Sammandragningarna har börjat ändra karaktär. Tidigare blev magen bara hård. Nu blir det stenhård och kraften känns mer obehaglig än tidigare. Jag skulle hellre kalla sammandragningarna för förvärkar nu. Det gör inte ont direkt, men så pass så att jag måste stanna upp om jag rör mig eller går. Dem ger mig en god förnimmelse av hur det kommer kännas under förlossningen, så jag försöker använda dem att öva profylaxandning på få fort de kommer!

De närmsta dagarna ska jag försöka författa ett förlossningsbrev också. Har vänt mig till en barnmorska i Visby med lite tankar och funderingar inför förlossningen. Jag trodde man fick flygas till Akademiska i Uppsala om vissa komplikationer under förlossningen uppstod. Så var inte fallet. Detta händer i undantagsfall om förlossningen börjar innan vecka 32. Det känns bra. Nu vet jag också att det har akupunktur att tillgå, pappan får sova över i mån av plats och är ofta väldigt lugnt på avdelningen och många rum lediga. Jag tror jag ska kunna känna tillit till sjukhuset i Visby också. De verkar duktiga.

Mår: Fortsatt bra! Sammadraningarna är kraftigare nu och jag är i större behova av vila, det känns. Däremot är jag väldigt rörlig, sover kanon på nätterna och känner ingenting av foglossning. Jo, en tråkig sak förresten! Jag har fått mina första små bristningar på vänster höft. Små röda strimmor på några cm. Jag hoppas de blir dem enda!

Vikt: +11 kg

Dagar kvar till förlossning: 26 st