Behöver jag säga hur stolt Estrid är över sin lillebror? Ni kan nog föreställa er. Hon som väntat så länge och följt utvecklingen av den där bebisen i magen. Lyssnat på hans hjärtljud på MVC och skrattat åt honom när han sparkat på henne genom magen när vi läst bok på kvällarna. Hon är alldeles till sig över denna lilla människa som äntligen kommit ut och som är hennes alldeles egna lillebror ♥

 

Om hon fick skulle hon nog vilja ta hand om honom alldeles själv. Hon springer in i sovrummet och kastar sig upp på sängen bredvid honom så fort han gråter, hon vaggar honom i vagnen och väljer hans kläder. Vi låter henne vara delaktig, men det är svårt för henne att förstå hur mycket en nyfödd faktiskt sover och äter. Det är ju liksom det han gör. Jämt. Hon åandrasidan vill ha hon vaken i sin famn och det är inte många sånna stunder som går att tajma under en dag. Detta är vad alla våra diskusioner handlar om nu för tiden - när det är tillfälle och inte att hålla i Knut.

 

Mycket bli orättvist. Det är orättvist att jag får ha honom i sängen bredvid mig på natten, att jag får ha honom i bärselen och att jag får gå omkring och hålla i honom. Som ni ser så är det ingen svartsjuka om uppmärksamheten kring honom utan snarare vems bebis det faktiskt är. Men det kanske lägger sig? Hon kanske landar hon också i situationen och förstår att lillebror kommit för att stanna. Sen blir han också större och mer vaken om dagarna. Då kommer jag ha mycket hjälp av denna omtänksamma lill-mamma! ♥

 

Så Knut, förbered dig på att bli massivt älskad och omhändertagen av Estrid. Hon kan knappt hålla händerna i från dig!