Är det inte häftigt hur två personer med samma föräldrar, ändå kan bli så olika? Det tror jag alla som har flera barn eller syskon själv kan intyga. Ibland ser man liknande drag men ofta förvånas man över det faktum att varje liten människa verkligen är en egen individ. Även om de har samma utgångspunkt när det gäller både arv och miljö.

 

Som Estrid och Signe. Två sidor av mitt livs kärleksmynt. Estrid är en sann djurvän som redan nu funderar på om det finns något sätt att äta kött, men inte behöva döda djuren. Får hon välja äter hon helst grönskaker. Allt levande - från en liten mask i jorden till grannens katter och svalorna under hustaket är intressanta och värdefulla. Signe å andra sidan är inte speciellt imponerad. Hon är rädd för spindlar och jagar bort katter. Hundar går bra att klappa, men bara om de kan vända bort huvudet. Sen älskar hon kött. Mat över huvudtaget, men kött framför allt.

 

Förra vecka fotade jag de här bilderna på dem när Estrid hittat två snigelkompisar i trädgården. Hon satt där och granskar de små liven och handskades så försiktigt med dem. Signe tittade på. Hon iacktog sniglarna noga och frågade efter en stund:

 

 

Åh vad jag skrattade! Hela situtaionen är så mycket Estrid och Signe i ett nötskal. Det ska bli intressant att få följa dem genom livet och se vad det blir av dem! ♥