Det går ganska bra att vara höggravid så här på slutet. Jag har inga direkta krämpor och fixar vardagen ensam utan större beskymmer. Fortsätter det så här står jag nog ut ett par extra veckor om det skulle behövas. Förutsatt att Johan kommer hem från jobbet och avlastar mig, vill säga. För även om kroppen funkar finns det trots allt en del saker som är jobbiga när man är höggravid och ensam...
 
Det är jobbigt att, fast jag känner att jag inte orkar, behöva anstränga mig till det yttersta. För går inte jag och handlar, bär upp tunga kassar, bär ner tvätten och lyfter upp vagnen i bakluckan så gör ingen det. Visst funkar det, men det är jobbigt. Framför allt tror jag att det jobbiga ligger i tanken på att allt ansvar ligger på mina axlar, helt ensam. Känslan av att inte ha någon här hemma som kan byta av och göra sakerna i stället. Men det blir bättre när Johan kommer hem. Jag saknar honom. Saknar att ha honom runt omkring mig här hemma. Närheten. Värmen. Jag behöver det nu ♥

Men i morgon kommer han hem! Efter att ha varit borta i 11 dagar tror jag att han också längtar hem lite :) Och eftersom bebisen verkar trivas bra i magen behöver jag inte längre oroa mig för att han ska missa förlossningen. Då kan vi i stället bara njuta av att vara lediga tillsammans, och vänta på att den lilla ska komma ut. Jippi!