Jag står och rör i spagettin när Estrid kommer in i köket. Hon är glad och positiv, berättar hur söt hon är och att hon haft tvål i håret. Kastar ett snabbt öga på henne, men ser inget kladd. Jaja, hon ska väl ändå duscha tänker jag och fortsätter med mitt.

Om en stund kommer hon in igen. Hon fortsätter prata om håret och mitt i en mening hör jag ordet KLIPPT. "Vad gör du för något egentligen, Estrid?" frågar jag samtidigt som jag börjar ana ugglor i mossen. Hon drar fram håret i ansiktet och säger att det var så förut, men nu är det mycket bättre. Eh. Jag ber henne visa mig hur hon gjort och hon drar stolt med mig in på toaletten.

Klant-mamman ser då saxen som glömts framme samt en prydlig hög av blonda slingor i handfatet. Snabbt går jag igenom håret på Estrid för att se hur illa det är. Det är inte speciellt illa. Men på hennes högra sida har håret blivit axelkort och luggen minimal. På den vänstra sidan har ett par testar rykt.  



Väldigt snyggt tyckte hon, men själv var jag inte speciellt imponerad! Det slutade med att jag tog av hela håret i en axellång page. Luggen är svår att rädda, så den har jag bara strykit bakåt med det andra håret. Hon blev rätt fin i kortare hår också, så det gjorde inte så mycket. Men vem vet hur det ser ut nästa gång hon får tag på saxen...

Så här ser hon alltså ut nu. Min rackarns unge. Jag förklarade att det är bättre om jag sköter klippningen, men att det allra enklaste om man vill få bort håret från ansiktet är att sätta upp en toffs. Man behöver liksom inte kapa bara för det. Det höll hon med om.