Om jag ska beskriva Johan med tre ord så blir det trygg, omtänksam och väldigt väldigt varm. Ja, både varmblodig (han fryser minsann aldrig!) men det jag tänkte på var hans stora, varma hjärta som man bara vill drunkna i. Han är det där lilla guldkornet som ligger kvar i vasken när alla gamla skrovliga stenar ramlat igenom, tillbaka ner i sjön. Det där lilla guldkornet som inte vet att han glimmar mest av alla.

Men framför allt är han är guldkornet som just jag hade turen att lägga vantarna på! :P

Om en timme kommer han hem, och jag saknar honom massor kvällar som denna. Men i morgon är vi lediga tillsammans hela dagen och det ska bli skönt. Tänk vad lyckligt lottad jag är som har en sån fin hjärtevän.