♥ Knut 6 månader ♥

 
Alltså, kolla på honom! Kan man bli annat än glad av den här bebisen? Hans blick och leende letar sig in i mig och värmer. Innifrån och ut. Jag är störtkär!
 
I helgen blev han 6 månader. Ja, ett halvt år har gått sedan han föddes! Obegripligt. Just denna halvårsdag är inte vilken dag som helst, utan den brukar av tradition firas med tårta och sång i vår familj. Så även denna gång, fast vi bakade en spektakulär lemoncurdpaj med hallonmaräng i stället. 
 
Vikt och längd har jag ingen koll på. Jo, han följer ju sin kurva och växer ur garderoben sagta men säkert. Det vet jag. Fast det var ett tag sen jag höll koll på siffrorna. Vi skulle egentligen varit på BVC för vaccination och läkarkontroll, men eftersom han åkt på sin livs första förkylning sköt vi det på framtiden. 
 
For the record, bara. En liten sammanfattning om hans utveckling hittills! 
 
  • Han kryper! Som en riktigt Pampersbebis hasar han runt på golvet nu och stoppar allt han hittar i munnen!
  • Vi ger hon gröt till frukost och middag, däremellan och på natten ammar han.
  • Han visar tydligt vem han vill vara hos och känner lätt igen oss familjemedlemmar.
  • Syrrorna är hans favoriter. När han ser dem skiner han upp och är väldigt intresserad av allt de leker med.
  • Han sover middag drygt 3 ggr/dag.
  • Just nu övar vi honom med välling på kvällen, i hopp om att han ska bli mättare och amma mindre på natten.
  • Han försöker sitta själv, men behöver stödja med ena handen för att inte ramla.
  • Mot möbler reser han sig upp och försöker förflytta sig utefter dem. En anledning till at jag fått sy en vadderad hjälm åt honom... 
  • Han har för första gången varit utan både mig och Johan. En timme med barnvakt när vi båda tränade. Det gick bra! 
  • Smakisarna han provat är banan, äpple, päron, grönkål, potatis, plommon, fikon och vindruvor. 
Förutom det är han världens finaste, roligaste och gladaste bebis! Han är verkligen glad jämt. Ge honom ett leende och han ler tillbaka med hela ansiktet! ♥ Även nu när han har nära på 40 graders feber så kramas han bara och försöker vara glad ändå. Han är ett guldkorn. Så är det bara. 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: