Mörkret kommer tidigare om kvällarna nu. Utanför vårat hus har gula löv sagta men säkert börja täcka parkeringen. Det känns helt okej. Vi kan börja tända ljus och elda i vedspisen. Alla årstider har sina födelar. I helgen tog vi en höstpromenad och Estrid visade oss vart de går med dagis på skogsutflykter. Hon är så stor nu. Pratar och berättar om allt. Förstår så mycket och är extremt medveten om sin omvärld. Som när jag frågar henne om hon vet hur man gör havregrynsgröst och hon svarar "Menar du enda från åkern eller när man köpt hem de färdiga grynen?" går det upp för mig att hon faktiskt, helt på egen hand, kan berätta om havregrynets väg från havre på åkern till färdig gröt på tallriken. Visst är hon ett litet barn. Men framför allt är hon är smart, och man ska inte missta henne för något annat.

 

Ni som följt bloggen ett tag vet att Estrid älskar djur. Alla djur. Från minsta insekt till forntidödlor och hamstrar. När vi var ute och gick hittade hon en groda. Men hon är inte som någon annan unge som vill ta hem grodan och låta den svälta ihjäl. Nej. Hon förstod att den var på väg någonstans, kanske hem till sina barn eller till sin mamma och pappa, och självklart ska släppa ner där hon hittade den. Men först lite grodmys. En puss och lite gulligt prat, sen tillbaka på stigen.