Vänner för livet
Ni vet väl vid det här laget att Estrid är en sällsamt förtjust i djur. När hennes hamster Törnrosa dog i våras tog det henne hårt. Det var en morgon som Estrid öppnade Törnies bur för att säga grattis på hennes 2-årsdag som hon låg där alldeles stel och ihopkurad. Det var tungt. Jag tycker det har varit svårt att veta hur jag ska bemöta henne i det här. Det händer fortfarande att hon brister ut i spontan gråt och saknar Törnie. Det har blivit något för henne att leva med. Så också för oss.
Strax efter att förlusten av hamstern flyttade katten Saga in hos oss. Vi bestämde det tidigt. Estrid har länge önskat sig en katt och eftersom hon har visat stort intresse och ansvar för djur så valde vi att skaffa katt. Det har vi inte ångrat en sekund! De här två tjejerna har verkligen funnit varandra. Saga älskar att gosa och sover ofta i fotändan av Estrids säng. När barnen är ute och leker driver Saga runtomkring och deltar på sitt sätt. Hon följer med när vi går och hämtar posten och ligger bredvid i soffan när vi kollar på TV.
Hon har helt klart hjälpt Estrid i sorgen, men det är fortfarande svårt. Hur pratar man med barn om sånt här? Estrid ställer frågor ibland om hur det kommer bli och kännas den dagen Saga inte finns. Hennes tankar, känslor och frågor finns där. Men hur mottaglig är man för att kunna hantera det när man inte ens fyllt 7 år? Det kanske blir för svårt för henne? Ibland känns det som om jag borde bespara henne dessa tankar eftersom hon är så känslosam. Hur skulle ni gjort?
Estrid och Saga. Bästa vänner ♥
Beata
Hej Pauline!
Ja du, det är jobbigt när man vill stötta och trösta ett barn. Man vill bara ta bort sorgen och få dem att må bra. Jag tror att man bara ska lyssna, krama och då de ställer frågor svara på dem så gott man kan. Ofta blir barn nöjda med ett enkelt svar och frågar det de undrar och är sedan nöjda för stunden. Ibland behöver de bara få gråta en stund. Jag har mött många elever i skolan där de har sörjt både djur / en förälder / en mor / farförälder. Bara att man finns där och tar sig tiden att lyssna och krama om är viktigt tror jag. Barn sörjer i intervaller om du är med på hur jag menar. Oj vad jag babblar. Kramar från Beata.
