I bland när jag känner mig som mig trött säck potatis har hon förmångan att få mig att känna mig värdig igen. Så igår hade hela dagen gått. Jag hade inte gjort någonting kul med henne alls, utan mest låtit dagen gå. Hon kollade på "Pettsson & Findus" medan jag själv låg som en valross i soffan. I ett försök att rycka upp mig plockade fram en kakbok och vi valde tillsammans ett recept som vi skulle baka. Morotskakor med kokos och citron.


Helt sopntant kastar hon sig runt min hals, där jag ligger i soffan och säger:

Estridh: Åh, jag älskar dig mamma!

Jag: Och jag älskar dig! Förlåt att jag är så trött hela tiden och inte orkar hitta på något med dig...

Estridh: Joho!

Jag: Vadå? Jag har ju inte gjort någonting kul alls med dig idag.

Estridh: Jo, du orkar ju baka med mig!


Sen springer hon in i köket och plockar fram förkläden till oss båda, som om ingenting hade hänt. Som om det inte gjorde något att jag legat på soffan hela eftermiddagen och låtit henne se på "Pettsson & Findus" alldeles för många gånger. Det var okej, för vi skulle ju i allafall baka tillsammans...

Mitt lilla hjärta. Vad skulle jag vara utan dig? ♥