En försmak på tonåren?

Estrid är grymt duktig på det här med att skriva och läsa. Hon har ritat en teckning föreställande hennes själv och hennes bästa dagiskompis, Jesper. Deras namn skrev hon alldeles själv. Estrid och Gäsbär.

 

Förresten. Den där Jesper är en ganska drivande pojke med många idéer om saker och ting. Emellanåt är han våldsam och kläcker ur sig svordommar som väldigt avancerade för en 5 åring. Men Estrid gillar honom. Han är spännande och det händer alltid grejer kring honom. Hon kommer hem och berättar den ena saken efter den andra som Jesper sagt eller gjort. Hittills inget värre än att jag kunnat förklara för henne att det är fult, dumt, elakt eller fel att göra på det viset som Jesper gör. Men det gör samtidigt att jag blir lite orolig. Ni vet. Kompisar med dåligt inflytande är inte det man önskar åt sina barn.

 

Det är samtidigt ganska svårt. Hur ska man vara egentligen? Känns fel att döma ett annat barn eftersom jag vill att Estrid ska vara med de kompisar hon själv tycker om, samtidigt som jag vill betona att ett sånt betende inte är okej. Hm. Det kanske finns en tanke med att man får försmak av sånt här redan i dagisåldern, för jag kan bara föreställa mig hur det blir om 10 år...