Den här mystiska burken står i vårat kylskåp. Ni som gissar att jag snott ett konserverat forntidsdjur från Naturhistoriska Riksmuseét har fel. Det är nämligen sillinläggning på gång här hemma! Jag älskar sill, och har gjort det så länge jag kan minnas. Ni som känt mig sedan jag var liten kanske minns min pannkakstårta med sill och rödbetssallad som jag önskade mig till min 7-års dag? Eller så har i förträngt det. Hur som helst! Sill är det bästa på hela julbordet och ska självklart finnas i mängder. Favoriten är klassisk inlagd- och senapssill, men förra året testade vi att göra Västerbottensill också som var kanon!

Så nu har jag fyndat 3,4 kg sill som ska vattnas ur över natten, skäras, läggas i lag och kryddas. Mums!




Sen hade jag ju tänkt att bli smal igen. Men jag tror jag väntar med det tills julen är förbi. Känns ju som att starta i uppförsbacke, om jag säger så. Appropå det är det ganska mycket uppförsbacke att försöka vara snygg överhuvudtaget när man är mamma. Har man inte bebiskräk på kläderna så borde håret ha tvättas i förrgår, naglarna målas om för en vecka sen och ögonbrynen ansats. Sen att gravidieten gör sitt till har vi ju pratat om förut.. Dessutom slutar alla shoppingförsök med kläder till ungarna i stället. MEN! Jag tänker minsann trotsa fulmorsan i mig och köpa ett par nya jeans i morgon. Hör och häpna! Kanske hittar jag ett par som jag känner mig fin i. Det skulle vara kul.