Vardagen är här
Nu är allvaret här. Johan har börjat jobba och jag är själv med barnen. Alla tre. Ju närmre denna vecka vi kommit desto mer panik har jag fått. I söndags snackar vi alltså söndagsångest deluxe. Sista dagen tillsammans. Sista dagen jag har avlastning...
Så kom måndagen och Johan åkte. Kvar låg jag i sängen och vågade knappt stiga upp. Hur ska jag klara av detta? Tänk om allting går åt helvete? Tänk om det bli en vecka av enbart gråt och skrik? Att jag inte klarar av att ta hand om mina egna barn! Tanken är ju ändå att vi själva ska ta hand om de barnen vi satt till världen, därför känns det hemskt om jag skulle behöva be om hjälp. Även om jag vet att många skulle ställa upp.
Så jag har försökt tänka positivt. Tittat på lilla Knut där han ligger och sover timme ut och timme in och tänkt att han gör väl ingen större skillnad. Egentligen. Hur svårt kan det vara? Eller mer rätt - hur stressigt kan det vara? Ja. Precis så stressigt som det blir i de situationer då Signe behöver torkas på toaletten samtidigt som jag sitter med spädbarnet klistrad vid tutten. Eller då Knut kissat, bajsat och spytt allihop på en och samma gång på skötbordet när två hungriga barn väntar på korven som bränns vid på spisen. Eller då man står med bebisen i famnen inne på ICA Maxi med en full kundvagn och den ena ungen håller på att kissa på sig. Då får jag hög puls, men tänker - Så ja. Det tar den tid det tar. Ingen kommer dö. Det hjälper faktiskt.
Sen har jag infört några punkter som jag försöker hålla mig till, för att underlätta vardagen:
- Äta bra mat. Det spelar ingen roll om jag lagar bra mat till barnen men själv kastar i mig några chokladbollar till lunch. Då blir energi och tålamod i botten. Arg mamma = arga barn.
- Ha fasta tider. Att ha rutiner och ett visst flow varje dag gör livet enklare för alla.
- Vara ute i god tid, då slipper jag stressa. Slipper jag stressa så slipper jag också jaga på ungarna och bli irriterad. Att ha gott om tid på sig gör allting mycket trevligare dessutom.
- Städförbud. Springa runt och plocka grejer överallt på dagarna är ett evighetsprojekt. Därför ger jag mig själv städförbud när barnen är vakna. Plocka undan gör jag när de gått och lagt sig. Då får jag mer tid med dem och behöver inte (för jag får ju inte) känna mig stressad över att en massa andra saker behöver göras.
Ungefär så. Det känns bra. Det har hittills funkat väldigt bra! Jag lär mig i vilken ordning jag får ta saker och ting för att det ska funka bäst. Detta låter som jag typ håller på att bestiga Mount Everest, men faktum är att det är lite grann så det känts. Jag har undrat vad jag givit mig in på och fasat inför den här stunden när jag blir själv med allt. Men det har visat sig att det funkar! Jag är en mamma med nyvunnet självförtroende. Jippi!
Linn
Du är min mammaidol!!!!
Pia-Maria
Du kommer klara detta galant. Jag blev ju helt ensamstående när mina barn var 5½ år, 3½år och 1 månad. Bara man hittar sina rutiner och sitt sätt så flyter allt på efter ett tag.
Fin Estrid var till skolan ! !
Andrea
Det kommer gå galant :) Man hittar rutinerna ganska fort! Och var aldrig rädd att fråga efter hjälp! Det är så trist som vi lever, att vi måste prestera så hårt hela tiden och klara allt själva. Tänk på de kulturer där man lever stora familjer ihop och hjälper varandra! Det blir ju mycket trevligare för alla för då flyter det alltid på :)
Fru Högstadius
Duktiga du, det låter som en bra plan att försöka hålla sig till och jag tror att du kommer att klara det jättebra! Vad fin den nya headern blev.
