevligt. Längst fram i fören fanns sovplatser där barnen sov som stockar. Utmärkt att söva barn omgiven av vågor som kluckar! Lite som att ligga i magen igen. Från det att vi föds har alla människor en inre strävan efter lugnt, det svaga bruset och vaggande känsla som omgav oss i mammas mage. Är inte det konstigt? Alla är vi stora bebisar som enkelt somnar till ljudet av en människas blodomlopp. Ssssch...

Visst älskar Estrid sjön. Hon ska bli sjörövare när hon blir stor, precis som sin pappa säger hon. Man vet ju aldrig vad framtiden bär i sitt sköte, men måtte det aldrig någnsin finnas en gymnasielinje för blivande sjörövare, undervisad av somalier med lektioner i skövling och våldtäkt. Jaja, inga moralkakor nu. Det jag skulle säga var att om det nu fanns en sån linje, så skulle jag förbjuda Estrid från att gå den. Så är det med det.

Usch vad jag är trött. Jag borde inte blogga nu, för det blir bara snurrigt och knasigt. Nu kommer bilderna i stället!

Trosa den 2 augusti 2011

Tyvärr blev detta de sista bilderna som togs med vår jättefina kamera. I ett obevakat ögonblick fick nämligen Signe att stadigt grepp om kameran med sin sandiga hand. Nu knastrar objektivet och det är sand precis överallt! Helt hopplöst. I väntan på en ny via försäkringen får ni väl hålla till godo med mobilbilder här i bloggen, om jag orkar ta några.  

Nu ska jag gå och lägga mig, men eftersom Johan inte är hemma håller jag tillgod med Ranelid. God natt!