Ja, varför valde vi nanmngivning då? Det är mycket friare! Det jag tycker om med namngivning är att det inte finns några måsten om hur det ska eller borde vara. Man kan göra precis som man vill! Lite så tänkte vi med fadderskapet också. Vad man väljer att lägga för betydelse i det är upp till var och en som väljer att ha faddrar till sina barn, och det finns inga traditionella förväntningar som det gör på en gudfar eller gudmor ska vara. "Det finns egentligen inga större krav på den som ska bli gudförälder, mer än att den ska vara döpt och villig att dela barnets kristna fostran." beskrivs rollen som gudförälder och det är ingenting vi känner igen oss i eller vill välja åt våra barn. Vill de leva ett kristet liv är det upp till dem själva.

För att visa hur vi ser på fadderskapet, och varför vi valde just Lena som fadder skrev vi ett fadderbrev.

"Lena, vi har valt dig som fadder åt Signe. Redan under graviditeten visade du ett stort intresse och ett genuint engagemang för Signe och för hela vår familj. Därför hoppas vi att du kommer att fortsätta finnas där för henne genom livet, och vara ett stöd åt henne när hon som mest behöver det.

Du har många sidor som vi beundrar och med din värme, ödmjukhet och glädje ser vi dig som en given fadder och bra förebild för vår dotter! Genom fadderskapet önskar vi att Signe får lära sig av dina fina egenskaper, alltid ska vara välkomnad i ditt varma hjärta och känna trygghet i din famn.

Vi vet att du kommer att betyda mycket för Signe, och vi hoppas att hon kommer att betyda mycket för dig!"



Krångligare än så ville vi inte att det skulle vara. Det kändes bra och personligt. Orden kommer ifrån hjärtat, och det är väl det som verkligen betyder något?