Tre 1-åringar


Jag satt och tittade på bilder på tjejerna när de skulle fylla 1 år och satt i hop det här kollaget. Det är kul att se dem bredvid varandra i samma åldrar. Likheter och skillnader blir tydligt. För även om de är helt olika varandra så syns de ändå att det ju ändå att de är syskon? Alla har liksom något drag från någon annan.
 
Som min mamma säger - samma text fast skriven med olika handstilar ♥

♥ 1 år ♥

Signes första (eller egentligen andra?) födelsedag är här. Födelsedagar kommer alltid vara speciellt för mig. Min mamma har jämt envisats med att målande och detaljerat minnas tillbaka den dagen då jag föddes, och varje år på min födelsedag får jag höra samma historia. När jag var yngre tyckte jag det var töntigt, men sen jag blev mamma förstår jag. Mina barns födelsedagar är också hållplatser på mitt livs väg. Likt astronauter fäster navelsträngen dem till moderkakan, svävar i livmoderns hemliga rymd. Utanför magen går bandet mellan mor och barn inte att se med blotta ögat, men det finns där från den första dagen till den sista. Att få ge liv åt en ny människa är det störta på jorden. Det gäller inte första gången man bli mamma, utan varje gång man blir mamma.

Vid den här tiden för ett år sedan grät jag och Johan glädjetårar över det nykläckta lilla flickebarnet som alldeles nyss landat på mitt bröst. Utanför fönstret på Visby Lasarett steg solen upp vid horisonten, en ny dag och ett nytt liv tog fart. Nu har vår lilla bebis blivit ETT ÅR! Hon har gått från att vara ett hjälplöst knytte till en liten flicka som till och med tagit sina allra första steg. Det är så konstigt - på ett sätt känns det som hon nyss föddes och på ett annat sätt är hon lika självklar som om jag haft henne för alltid. Tänk så mycket hon lärt sig, vad mycket hon vuxit och så enormt mycket glädje och kärlek hon givit oss ♥

Här hittar ni lite inlägg om tiden när Signe var alldeles ny.

Vecka 40   
Förlossningen börjar   
Förlossningsberättelse   
Tiden på BB   








Min fina lilla tösabit. Vet ni hur lyckligt lottad jag är som fått två sånna här pärlor att förgylla mitt liv med? Ja, ni ser ju själva. Om jag kunde skulle jag ta en tugga av Signe och suga på den för evigt. 

Eftersom födelsedagar är heliga har vi båda ordnat ledig från jobbet dagen till ära. Fira gör vi i familjen med tårta, ballonger, sång och ljus medans släkten kommer på flickornas gemensamma födelsedagskalas längre fram.


Sleep like av baby



Barn ser jämt ut att sova så förbaskat skönt! Det gör de säkert också. Själv brukar jag oftast sova i samma ställning, men det gör inte Signe. Hon far runt som en visp i sängen! Varje natt ligger hon på något nytt och knasigt sätt. Upp&ner och bak&fram. Därför har jag fotat henne varje kväll när jag går och lägger mig, för att göra detta kollage.

Jag gjorde ett likadant med Estrid när hon var liten. Lite roligt att jämföra. Som ni ser är säng, gosedjur, sängkläder och pyamaser lika - men bebisen är ny ♥

Förresten. Det är inte min idé att hon sover med tumvantar på vissa bilder. Det är hon själv som älskar dem så mycket att hon inte vill ta av dem. Haha. Gullunge!






Våra fina ungar. Om ni visste hur mycket jag älskar er!


Signes första steg!

Det har varit en underbar septemberdag. Solen har värmt på kinderna fast luften var klar och kylig. Signe är 11 månader och 3 veckor och har tagit sina första steg!

Det hände när hon och jag satt på köksgolvet och lekte med en sko. Från ingenstans reser sig det lilla flickebarnet upp, utan stöd, och tar efter några sekunders övervägan ett steg framåt. Jag blir såklart alldeles till mig och lockar henne med utsträckta armar, då tar hon ett steg till. Sen kastar hon sig i min famn med ett underligt belåtet och malligt ansiktisuttryck som jag faktiskt aldrig sett henne göra tidigare. Det kände som hon tänkt "Vad hände egentligen? Häftigt. Såg du det där mamma?". Min lilla bebis börjar bli stor ♥

Estrid var knappt 10 månader när hon tog sina första steg, men sedan gjorde hon ett uppehåll och började gå på riktigt när hon var 11 månader och 2 veckor.

När mamma tillslut trasslat fram kameran vill Signe självklart inte visa vad hon kan!


Två filmer

Jag har kommit på att det här med filmer är ganska kul. Ni vet, man filmar 100 små klipp och tycker egentligen inte att något blev riktigt bra, men sen sätter man sig ner och klipper ihop allt och får något som är väldigt kul att spara! Det ska jag göra oftare. Det är trots allt en helt annan grej med rörliga bilder än ett vanligt foto.


Ljudet verkar inte helt synkat med bilden? Fattar inte varför. Det får gå ändå.



Signe är världens gladaste busunge!

♥ 11 månader ♥



Ettårsdagen närmar sig. Hur fort kan ett år gå egentligen?! Jag fattar inte. Hur som helst verkar hon ha tagit ett stort utvecklingssprång för de senaste veckorna har hon fullkomligt exploderat av nya färdigheter! Ja, hon är underbar. Hon är så underbar och go så jag bara vill äta upp henne i bland. Rulla henne till en liten boll, stoppa in den i munnen och bara suga på henne.  ljuvlig är min lilla bebis! ♥

Hon har blivit så stor, lär sig nya saker för varje dag som går. Ja, senast igår lärde hon sig att hålla nappflaksan uppåt för att kunna dricka. Andra saker hon lärt sig bara den här veckan är att stå stadigt alldeles själv, klappa händerna, leka att hon pratar i telefonen och säger "ah-va?" (som betyder "hallå?"), peka ut sin egen näsa och mun samt klättra upp/ner för soffan själv. Ord som "mamma" och "pappa" är också tydligare nu och hon vet vem som är vem.

Det är ballt! Att få vara en del av hennes liv och se hur hon steg för steg utvecklas och blir en egen liten individ är det häftigaste man kan vara med om. Man känner sig stor och stolt som centrum i universum, samtidigt så liten och ödmjuk inför livet ♥ 


En liten mix



De flesta säger att Signe är så himla lik Johan när han var liten. Men se - ibland är hon ganska lik mig också!


Signe update

Lite nya saker på Signefronten. Eftersom det händer grejer hela tiden tänkte jag vara duktig att anteckna medans jag kommer ihåg allt. Ja, Signe är smart! Man tror ju inte det om en knubbig liten bebis, men så är det.





Här är lite av grejerna som händer i hennes utveckling just nu:

Hålla balansen och stå upp själv i upp till ½ minut. Titta på filmen får ni se!

Vår trappa ser inte ut som vanliga trappor, men nu har hon lärt sig att kättra upp i våran också.

Förstår vad vi säger när vi ber henne sitta, ligga still, sluta med något, komma till en eller vara försiktig.

Hon vet vart saker och ting finns och förknippar rutiner med olika saker. Som att det är läggdags när vi drar för gardinen i sovrummet eller att hon ska få vatten när vi plockar ner hennes mugg ifrån skåpet. Det räcker med att säga "Vill Signe ha vatten?" så vrider hon sig åt det hållet i köket.

Hon härmar oss när vi gör grimarser eller klappar händerna

 Hon är väl medveten om vart familjemedlemmarna är någonstans, och om hon saknar någon kryper hon runt och letar. I går var jag borta hela dagen, då vill hon ner för trappa för att leta på under våningen, men när hon inte hittade mig där ville hon ut i trädgården för att se sig omkring där. Lika så vet hon att Estrid sover inne på sitt rum när vi stiger upp på morgonen, och vill gärna in där och väcka henne!

Trycka på knappar för att få ljud i vissa leksaker och sedan "dansa" till är kul!


♥ 10 månader ♥

När jag läser vad Estrid kunde och gjorde vid samma ålder ser jag att hon var ungefär en månad tidigare med det mesta, jämfört med Signe. Estrid hade till exempel börjat stå själv vid 9 månader, något som Signe är totalt ointresserad av än så länge. Det är spännande att de är så lika, fast ändå så olika. Här är i alla fall saker som Signe lärt sig på sistonde:

-
Leta efter Estrid. Hon kryper runt i huset och ropar "Eh? EH?!!" i varje rum tills hon med ett glädjetjut hittar Estrid.

- Ruska på huvudet till ordet "nej" (trist att hon lärt sig detta före ordet JA, men är inte det resultatet av ett samhälle där barnen växer upp med en kritisk och ifrågasättande syn på omvärlden?)

- Busa och leka tittut bakom dörrar på eget initiativ

Och med risk för att låta som en hundägare... 
 
- Kommandot "sitt!"

- ... och "ligg!"



Nu till något som jag skriver för vårat egna intresses skull. Vi bestämde oss för att ändra på Signes snutta-hela-natten-rutin och i stället försöka sträva efter en trygg och stabil sova-i-egen-säng-vana. Så här har det gått! 

Natt 1
Sista gången jag ammar henne till sömns. Hon sover i vår säng och får amma/mysa hur mycket hon vill. Hon väcker mig otaliga gånger varje natt för att snutta eller gosa, och jag väcker henne varje gång jag vänder på mig. Det känns ohållbart. Vi behöver en förädring där vi båda sover längre perioder i streck.

Natt 2
Vi börjar med en ny rutin. Vi lägger henne i spjälsängen på kvällen och ger henne vällingflaskan som hon vägrar. Hon är jätteledsen, men accepterar vattenflaskan tills slut. Vaknar till många gånger under natten och får vatten i sin säng, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.

Natt 4
Vi lägger henne i spjälsängen och ger henne kall och blaskig välling som funkar ganska bra. Hon dricker lite grann, och gråter inte så mycket utan verkar veta vad som ska hända. Vaknar ett par gånger under natten och får välling, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen.

Natt 6
Vi lägger henne i spjälsängen och hon dricker med god aptit en hel flaska tjock välling. Vaknar en gång under natten och smuttar på sin vattenflaska, somnar om. Vaknar igen runt 03:00 och är väldigt ledsen, kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen. 

Natt 10
Vi lägger henne i spjälsängen, hon är lugn och väntar på sin välling. Vaknar en gång under natten och dricker lite vatten, men somnar enkelt om i själsängen. Vaknar igen runt 05:30 och är mest gosig och sällskapsjuk. Kommer upp till vår säng och ammar. Sover där tills vi går upp på morgonen. 

I stora drag kan man se att hon snabbt anpassat sig till den nya läggningsrutinen, och när hon lärt sig dricka välling blir hon mättare och inte vaknar lika många gånger under natten.

En stor förändring på kort tid! På bara 1½ vecka har hon gått från att ligga och snutta på mig hela natten och vägra välling, till att svepa en hel flaska på kvällen och sova större delen av natten i sin säng. Nästa steg blir nog att sluta amma helt, och få henne att sova till morgonen i sin säng. Men det tar vi senare. Ett steg i taget! Egentligen tycker jag inte det gör något att amma henne 1 gång/dygn. Jag har ingen bråska med att vänja henne (och mig själv) av med det. Nu kör vi på den här rutinen ett tag och låter den landa, än så länge verkar det gå bra!

nr.3 och nr.4



Mer tänder på gång. Signes högra framtand kom i fredags, och den vänstra framtanden kommer nog gå igenom vilken dag som helst nu. Hon kommer se så stor ut när hon får sina framtänder. Ingen tandlös bebbe längre... 

Det bästa verkar vara att hon inte har ont alls! När hon fick sina första tänder var det ju kallabalik här hemma. Hon hade feber, förkylning och var otröstlig på nätterna. Men nu är det inga sura miner, hon är precis som vanligt faktiskt! Vi får väl hålla tummarna att de håller i sig.

Jag älskar er!

Mina hjärtegryn!


Jag hörde att Signe hade vaknat ute i vagnen. Men det var visst en liten vessla som hann före mig dit, för när jag kommer ut möts jag av två glade jäntor i vagen! Estrid hade knäppt loss Signe, så att de kunde sitta där och kramas tillsammans. Det finns verkligen ingenting som kan mäta sig med bandet mellan dem. Jag hade inte alls trott att syskonkärleken skulle vara så... överväldigande. Det finns inget som gör Estrid gladare än att få vara med Signe, och det är helt ömsesidigt. Det är så fint att se. De är så fina ihop! ♥



Du är mitt älskade ♥!


En Signefilm!

Lägger upp en film med några av Signes skills. Hon vinkar, gör high five och säger "ta ta" (tack tack) när vi leker ge och ta. Det sistnämnda upptäckte jag att hon kunde igår! Här kan ni läsa vad Estrid kunde vid samma ålder.



I natt har Signe förresten sovit i sin säng till tidigt på morgonen, eftersom jag gav henne vatten i flaska i stället för tutte när hon vaknade under natten. Funkade bra! Kanske nattamningen börjar lida mot sitt slut nu? Funderar på att sluta amma helt, i förhoppning om sovande bebis i egen säng och läggningsrutiner som inte är helt beroende av mig. Vad tror ni?


Fadderbrevet

Ja, varför valde vi nanmngivning då? Det är mycket friare! Det jag tycker om med namngivning är att det inte finns några måsten om hur det ska eller borde vara. Man kan göra precis som man vill! Lite så tänkte vi med fadderskapet också. Vad man väljer att lägga för betydelse i det är upp till var och en som väljer att ha faddrar till sina barn, och det finns inga traditionella förväntningar som det gör på en gudfar eller gudmor ska vara. "Det finns egentligen inga större krav på den som ska bli gudförälder, mer än att den ska vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran." beskrivs rollen som gudförälder och det är ingenting vi känner igen oss i eller vill välja åt våra barn. Vill de leva ett kristet liv är det upp till dem själva.

För att visa hur vi ser på fadderskapet, och varför vi valde just Lena som fadder skrev vi ett fadderbrev.

"Lena, vi
har valt dig som fadder åt Signe. Redan under graviditeten visade du ett stort intresse och ett genuint engagemang för Signe och för hela vår familj. Därför hoppas vi att du kommer att fortsätta finnas där för henne genom livet, och vara ett stöd åt henne när hon som mest behöver det.

Du har många sidor som vi beundrar och med din värme, ödmjukhet och glädje ser vi dig som en given fadder och bra förebild för vår dotter! Genom fadderskapet önskar vi att Signe får lära sig av dina fina egenskaper, alltid ska vara välkomnad i ditt varma hjärta och känna trygghet i din famn.

Vi vet att du kommer att betyda mycket för Signe, och vi hoppas att hon kommer att betyda mycket för dig!"



Krångligare än så ville vi inte att det skulle vara. Det kändes bra och personligt. Orden kommer ifrån hjärtat, och det är väl det som verkligen betyder något? 

Signes namngivning

Vart ska jag börja någonstans? Vilken underbar dag vi fick! Signe verkade nöjd, för utan ett enda gnäll på hela dagen betraktade hon gästerna och vandrade från famn till famn. 

Johan och (en väldigt nervös) jag höll i ceremonin själva, precis som under Estrids namngivning. Vi hade inte övat så mycket, därför blev det ett personligt och spontant framträdande där vi berättade varför vi valt hennes namn, lite om hennes dopklänning (den är sydd av min mormors brudslöja på 40-talet, alla på mammas sida inklusive jag och Estrid har haft den och Signe är nr. 17 i ordningen), presenterade hennes fadder Lena, läste upp hennes fadderbrev och Estrid fick ge Signe en krans på huvudet som en symbol för hennes namn. När jag läste Lenas fadderbrev fick jag hålla tillbaka tårarna, men inte gjorde det saken lättare när Lena stod och tårkade sina! Ja, det blev en väldigt fin och nära ceremoni som vi alltid kommer minnas ♥







Stort tack till alla som var här!
 Jag blir rörd när jag tänker på våra nära och kära som kom för Signes skull på hennes speciella dag. Det betyder så mycket för oss. Och sedan det berg av gåvor hon fick! Helt fantastiskt fina smycken och leksaker där inget var den andra lik. Tack!

Efter ceremonin drog picknicken igång. Det kändes som jag mest sprang runt och försökte få ihop hela arrangemanget med mat, efterrätt och presentöppning utan att hinna prata ett vettigt ord med någon. Puh! Det är jobbigt att vara värdinna. Men som tur var hjälpte alla till så det blev en riktig kanondag! Vill ni se hur picknicken på Estrids namngivning var kan ni kika på det här.

Ett extra tack till Emelie som var vår fotogaf under ceremonin och festen. Det hade jag i alla fall inte klarat av att göra samtidigt som allt annat. Nu: ännu mera bildbomb!










Signes presenter

Se så mycket fina presenter Signe fick på sin dag!

Estrid fick mycket smycken i namngivningsgåva vilka hon älskar och använder ofta, därför önskade vi samma sak till Signe. Och visst fick hon smycken, tillsammans med många andra fantastiska gåvor!

 
En samlingsbok med Astrid Lindgrens sagor
Från morfars käresta Lena och Daniel


Byxa, tröja och (precis som önskat!) strumpor
Från mormor Suzanne


Barbapappa väska
Från vännen Per Ann, Axel och Olle


Måttstock
Från min kusin Anders och Camilla


Humla Brio
Från min kusin Kristina, Mattias, Emilia och Amanda


Tallrikset med mugg
Från farbror Michael, Emmy och kusinerna Siri och Gustav


Födelsedagståg
Från farbror Michael, Emmy och kusinerna Siri och Gustav


Mickileksak och hårborste (hoppas hon får något hår att borsta snart då!)
Från min farbror Staffan & Kerstin



Bestick och hästsmycke
Från gammelmormor Britta


Armlänk och fjärilhalsband
Från moster Maria, Tobias och kusinerna Gordon och Malcolm
och moster Jessica, Urban och kusinerna Ruben och Elba


Halsband "Little Princess"
Från Signes fadder Lena, Per och Max


Silversmycke
Från morfar Tommy och morbror Oscar


Nyckelpigshalsband och smyckesask
Från Johans farbror Mats, Jeanette och hans kusin Enny


Pärlhalsband, pärlarmband och smyckesask
Pengar placerade i obligationer
Från farmor Kerstin och Jonas


Två halsband med strass
Från morbror Andréas


Smyckesskrin och tre berlocker
Från Johans moster Yvonne, Christer och hans kusiner Christine och Charlotte


Halsband med månadsten
Från morbror Martin och vår vän Emelie


Halsband med månadssten
Från mormor Suzanne och gammelmormor Greta


Stor och tuff

Jag tror inte Signe vill vara bebis längre. Hon vägrar att bli matad och hon vägrar att äta bebismat. Hon ska äta själv med händerna och övar sig med skeden. Ger man henne något kletigt på skeden kniper hon igen sina små läppar och vänder bort huvudet. I stället vill hon äta grillkorv, köttfärsbiffar och pannkaka. Vuxenmat!

Därför gjorde jag igår bebisbiffar med sås och kokt potatis. Inget mosat och mixat, bara skruret i bitar. Gissa vem som blev glad? Signe åt (själv givetvis) som hon aldrig gjort förut. Jag som trodde det brukade vara svårt att få barnen att äta större bitar, men den här tjejen verkar vilja ha enbart bitar.

Hon verkar tro att hon är stor och tuff. Johan tycker jag ska tala om för henne att hon är en bebis. Det har jag gjort, men hon lyssnar inte. I stället ser hon dryg ut och envisas dessutom med att ha fötterna på matbordet.




282 dagar

Ja, nu är Signe alltså lika mycket landlevande varsele som vattendjur. För precis idag har hon varit lika många dagar innanför magen som utanför. Måste ju säga att dessa 9 månader gått betydligt fortare än vad den svettiga graviditeten kändes som.

Men visst är det otroligt häftigt att det blir en människa tillslut? Och fort går det! Från ett graviditetstest som blir starkare för var dag, till en tjock mage, till en nyfödd och kladdig liten varsele till en helt egen individ i full färd med att upptäcka världen! Det är så coolt. Jordens häftigaste upplevelse ♥





Mamma ♥ Signe

Estrid har sovit hos farmor i natt och Johan är till havs hela helgen, så jag har det väldigt lugnt och skönt i min ensamhet. Ja, Signe är ju hemma såklart, men att vara själv med henne är att betrakta som i stort sett barnfritt. Kände jag så när Estrid var liten? Knappast! Då hade man häcken full så fort man var själv med bebisen..

Men vi har tagit det lugnt. I natt sov hon 13h och jag 10h. Utvilade och glada! Det är roligt att vara själv med Signe! Ge henne 100% uppmärksamhet. Att leka, busa och hitta på saker som hon tycker är kul. Annars blir det ofta att hon får hänga på det jag och Estrid gör. Så nu i morse har vi kramats i soffan, lekt med en taburin, gjort "indianen" och kittlats. Titta så glad hon är! Världens sötaste ansikte men en enda stor, rund mun ♥



Förresten. Jag vaknade upp med mjölkstockning i ena bröstet igår. Eftersom jag aldrig haft det förut fick jag googla symtom, men kunde ganska snart ställa mig själv diagnosen. Måste legat konstigt när jag ammat henne på natten? För att få bort det hjälper det att amma massvis, och ingen var gladare över det än Signe kan jag säga. 

Så idag är stockningen nästan helt borta, men i stället har jag fått blåsor av allt ammande. Suck! Blir det här spiken i kistan för amningen? Vi får se. Vi har ju liksom ingen annan rutin för läggning på kvällen eller för att somna om själv på natten att ge henne i stället... Ni får gärna komma med tips.