Det är med blandade känslor jag konstaterar att morgondagen blir Estridhs sista på förskolan.

Det känns tråkigt, fast skönt! Och lite vemodigt samtidigt. Allra mest känner jag mig otillräcklig som inte kan få Estridh att förstå detta på samma sätt som jag själv. När hon vinkar hej då till alla sina kompisar och fröknar i morgon kommer hon aldrig mer komma tillbaka och träffa alla.

Jag kommer i allafall sakna denna förskola. Det har verkligen funkat jättebra och jag har gott förtroende för personalen. Det kommer ta många månder innan Estridh går på dagis igen, om det ens blir innan detta året är slut. Idag fick vi med oss en väldigt fin pärm hem där personalen dokumenterat varje termin på förskolan i text och bilder, utifrån Estridh perspektiv. Där finns bilder på henne när de är på utflykter, på alla hennes kompisar, pyssel hon gjort, teckningar hon ritat och fröknarna har skrivit om hennes utveckling och vad hon tycker om. Otroligt värdefullt att ha! Jag kommer kika tillbaka i den många gånger och tänka på vad mycket de betytt för Estridh, och vad mycket de lärt henne.   

Ja, det kommer kännas tråkigt imorgon när jag hämtar henne där för sista gången. Jag som hatar avsked... Det kanske är lika bra att Estridh inte förstår vad det innebär?