Sånna här dagar.

Jag känner mig sur, och har gjort det en tid nu. Tyngd av måsten, tidpress och sen juljäveln på det. Jag har svårt att se det som är bra och torterar min hjärna med negativa tankar och stress. Jag försöker verkligen vända detta, det gör jag. I allt det dåliga, som kanske egentligen inte är dåligt alls, anstänger jag mig för att se det som är bra. Solen skiner in genom fönstret. Jag stannar upp, blundar och låter den lysa i mitt ansikte. Den värmer faktiskt! Jag tar några djupa andetag och tänker att det bara är jag själv som skapar denna onda cirkel. Jag vet att det är så. Men likt förbannat - hur bryter man den?
 
Jag är en häxa just nu. Jag är en dålig mamma och en ragata till flickvän. Denna vetskap gör mig såklart inte bättre tillmods. Om jag tänker efter vet jag vad jag behöver. Jag vet vad som hjälper. Pauline håller på att kvävas i ett hörn och behöver få ta plats nu. Hon vill göra sånt som hon mår bra av. Ladda upp energi, för att ha något att ge. Gå ut i vinterlandskapet och fotografera! Stryketräna! Virka en hel kväll! Skriva! I samma stund jag tänker tanken slår jag mig själv på fngrarna. Inte nu. Nu finns det annat att göra. Viktiga saker. Din tid kommer sen.
 
Suck. Idag är det första advent och vi ska åka hem till min pappa. Jag har bett honom lära mig dansa bugg! Det är något jag länge velat kunna och tror det skulle ge mig mycket glädje. Jag tänker att det kan bli kul. Försöker att verkligen känna så också.
 
Nu ska jag sluta gnälla. Jag har ingenting i världen att gnällla över, annat än en känslostorm som jag inte kan göra något åt. Tror jag?
 
 


Andrea

Hur konstigt det än låter så känns det så skönt att läsa det här inlägget. Jag brottas med liknande känslor och jag blir så less på mig själv, för jag kan inte bryta det dåliga mönstret :/ Det är riktigt svårt!
Mitt problem är att jag aldrig är nöjd, aldrig känner mig riktigt tillfreds med tillvaron, spelar ingen roll vart jag befinner mig.
Jag har egentligen allt, en helt underbart fantastisk familj, underbara vänner, pengar är inget problem, jag reser världen över, har i princip ett hem i Sverige och ett i Los Angeles, jag gör roliga saker varje dag, har massor med egentid som jag verkligen värderar.
Men ändå, är jag aldrig riktigt lycklig. Jag känner mig alltid dragen någon annanstans. Vart vet jag inte ens!
Så, alla brottas vi nog med några slags känslor. Riktigt jobbigt är det, särskilt när man verkligen inte vet hur man ska bearbeta dem och vända dem. Tro mig, jag har försökt! =P
Men, man får inte ge upp! Man får försöka se allt bra varje dag i sitt liv, och inte lägga för mycket vikt vid de envisa tankarna och känslorna.

2012-12-02 @ 17:02:31
URL: http://thegreenspot.blogg.se
Emma

Usch sånt där är så jobbigt. När man vet att man är jobbig och dryg men man kan liksom inte låta bli! Man kan vara realistisk och tänka att nu överreagerar jag och så men känslorna är ju lika verkliga ändå. Hoppas att du kan ha lite tid för dig själv och dina intressen snart!

2012-12-02 @ 21:18:27


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: