Jag älskar er!

Mina hjärtegryn!


Jag hörde att Signe hade vaknat ute i vagnen. Men det var visst en liten vessla som hann före mig dit, för när jag kommer ut möts jag av två glade jäntor i vagen! Estrid hade knäppt loss Signe, så att de kunde sitta där och kramas tillsammans. Det finns verkligen ingenting som kan mäta sig med bandet mellan dem. Jag hade inte alls trott att syskonkärleken skulle vara så... överväldigande. Det finns inget som gör Estrid gladare än att få vara med Signe, och det är helt ömsesidigt. Det är så fint att se. De är så fina ihop! ♥