Det kommer hända mycket i Estridhs liv den närmsta tiden. Flytta, byta dagis och sist men inte minst få ett syskon. Jag undrar vad hon skulle tycka om allt, om hon förstod vad det innebar?

När vi pratar om det säger hon att hon vill flytta till "Gockland" och hon försäkrar sig snabbt om att mamma och pappa också ska följa med. Nu har hon ju sätt lägenheten och jag har förklarat att hon kommer få ett nytt rum, gå på ett nytt dagis och träffa massor av nya kompisar. Hon är ofta tyst och lyssnar, men vad hon egentligen tänker och känner är ju svårt att veta. Hon kan ju omöjligt förstår vad allt faktiskt innebär för henne.

På ett sätt känns det jäkligt jobbigt. Som om jag ljuger och går bakom ryggen på henne, eftersom jag är oförmögen att förbereda henne inför allt som väntar. Lugnet före stormen. Men jag kan samtidigt inte göra något annat än att prata om det komma skall med henne och ta det i hennes takt. Vi kommer tex. inte börja med inskolning på hennes nya dagis (vilket det nu blir) förren efter några månader när vi bott in oss lite. Tror hon kommer må bra av att få vara hemma i tryggheten med mig och bebisen den första tiden.

Estridh känner på bebisen och vill att "han" ska komma ut.

Min stora flicka kramas med bebismagen.

Men jag tror ju ändå att det kommer gå bra! Jag tänker att om det är någon gång vi ska flytta dit så är det nu. För om vi väntar bara 3 år till är barnen så stora så en flytt innebär att bryta upp med kompisar och skola, något som kommer påverka dem mycket mer. Förhoppningsvis kan vi stadga oss på riktigt inom kort där vi verkligen trivs och vill bygga upp vårat liv tillsammans, och sedan stanna där! ♥