Lite bilder från onsdagen när Lena, Per och deras lilla Max var här. Vi åt paj, pratade strunt och badade. Lena är ju inte bara min fina vän, utan också min kollega. Det känns himla kul att komma tillbaka till jobbet sen faktiskt när jag tänker på att jag har henne där!

Vi har också valt Lena som Signes fadder. Estrid har både sin farbror och morbror som faddrar, men till Signe kände vi att det räckte med Lena, hon var ett givet val. I kväll ska jag finslipa på fadderbrevet hon ska få, där det står hur vi tänker kring fadderskapet och varför vi valt just henne. Ja, Lena är en sån där genuint omtänksam, glad och fin människa som man själv önskar att man var. Vi har inte kännt varandra speciellt länge (2009) men ändå känns det som vi kännt varandra hela livet!

Det är häftigt när man träffar en sån människa. De växer inte på träd! ♥







Förresten. Visst är Max helt sjukt lik sin pappa? Snacka om kopia.

Nej, nu ska jag unna mig en dusch samt hår- och nagelvård. I morgon kommer ju hela tjocka släkten och då måste man se reseptabel ut. Puss & godnatt!