Psst! 1½år tillsammans!

Igår firade jag och Johan 1½ år tillsammans, vilket jag helt glömde bort... Men men, det kommer fler dagar att fira tillsammans! Föresten är inte halvår lika viktigt som helår. Det får man inte glömma bort!

Föresten pratade jag och en kollega om det idag.

Jag: "Men, idag firar jag och Johan 1½år tillsammans!!!"
Han: "Vänta. Har inte ni ett barn på 8 månader?"
Jag: "Jo."
Han: "Och man är gravid i 9 månader... (han är tyst och räknar efter) Det blir 17månader."
Jag: "... Och vi har varit tillsammans i 18månader."

(efter en lång tystnad)

Han: "Ja, det var ju pang på rödbetan om man säger så. Hon måste ju ha blivit till vid första gången!?"

Det är roligt. Inte för att det kanske speglar vårat samtal, men folk har så jäkla mycket fördommar. Först att jag är ung. Sen att han är mycket äldre. Sen att vi inte känt varandra nå länge när jag blev gravid. Sen att jag inte har något jobb.

Men vet ni, det hänger inte på det. Det handlar om vad man vill och vad man är beredda att satsa tillsammans. Vilket förhållande som helst kan spricka när som helst, man har inga garantier för någonting! Men vill man samma sak och allting känns rätt, hur kan det då någonsin vara fel?