Signe upptäcker våren ute i trädgården


Jag älskar våren. Det är verkligen min tid. Det känns som om mark, buskar, träd och växer liksom kittlar av liv och bara väntar på att få blomma ut. Väntar på värmen. Det finns en känsla av förnyelse och förväntan i luften. Jag gillar det.

Det finns en annan liten varelse som även hon liksom kittlar av liv. Signe är en helt fantastisk liten person och jag kan inte i ord beskriva hur kär jag är i henne. Hur glad jag är att just hon blev min! Hon är rolig, interlligent, envis, otroligt nyfiken och positiv till det mesta. Det flesta kan säkert förstå att det måste vara ganska gött att ha ett litet barn som betyder allt för en, men Signes existens ligger som bomull kring mitt hjärta och jag tror inte någon kan föreställa sig mycket det värmer. Signe. Jag kan viska hennes namn tyst för mig själv och märka hur jag ler bara av tanken på henne.

Hon kan så mycket saker nu. Jag hör att hon försöker härma ord och kan både göra sig förstådd och själv förstå det vi säger. Jag ser fram emot att få följa henne på vägen till att bli en vuxen, självständig individ. Vem kommer hon bli? Vad kommer hon tycka om? Vad vill hon göra? Vilken jäkla vinstlott att få följa henne på den resan!