Picknick i S:t Hans ruin

Ibland kommer det dagar som är sådär extra mysiga. En sån dag var det idag! När Johan vaknade hade jag packat picknickväskan med nybakt paj, saft, jordgubbar och kaffe (det sistnämnda bör betonas, eftersom jag fortfarande efter 4½ år tillsammans envisas med att inte "veta" hur man slår på kaffebryggaren, men egentligen är jag bara lat och tycker kaffe luktar illa). Jag hade planerat hela picknicken som en överraskning till Johan, men var naiv nog att berätta alltihop för Estrid. Det förblev alltså ingen överraskning speciellt länge, men det gjorde inte så mycket. 

Vi gick ner till S:t Pers ruin och dukade upp allt det goda. I ett hörn hittade vi en vindstilla plats där solen värmde mot stenmuren. Helt underbart. Signe sov sin middagslur och Estrid lekte i gräset så mamman och pappan fick tid att bara mysa i varandras armar ♥








Mer kan man inte önska utav en dag! Visst är det häftigt förresten att man kan se konturerna av krykan som byggdes där på 1200-talet? Jag försöker föreställa mig hur allt såg ut på den tiden. Entrétrappan är fortfarande kvar och delar av pelarna i krykogången. Hur kunde de bygga sånt förr i tiden? För hand dessutom! Det är imponerande. 

Om jag någon gång skulle få för mig att gifta mig i en kyrka skulle det vara en sån här kyrkoruin. En helt underbar plats! Mäktig med samtidigt enkelt och avskalad. Om inte annat perfekt för en picknick :)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: