Söndag. Jag ligger på sängen och beundrar ljuset som lyser genom tårna på mina strumpor. Den ena är ut och in ser jag nu, i skrivande stund. Men de har i alla fall samma färg idag. Det är inte alltid.

 

Jag och Johan har kört Kort Vasan. Tre mil på skidor känns i kroppen, milt uttryckt. En kombination av sjukdom, dålig planering och lathet gjorde min skidträning obefintlig. Totalt fick jag drygt en halv mil genomsvettig, jobbig och totalt mördande träning innan det var dags att ställa upp sig i startfållan på loppet. Som med allt här i livet hade jag kunnat skapa mig själv bättre förutsättningar, men lät bli.

 

Därför ligger jag nu här med träningsvärk i hela kroppen. Till och med under fötterna! Mina ben- och ryggmuskler värker. Jag har svårt att röra mig. Kommer inte ur sängen. Men jag är stolt över mig själv. Så till den milda grad att jag satte mig och grinade när jag kom mål. Gravidhormoner eller inte - jag har klarat min Tjejklassiker och jag är skitnöjd!

 

Loppet i sig gick väldigt bra egentligen. Jag tog det i min takt och stressade inte, men jag kämpade och gjorde mitt bästa i varje tag. I varje uppförsbacke, i varje stakning. Men jag unnade mig också att stanna vid varje depå, vända ansiktet mot solen och njuta av blåbärssoppan. Se på alla andra tappra skidåkare som i just den stunden delade samma upplevelse som mig. Som också kämpade! Ibland får man inse sina begrännsingar och jag kommer aldrig bli någon skidåkare. Så är det bara. Men jag ville komma i mål och få en trevlig resa dit. Det fick jag! Gällande bebismagen så var den inte i vägen. Däremot så märktes det på flåset och pulsen att jag har en liter extra blod att pumpa runt i kroppen... Och magmusklerna funkar inte nu som innan. Men det är ju bara anpassa sig.  

 

Johan och jag startade tillsammans med körde sedan loppet individuellt. Han kom i mål efter 3.02 h. Jag gick i mål efter 4:48 h. Nu ska jag beställa ett diplom på min genomförda Tjejklassiker. Jag är så himla glad över att jag lyckats klämma in den mellan mina tre ungar. Inget är omöjligt!