Estridhs nya favoritord. Allting som man ber henne om ska ske snart. Fast snart är i och för sig bättre än nej. Ordet "snart" öppnar för diskussion. När jag tänker på det så är faktiskt "snart" lite som ett halvt "ja". Making progress!



På i morgon ska hon ha lussefirande på dagis. Hon ska vara tärna. De har övat in julsånger och bakat pepparkakor åt föräldrarna. Estridh har bakat "Ett STORT hjärta och ett LIIIIIITET hjärta!", har hon berättat. Förresten gjorde hon en väldigt fin sak häromdagen. Vi satt vid matbordet och pratade lite, när hon säger såhär:

Estridh: Mamma, jag var faktiskt dum mot Signe förut...
Jag: Var du? Vad gjorde du då för något?
Estridh: Jag gjorde såhär.... RRRAAAAOOOW! (visar hur hon hoppat fram och skrämt Signe i babysittern)
Jag: Men det vet ju du att man inte får göra, eller hur?
Estridh: Ja. Jag vill säga förlåt till Signe!

Sen gick hon och kramade Signe och bad om ursäkt för att hon skrämts förut. Duktig va? Ja, kanske inte att hon skrämde henne från början, men att hon kände långt efteråt att det inte var snällt och inte kändes bra. Att hon sen berättade det och ville säga förlåt. För hon är faktiskt otroligt snäll mot bebisen, det är hon. Ibland blir det lite hårda pussar och kramar, men hon tycker verkligen om sin syster. Och det är ömsesidigt! Aldrig skiner Signe upp så mycket som när hon ser Estridh :)