Längtan efter det nya, en saknad av det gamla.

 
Kornåkern där barnen brukar plocka blåklint ♥
 
Bara fyra veckor kvar till flytten och vi har börjat packa lådor. Vi är på väg.
 
Känslomässigt har jag varit på väg länge. Eftersom vi alltid har vetat att vi någon gång ska köpa ett eget hus, har vi aldrig kunna sätta ner foten på riktigt. Även om vi gjort vårat bästa för att trivas i huset vi bott så har vi alltid varit på väg, i någon mening. 
 
Så i samma stund vi fick veta att huset blev vårat, lämnade jag det här stället för gott. Att komma hem till det hus som bara dagar innan känts som hemma, var det inte längre. Det var inte hemtrevligt. Det fanns inget liv kvar. Det var bara ett gammalt skal från från förr. Mentalt hade jag redan flyttat. 
 
Det är alltså bara de materialla sakerna som återstår. Flyttlådorna. Möblemanget. Jag försöker njuta av dagarna vi har kvar här och tänka att den dagen då jag kommer minnas tillbaka och sakna detta också kommer. Vi går promenader ut på traktorvägarna som korsar åkrarna runt huset. Där jag förra sommaren vankade fram och klockade värkar när Knut skulle födas. Jag går barfota på vägen upp till stallet där både Estrid och Signe lärt sig cykla. Vi har bott i detta hus i tre år. Många minnen finns här, trots allt. Det är en tudelad känsla jag har. Att längta efter det nya och sakna det gamla. Samtidigt.
 
Men en annan känsla lyser över de andra. Det är känslan av att vi flyttar för sista gången. Vi flyttar hem! 
 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: