Men jag kan också se fördelar med att tappa denna baskeboll som trängs under mina revben. Jag kommer kunna böja mig efter saker och bädda sängen utan att uppnå maxpuls. Jag får tillbaka min vanliga kropp. Och Johan längtar tills jag slutar snarka.

 

Nu tänker många som läser "Jo tjena. Dröm-o-glöm att du kommer få tillbaka en vanlig kropp efter att ha klämt ut tre ungar!". Men jag tror det. Åtminstonde är det mitt mål och jag känner mig redan taggad på att uppnå det. Kroppen är ju egentligen ganska fantastisk som kunnat återhämta sig så bra efter två graviditeter redan. Jag hoppas det går lika bra nu. Sedan jag blev gravid och valde att inte förnya mitt årskort på gymmet har jag saknat det mycket. Därför hoppas jag att vi får ihop vardagen med tre barn så att jag hinner med träningen. Den gjorde mig glad och gav mig så mycket energi! Antar det är något jag kommer behöva. 

 

Kanske kan jag ta med mig bebisen på träningen när de stora är på dagis? En babysitter är allt som behövs. Det får bli många promenader hemma och planering av bra mat och rutiner. När jag tänker så känns det skönt att magen kommer försvinna. Om snarkningen gör det också vore det en bonus!