Har precis lämnat Estridh på dagis. Det funkar bra, hon gillar att vara där. Hittills har hon mest lekt med en jämngammal flicka som heter Sigrid. Fast igår berättade hon med ett leende på läpparna hur hon hade åkt rutchkana med Olle. Det var också han som stod i kapprummet och ropade "JA! Estridh!" när jag lämnade henne i morse. Det känns skönt. Min mardröm skulle vara att Estridh inte hade några vänner på förskolan, att ingen ville leka med henne och att hon alltid var utanför. Nej, ingen får göra så mot Estridh...  

Här är vi påväg till dagis. Estridh på boben (som hon älskar!), Signe i selen. Nu ska jag är jättemycket keso+avokadomackor och kolla på Nyhetsmorgon.