En shot av livet

Det känns som jag står inför någonting stort. Som om jag ibland slås av verkligheten och det går upp för mig vad som faktiskt kommer hända oss snart. En förlossning. Tänk att vi ska göra det igen. Snart. Kanske i natt? Eller i morgon? Gud vet när den lille vill komma ut. 
 
Jag tänker att oavsett hur det slutar, så är alltid ens barns förlossningar uppmärkta som små bojar på livets hav. Man kan se tillbaka över det enorma havet som breder ut sig och tycka år och händelser flyter i hop. Men mitt i allt guppar en liten boj. Ett riktmärke. Man kommer alltid minnas den dagen, för resten av livet. Det blir ett före och ett efter. Och en själv blir aldrig vad man varit. 
 
En ny människa ser dagens ljus samtidigt som en ny sida av en själv gör det samma. På så vis känns det andaktsfullt att den här tiden före snart går över i något annat. Något stort och ovisst. Skrämmande och efterlängtat på samma gång. Huvudet kan knappt ta in vad som händer så jag litar på att hjärtat bär.
 
Som att ta en koncentrerad shot av livet själv, och nästan sätta i halsen. 
 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: