Två veckor sen förlossningen

... och vågen visar -11 kg. Det betyder att jag har 2 kg kvar att tappa innan jag väger lika mycket som innan graviditeten. Det känns lovande. Lite promenader och fortsatt amning ska nog ta bort det sista.

Men även om jag väger i stort sätt lika mycket som innan är kroppen betydligt degigare nu. Ett orealistiskt mål hade varit att vilja se ut som innan jag fick barn, eftersom ingen kvinna ser ut som 18 år hela livet. Däremot vill jag ha tillbaka mina muskler och kanske lägga på mig lite nya. Det skulle vara bra. 

Ja, efter att ha lagt ut magbilder på bloggen i ett års tid kan jag ju lika gärna fortsätta. Så här ser min mage ut nu. Helt galet egentigen hur snabbt huden kan dra ihop sig, efter att ha varit stor som en basketboll så länge...





Appropå vikt förresten. Vi får hembesök av BVC idag som ska väga och inspektera Signe. Ska bli kul att se hur mycket hon gått upp sen sist!

Nu ska jag fixa håret och klä barnen. Puss & kram!


Det har börjat nu

Hej mina vänner! Tänkte ge er en liten uppdatering, för vem vet när nästa kommer?

Det har börjat på riktigt nu! I går kväll kl. 23:30 fick jag helt plötsligt regelbundna förvärkar igen, men med en helt annan styrka än det jag känt de senaste dagarna. Samla krafter tänkte vi och gick och la oss, glada i hågen över att något äntligen satt i gång! Det är konstigt hur kroppen förbereder sig. I går blev jag nämligen akut trött kl. 18:00, stupade i säng och vaknade inte förren 3 timmar senare. Det betyder att jag var väldigt pigg framåt kvällen när värkarna satte i gång. Undra om kroppen visste vad väntade och gav mig lite välbehövlig sömn inför nattens bravader?

Hur som. Lyckades slumra nån timme till innan ännu starkare värkar väckte mig strax innan 03:00. Nu kommer de regelbundet med 5 min mellan och känns, minst sagt. Slemmisen, som det så vackert heter, har också lossnat.

Och där är vi nu! Det är jag, min djupandning från Profylaxkursen och en tallrik spagetti och köttfärsås som med spänning laddar inför det som komma skall. Nu ska jag upp och vanka runt i lägenheten, det är skönare att röra på sig än att sitta stilla. Jag är glad, förväntansfull och ganska nervös. Önska oss lycka till nu! ♥

BF dagen!

Går in i vecka 41 idag men hoppas såklart att det inte ska behöva bli så många fler veckouppdateringar. Dagen vi så länge räknat ner till är ju äntligen här. BF-dagen. Dagen då våran bebis förväntas komma. Tänk du det, lilla bebis? Allt är klart här hemma så du är välkommen när helst du behagar. Själv mår jag så bra man kan förväntas göra i sånna här tider. Estridh kom på BF + 3 dagar och själv har jag väntat dig till BF + 5 dagar, så än så länge går det bra.

Fick ett tips av en vännina att ta med ett foto på Estridh till förlossningen och använda som "målbild". Tycker det lät som en jättebra idé! Tror det kan hjälpa mig att hålla fokus vid det jag faktiskt kämpar för. Det ska jag ordna idag.

Mår:
Bra, tack. Dagarna går sakta och jag fördriver dem med att leta tecken på att något börjat. Men jag har ju faktiskt inga större krämpor och skulle säkert stå ut ett tag till om det skulle behövas.

Vikt: + 13 kg

Dagar kvar till förlossning: 0 st!

Da'n före doppareda'n

Tro inte att det kommit någon bebis ännu, för det har det inte. I bland sätter förvärkarna igång och kommer med jämna mellanrum (när jag går), ibland stannar det av (när jag ligger stilla). Kanske är det mitt tédrickande som triggar det? De gör fortfarande inte ont, men är kraftigare än vanliga sammadragningar. 

Nej, bebisen kommer nog när den känner sig redo helt enkelt! Men spännande är det! Som när man var liten och väntade in julafton ungefär. I morgon är självaste julafton - BF-dagen. Johans första gissning var ju faktiskt att bebisen skulle vara punktlig och pricka in denna dag. Vi får väl se! Så här ser gissningslistan gällande datum och kön ut från mina nära och kära:

19/9: mamma (flicka)
21/9: Johan (flicka)
23/9: syster Maria (flicka) & pappa (flicka)
24/9: bror Martin (flicka)
25/9: Estridh
26/9: jag (pojke)

Många verkar tro en flicka? Själv är jag numera övertygad om en pojke. Har till och med, efter 9 månaders funderande hittat ett pojknamn som jag gillar på riktigt (tjejnamnet är redan spikat). Nu är det bara vänta och se... Vem är du där inne? När tänker du komma ut? Vi längtar efter dig! ♥


2 dagar kvar?

Dagen har bjudit på regelbundna förvärkar! Jag kallar det förvärkar eftersom dem inte gör speciellt ont. Ännu. Hur som helst!

På förmiddagen tog vi en promenad runt ringmuren där jag på skoj började klocka några kraftigare förvärkar som dykt upp. De visade sig komma relativt regelbundet. I början med 7-9 min mellan. När vi fikade och lånade böcker på Biblioteket var det 10-12 min mellan. På promenaden hem bestående av tuffa uppförsbackar kom de med 3 min mellan och väl hemma på soffan var de åter tillbaka på 7-9 min mellan. Detta klockade jag under 3 timmars tid. Nu har jag lagt i från mig klockan och försöker att inte tänka på det, men jag tror det hela lugnat ner sig.

Johan gissar ändå att bebisen kommer i morgon. Han säger att jag de senaste dygnet varit mer lättretlig och krävt "mer utrymme" runt mig än tidigare. Om jag varit en rävhona hade jag gått undan i mitt bo, bäddat åt de kommande valparna och fräst åt dem som kommit nära. Typ. 



Detta är vad bebisen får med sig i BB-väskan. Det ser ungefär identiskt ut med vad Estridh fick med sig i sin, förutom molnfilten som bebisen fått som sin egen. Den grå overallen sålde jag på Tradera, men ångrade mig nå grymt. Den hade verklilgen ett högt känslomässigt värde för mig, något jag förstod efter att jag sålt den. Men nu har jag lyckats vinna tillbaka en exakt likadan, så även den här bebisen får samma overall! ♥
 

I kväll tänker i alla fall rävhonan avnjuta en god chokladkaka och fokusera på Valvakan i stället. Jag har dragit mitt gröna stå till samhällstacken och håller nu tummarna för en ny regering! Tyvärr känns det inte som någon valseger ligger i luften, men vem vet. Kvällen ska kort sagt bli spännande. På flera plan.


4 dagar kvar

På bebisfrontet - intet nytt. Ibland lite kraftigare värkar som strålar ut på insidan av låren, men inget mer.

Jag köpte hallonbladste igår. Någon som provat? Det sägs ha en värkstimulerande effekt på livmodern och gör därmed att man kan få en lättare förlossning. Ingenting som är vetenskapligt bevisat, men det finns många som vittnar om att det funkar. Är kroppen och bebisen mogen kan de här lite starkare värkarna som man framkallar sätta igång förlossningen. Det är ju det jag hoppas på!

Så igår kväll hinkade jag tre koppar. Visst ökade värkarna både i antal och styrka, men de lugnade ner sig när jag gick och la mig. Tror ändå att bebisen kommer när den vill och känner sig redo. Bara hoppas det inte dröjer så länge!

Alldeles strax ska jag till MVC och öva lite psykoprofylax inför förlossningen. Det erbjuder nämligen ett par tillfällen/månad där man får komma och tillsammans öva andning och avslappning i lite drygt en timme. Vi gick ju Annas Profylaxkurs när jag väntade Estridh, och jag har övat själv denna gång och läst böckerna vi fick då. Men det kan ju alltid vara bra att få lite hjälp på traven!

Nu ska här göras frukost. Puss & kram!

Sista besöket på MVC?

Jag hoppas det! Vi bokade i alla fall in en tid ett par dagar efter beräknad ankomst. Känns bra, även om jag hoppas att vi inte behöver åka dit :)

Men efter dagens besök såg allting jättebra ut. Magen hade vuxit sedan sist och SF-måttet låg på 36 cm. Hon bökade lite med magen och sa att det säkert blir en lång bebis. Hellre lång än tjockskallig säger jag som ska klämma ut klumpen! Hur som helst så lyssnade hon på bebisens hjärta som slog 135 slag/minut. Johan fick också lyssna med den lilla trätratten, och han sa att det lät väldigt fint! ♥


Vecka 40

Graviditeten börjar lida mot sitt slut, jag är inne på sista veckan innan bebisen är beräknad att anlända. Det är spännande dagar som kommer och går. Jag njuter till max av att vara gravid och känna den lilla bebin där inne tortera mitt högra revben med sina fötter. Snart ska vi få träffa dig för första gången och känslan är magisk! ♥ På ett sätt är det tråkigt att graviditeten snart är slut, för jag älskar min mage och känslan av att bära ett nytt liv där inne. Samtidigt är det något stor och underbart som väntar och jag längtar så tills bebisen är här hos oss!

Tyngden i magen har förändrats de senaste dagarna. Känns ungefär som att gå omkring med ett bowlingklot som lagt sig tillrätta i bäckenet. Tycker ändå inte att det ser ut som magen sjunkit något? Men det har den säkert. På onsdag ska vi på ett av de sista besöken på MVC, jag uppdaterar efteråt om hur läget ligger. Jag gissar att det ligger ganska stadigt i sådära en 2 veckor till, men man vet ju aldrig!  

Nu blir vi inte så mycket större, jag och bebis! Här är några bilder från i förrgår:




Mår: Fortsatt bra! Har lagt mig till med ett svagt illamående som kommer och går. Men jag sover bra, är pigg och känner mig laddad inför förlossningen. Jag är beredd, du kan komma när du känner sig redo bebis!  

Vikt: + 13 kg

Dagar kvar till förlossning: 7 st

Mitt förlossningsbrev

Jag tycker det varit lite svårt att sätta fingret på vad jag tänker inför förlossningen. Kändes lite fånigt att skriva ett förlossningsbrev, men för att samla tankarna lite har jag i alla fall fått ihop ett. Jag hoppas barnmorskorna får en bra bild av hur vi önskar oss förlossningen och hjälper oss så gott det går utifrån våra tankar!



GENERELLT
Jag ser fram i mot förlossningen! Känner mig trygg med Johan som stöd och hoppas att vi tillsammans får en lika fin upplevelse som förra gången. I största möjliga mån vill jag ha en naturlig förlossning med så lite yttre påverkan som möjligt. För att hitta ett lugn och inre fokus behöver jag stöd från barnmorskan men också utrymme att få lyssna på min egen kropp. Jag önskar att barnmorskan coachar mig under de olika skedena men samtidigt låter mig känna att jag föder, och inte blir förlöst. 

SMÄRTLINDRING
Vi har gått en profylaxkurs och jag hoppas kunna klara mig långt genom att andas genom värkarna. Sen provar jag gärna lustgas, akupunktur och bad. I första hand vill jag använda naturliga smärtlindringsmetoder och inga mediciner som påverkar barnet negativt. Men jag tar tacksamt emot tips från barnmorskan kontinuerligt om vilka metoder som kan hjälpa i olika skeden, för att fatta beslut efter hand.
EDA var bra för mig under förra förlossningen, men hoppas ändå klara mig så långt som möjligt utan. Däremot vill jag gärna veta när det är sista chansen att få denna bedövning. 

FÖRLOSSNINGSSTÄLLNING
Jag är positiv till upprätta ställningar och vill att barnmorskan uppmuntrar och påminner mig om att röra på mig, om detta är bra för förlossningsprocessen. Mot slutskedet ser jag framför mig att jag sitter på en förlossningspall med Johan som stöd bakom. Jag vill inte ligga platt på rygg, om inte detta är det bästa för barnet såklart. 

UTDRIVNINGSSKEDET
Under krystningen får barnmorskan gärna ge feedback och vägleda mig, men samtidigt ge mig utrymme att få prova själv och göra detta till vår egen förlossning. Självklart vill jag att barnmorskan hjälper mig att undvika bristningar! 

NÄR BARNET ÄR FÖTT
Om situationen tillåter vill jag ta i mot vårat barn själv och lägga upp det på mitt bröst, torka av den och hålla den nära kroppen. Vi vill själva se efter vilken sort det blev, Johan vill klippa navelsträngen och inte stressa med att väga och mäta den lille.

Jag har full förtroende för personalen och att ni på bästa sätt kommer hjälpa oss att få ut vår lilla bebis till världen! Förhoppningsvis med känslan av att vi klarade det med egen kraft och stöd från er!



Ungefär så ser det ut! Är det något som låter konstigt? Luddigt formulerat? Otydligt? Onödigt långt?

Utöver detta känns det som situationen får bli som den blir, det går ändå inte att planera i förväg. Men om vi fick en förlossning som ovan skulle jag vara helnöjd! Förra gången hade jag värkar hemma i 12 timmar (öppen 3 cm), hade värkar i ytterligare 12 timmar på sjukhuset innan jag krystade ut henne på 25 minuter. Slutet på förlossningen gick jättebra, men hade gärna haft en kortare latensfas! Som omföderska går det ju ofta fortare så jag hoppas på det.

Ja, det dröjer ju inte så länge tills vi får vårat facit! Nu är Johan hemma också så allt känns lugnt. Nu kan bebisen komma när den vill! Vi är beredda ♥


03:40

... vaknade jag i morse. Minns att det var så här sista tiden när Estridh låg i magen. Jag vaknade oförskämt tidigt på morgonen och var klarvaken. Pigg och full av energi. På den tiden brukade jag väcka Johan för jag hade tråkigt och tyckte det var orättvist att han kunde sova så gott.

Jag hoppas inte dessa tidiga mornar forsätter. Det går inget bra på TV:n och dessutom orkar man inte med hela dagen sen. Sen innebär det att jag är lagom trött igen tills Estridh vaknar vid 8:00. Det enda som är bra är att det betyder att det inte är så långt kvar på graviditeten!

I dag är vi förresten nere på 10 dagar kvar i nedräkningen.. Spännande!

11 dagar kvar

Det går ganska bra att vara höggravid så här på slutet. Jag har inga direkta krämpor och fixar vardagen ensam utan större beskymmer. Fortsätter det så här står jag nog ut ett par extra veckor om det skulle behövas. Förutsatt att Johan kommer hem från jobbet och avlastar mig, vill säga. För även om kroppen funkar finns det trots allt en del saker som är jobbiga när man är höggravid och ensam...
 
Det är jobbigt att, fast jag känner att jag inte orkar, behöva anstränga mig till det yttersta. För går inte jag och handlar, bär upp tunga kassar, bär ner tvätten och lyfter upp vagnen i bakluckan så gör ingen det. Visst funkar det, men det är jobbigt. Framför allt tror jag att det jobbiga ligger i tanken på att allt ansvar ligger på mina axlar, helt ensam. Känslan av att inte ha någon här hemma som kan byta av och göra sakerna i stället. Men det blir bättre när Johan kommer hem. Jag saknar honom. Saknar att ha honom runt omkring mig här hemma. Närheten. Värmen. Jag behöver det nu ♥

Men i morgon kommer han hem! Efter att ha varit borta i 11 dagar tror jag att han också längtar hem lite :) Och eftersom bebisen verkar trivas bra i magen behöver jag inte längre oroa mig för att han ska missa förlossningen. Då kan vi i stället bara njuta av att vara lediga tillsammans, och vänta på att den lilla ska komma ut. Jippi!


Bebisfix avklarat

Nu är allt klart inför bebisens ankomst!

Bebiskläderna är tvättade, vikta och ligger i byrån.
√ Vaggan är bäddad och mobilen ovanför är monterad.
√ Babyskyddet väntar i hallen.
Skötbordet är riggat.
Bebisblöjor, tvättlappar och rumpsalvor är inhandlade. 
Vagnen redo att användas som syskonvagn.


Samma vagga, spelmobil, sängkläder och snuttefilt som vi hade till Estridh när hon var nyfödd! ♥

Det enda som ska göras är att packa en BB-väska. Tror inte jag behöver ha med mig så mycket? Sköna kläder till oss alla tre, min journal + förlossningsbrev, läppsyl, tandborste och en laddad kamera. Ingen vetekudde, för det har jag ingen och absolut ingen egen musik att lyssna på för det gillar jag inte ens. Det går nog rätt fort! Om inte annat hinner vi säkert riva ihop det nödvändigaste innan det blir dags att åka in.  

Dags att åka in... Tänk att det är så nära! Att alldeles strax ska vi få vara med om livets största händelser, igen. Föda en ny liten människa till världen. Det ska bli häftigt! Jag längtar!

Vecka 39

Två veckor kvar till beräknad förlossning. Det är spännande nu! Ändå hade jag har trott att det skulle kännas mer att vara så här mycket gravid. Men än så länge går det faktiskt väldigt bra. Det trycker ganska mycket neråt och jag fortsätter att ha förvärkar, men ingenting som stör eller gör ont. Det känns att bebisen borrat ner sig i bäckenet nu. Jag kom och tänka på vad länge jag varit gravid nu. Om man räknar bort 4 veckor i höstas så blir det faktiskt 60 veckor på raken! Inte konstigt att det känns som jag varit gravid i en hel evighet.. Man kan ju lugnt säga att vi längtar efter dig där inne! ♥

Känns lite märkligt att det ligger ett fullgånget barn i min mage, en liten människa som är redo att möta världen vilket dag som helst. Tänk att den ser ut som en liten nyfödding där inne! Alldeles knubbig, vit och kletig med lite hår på huvudet.





Mår: Bara bra. Inga känningar om att det skulle vara på gång. Bara en del förvärkar, men det är väl inte mer än normalt så här långt in i graviditeten. Sover inte lika oroligt som för några nätter sedan heller.

Vikt: +12 kg

Dagar kvar till förlossning: 14 st

Ingen bebis innan söndag, tack!

Egentligen var det tänkt att Johan skulle jobbat borta en vecka, alltså kommit hem i kväll. Men nu fick han möjlighet att jobba lite längre, vilket vi bestämde oss för. Det betyder att han inte kommer hem fören på lördag! Känns som en evighet tills dess...

Men det värsta skulle vara om förlossningen skulle börja nu i dagarna. Eftersom han jobbar i Stockholm kan det bli lite knivit att hinna hit. Det skulle ju vara bra typiskt om bebisen behagade komma 10 dagar innan beräknat, bara för att jag absolut inte vill det! Nej, att gå igenom förlossningen ensam och inte kunna dela den upplevelsen tillsammans är inget alternativ. Bebisen stannar i magen. Så är det bara.

Till eftermiddagen har jag bokat en ridtur för Estridh, här utanför Visby. Jag har inte berättat vad vi ska göra, utan bara att vi ska åka iväg på en överraskning och hon är jätteglad och förväntansfull. Hon älskar ju hästar och ridning så jag tror hon kommer bli väldigt glad när hon förstår vad vi ska göra :)

Flicka eller pojke? Nej. En mittimellanbebis.

Jag gör alla test jag kan komma över som ska visa på vad bebisen har för kön, men inte blir jag nå klokare. Alla test visar olika och alla mina svaralternativ känns så neutrala och mittimellan. Hittills ser mina resultat ut såhär:

Kinesiskt test som baseras på min ålder och datum för befruktning:
POJKE

Kinesiskt tabell som baseras på min ålder och månad för befrukning:
FLICKA

Om jag har sämre hud- och hårkvalité nu än innan jag blev gravid:
POJKE

Ett frågetest om gravidieten utifrån "gamla gummors" visdom:
Svar: "Oj! I ditt fall kan inte ens de gamla gummorna gissa vad det ska bli."

Pendel ovanför magen:
FLICKA (varje gång)

Barnets hjärtljud:
Inget tydligt svar

Formen på magen:
POJKE

Rödkål + urin som visar olika färg beroende på PH-värde:
FLICKA

Om man ska tro på något så tror jag de sista testet med rödkålen. De säger att det beror på de olika hormonerna och PH-värdet på urinet som då skulle skilja sig åt om man väntar flicka eller pojke. Sen om det stämmer vet jag inte? Tänker att PH-värdet ändå kan skilja sig åt om man dricker mycket surt tex. Men men - kul tidsfördriv!

Kan ingen av er som vet vilket kön bebisen har göra samma test och se om det stämmer? Man kokar rödkål i 10 minuter, häller upp lite av kokvattnet som blivit blått och låter det svalna. Sen tar man lika delar urin och kokvatten från rödkålen. Ändrar vätskan till lila blir det en flicka, men blir det rosa/rött blir det en pojke.

Nej, jag har nog för myket tid över känns det som. Just nu vill jag bara att bebisen ska komma ut så jag kan släppa denna könsfixering, haha..

Oroliga nätter

De senaste nätterna har jag vaknat med 2-3 timmars mellanrum helt klarvaken och med världens förvärkar. Magen är totalt stenhård och i bland får jag ställa mig upp och gå runt lite för att det ska släppa. Det gör lite ont, men känns mest obehagligt. Dessutom känns det som bebisen ligger väldigt långt ner och trycker på. Kanske är för att den precis fixerat sig som trycket ökat? Försöker se om magen sjunkit något, men det är svårt att säga...

Nej, att bebisen skulle komma tidigare tror jag ändå inte på. Jag är inställd på den 26/9 (BF+5). Gick 3 dagar över tiden med henne så jag gissar att jag gör det denna gången också. Sen är både jag och Estridh födda på en söndag, och den 26/9 är första söndagen efter BF.  

Hur som helst. Vore jobbigt om mina nätter de närmste 2 veckorna innan förlossningen ska lika piss. Kanske blir det bättre när Johan kommer hem och håller mig sällskap igen. Det är trots allt ganska oroligt att sova ensam på ett nytt ställe när man är både mörkrädd och sällskapsjuk. Johan - kom hem! ♥


Jag vill veta vad det blir, NU!

Jag är otroligt nyfiken på att få veta vad det blir för kön på bebisen. Så pass nyfiken så jag nästan inte kan hålla mig! I bland blir jag nästan lite irriterad över att jag inte vet vad det blir. Sitter och viker bebiskläder och försöker se mig både en pojke och flicka i alla plagg, och blir nästan galen över att jag inte kan bestämma mig för vad jag tror och framför allt över att ingen kan säga till mig NU vad det blir.

Försöker jämföra graviditeterna också. Jag räknar inte med graviditeten i mellan Estridh och denna bebis, eftersom den var sjuk och jag inte hann gå hela tiden ut. Dessutom hade den kromosomupprättningen XXY (XX = flicka och XY= pojke, men finns det något Y med över huvudtaget blir det alltid en pojke). Det betyder bebisen var en pojke, men det var inte helt självklart eftersom det var dubbla X också. Nog om det! Vi räknar med de som lever, allt annat vet man ju inget om.

Graviditeten med Estridh:
• Otroligt god aptit innan jag visst att jag var gravid.
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (visste inte att det fanns medicin) 
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Hormonrand på magen
• Magen växte framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud 130-140
• Domnade bort högts upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna

• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 33

Den här graviditeten:
• Normal aptit
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte) 
• Inga sömnbesvär
• Jag är sugen på sötsaker
• Ingen hormonrand på magen
• Magen har vuxit mest framåt och inte på sidorna.
• Bebisens hjärtljud 135-145
• Domnar bort högt upp på magen nu mot slutet
• Mycket halsbränna
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 38


Ser ni! Mycket som är lika, fast ändå inte. Inte blir man nå klokare av det här?! Jag vill veta. NU!


Vecka 38

Nu är det minsann inte långt kvar! Fortfarande går det väldigt bra och jag mår fint. Visst är det tungt och jag känner mig som en valross ibland, men överlag ska jag inte klaga. Jag är ändå inne på sluttampen och har inga större krämpor.  

Var på MVC i Visby för rutinkontroll i går. En söt liten gumma som visade sig vara min nya barnmorska tog i mot oss i väntrummet. Vi pratade om hur graviditeten varit, mina tankar inför förlossningen och skrev ett litet förlossningsbrev tillsammans. Lite andra rutiner har de här också. De skriver journalerna för hand, lyssnar på bebisens hjärta med en trätratt (också ur högtalare) och tar urinprov vid varje besök. Det känns bra. Mottagningen här är mycket mindre, mysigare och det kändes direkt som om jag fick en närmre kontakt med min barnmorska. Hoppas stämningen är likadan uppe på förlossningen, då kommer jag känna mig väldigt trygg!

Magen hade i alla fall vuxit sedan sist och SF-måttet ligger nu på 35 cm. Bebisens hjärtljud slog 132 slag/minut, och huvudet är nu fixerat i bäckenet. Allt bra med andra ord! Måste också skriva att jag senaste veckan varit övertygad om att det blir en pojke. Det går ju lite upp och ner det där med mina gissningar, men en pojke blir det nog allt! Fråga mig nästa vecka kanske jag ändrat mig :)



Mår:
Stor och tung, men mår bra. Hoppas kunna få lite mer tid att fokusera på mig själv och förbereda mig mentalt inför förlossningen nu när flytten och allt lagt sig. Jag behöver det.

Vikt: +11 kg (oförändrat sedan 3 veckor tillbaka)

Dagar kvar till förlossning: 19 st

Vecka 37

Sammandragningarna har börjat ändra karaktär. Tidigare blev magen bara hård. Nu blir det stenhård och kraften känns mer obehaglig än tidigare. Jag skulle hellre kalla sammandragningarna för förvärkar nu. Det gör inte ont direkt, men så pass så att jag måste stanna upp om jag rör mig eller går. Dem ger mig en god förnimmelse av hur det kommer kännas under förlossningen, så jag försöker använda dem att öva profylaxandning på få fort de kommer!

De närmsta dagarna ska jag försöka författa ett förlossningsbrev också. Har vänt mig till en barnmorska i Visby med lite tankar och funderingar inför förlossningen. Jag trodde man fick flygas till Akademiska i Uppsala om vissa komplikationer under förlossningen uppstod. Så var inte fallet. Detta händer i undantagsfall om förlossningen börjar innan vecka 32. Det känns bra. Nu vet jag också att det har akupunktur att tillgå, pappan får sova över i mån av plats och är ofta väldigt lugnt på avdelningen och många rum lediga. Jag tror jag ska kunna känna tillit till sjukhuset i Visby också. De verkar duktiga.

Mår: Fortsatt bra! Sammadraningarna är kraftigare nu och jag är i större behova av vila, det känns. Däremot är jag väldigt rörlig, sover kanon på nätterna och känner ingenting av foglossning. Jo, en tråkig sak förresten! Jag har fått mina första små bristningar på vänster höft. Små röda strimmor på några cm. Jag hoppas de blir dem enda!

Vikt: +11 kg

Dagar kvar till förlossning: 26 st


Vecka 36

Nu har jag kommit halvvägs in i vecka 36, och det går än så länge ganska fort här på slutet. Det märks att det är trångt i magen då sparkarna inte längre är hårda knuffar, utan i stället små händer, fötter, ben och armbågar som glider förbi och petar så gått det går åt alla håll och kanter. Däremot tycker jag inte att fosterrörelserna minskat som man ofta upplever det på slutet, bara ändrat karaktär.

Vi var på MVC här om dagen, och nu låg SF-måttet på 34 cm. Barnmorskan sa att magen sjukit något, eftersom hon fick in handen mellan livmoderns topp och min revben, något som inte gick fick vid förra besöket. Själv tycker jag magen är så hög som den någonsin varit! Bebisen sparkar upp under revbenen och bland känns det som man ska kvävas när magen trycker på uppåt... Förhoppningsvis lättar det snart så jag kan andas igen! Den lilla mådde i alla fall bra, ligger fortfarande med huvudet neråt och hjärtljuden låg på 145 slag/minut

Vi har också börjat förbereda så smått för bebisens ankomst. Plockat ihop alla nyföddkläder och saker som ska vara till vaggan. Ska bli roligare när vi kommer på plats i lägenheten och man kan göra ordning skötbord, montera babyskydd och packa en liten reseväska tills det är dags för den att åka med oss hem. Jag längtar!






Mår: Bra. Självklart är det tungt såhär på slutet, men överlag är det inga problem. Jag sover dessutom som en prinsessa! Vissa nätter går jag upp max en gång och kissar men annars sover jag i ett sträck. Så skönt! Hoppas det håller i sig.

Vikt: +11 kg

Dagar kvar till förlossning: 31 st