Färgkaramell i mormorsränder

 
Första gången jag virkar något i mormorsränder.
 
Symaskiner och tyger står nerpackade i flyttlådor. Känns skönt att röja undan. Nästa gång jag sätter mig och syr är jag på plats i min egna lilla ateljé! Men det är svårt att hålla sig borta ifrån allt pysslande. Det kliar i fingrarna liksom. Tillslut var jag tvungen att starta ett nytt virkprojekt. Några garnnystan kan man alltid gömma undan någonstans. Så en filt i mormorsränder håller just nu på att växa sig större och större.
 
Jag tvekar alltid inför färgvalet. Det som kändes så självklart i tanken, känns inte alls lika självklart när maskorna bygger nya varv på varandra. Fick för mig ett tag att den kändes lite rastarfari. Speciellt när röd, gul och grön kom efter varandra. Hm... Jag vill ju att filten ska kännas... Pippi Långstrump! Färgkaramell! Picknick! Det är liksom svårt att ändra på en färg efter att ha virkat i typ två veckors tid... Men ju mer jag virkar ju mer gillar jag det. Tror jag. Hoppas jag...

Filtprojektet fortsätter...

Färgerna är något missvisande på bildern. Filten går mer i turkos/rosa än blå/röd som det ser ut nu.
 
Filten börjar ta form. Även om det är mitt största virkprojekt någonsin så tycker jag det går ganska fort. En färgrand tar 40 min att virka. Ni kan ju själv räkna ränderna och se att jag lagt ner ganska många timmar på denna filt, men det är ett enkelt mönster och jag kan på frihand låta händerna jobba när jag ser på TV om kvällarna. Nu behöver jag bara göra den något längre, men inte värre än att jag kan se ett slut på det hela. 
 
Kul är det också. Tack och lov för färgbyten! Det är det jag jobbar efter och sätter upp små delmål där jag ser fram emot att få byta färg nästa gång. Som kant funderar jag på en enkel, rak variant i vitt med fastmaskor. Mönstret i sig kräver inte mer än så. Men vi får se. Handarbeten är alltid levande projekt till den sista fästa tråden.
 

Mitt första babynest

Jag använde en kombination av denna beskrivning och originalversionen.
 
Jag har sytt mitt första babynest. En portabel sovplats som bebisen kan ha mellan oss i sängen, på soffan eller för att mysa till det i vagnen. Egentligen letade jag på begagnatmarknaden efter ett att köpa, när jag av en slump ramlade över en beskrivning av hur man gör ett själv. Det verkade både enkelt och roligt så jag körde igång!
 
Jag ville ha nästet neutralt och softat, men väl inne på tygaffären fick jag mig en utskällning av butiksbiträdet i fråga om mitt tygval. Vi hade artighetspratat en stund när jag med tygrullarna på armen berättade vad jag tänkt sy till min ofödde son. Hon la ut en lång harang om att "pojkar har rätt att vara pojkar" och hur jag som mamma ens kunde tänka tanken att låta min son ligga i ett babynest med rosa blommor. Det var mitt fel som förälder om han i vuxen ålder skulle behöva skämmas över att se foton på sig själv ligga i detta tyg.
 
När det gällde val av kantband föreslog hon ett sidenband. "Om du ändå ska förstöra alltihop med det där tyget, kan du lika gärna använda sidenband också när du ändå håller på!". Det gjorde jag.
 
Jag kunde inte bemöta henne på något annat sätt än att skratta. När jag bad henne visa ett tyg som hon tyckte var lämpligt, kom hon (inte allt för överraskande) dragandes med ett mörkblått tyg med ett tryck av Blixten McQueen. Suck. "Sånt här ska pojkar ha!" utbrast hon. "Inte min pojke..." svarade jag och tog mitt blomiga tyg till kassan.
 
Alltså folk. Vad är det för fel på vissa? Det var sista gången jag var in där, vill jag lova. Nu är nästet klart och jag blev mycket nöjd. Vi får väl se om sonen kommer gilla det lika mycket som mig eller skämmas. Det återstår att se.

Ett till bebisprojekt - filten.

 
 
 
Jag vet att jag inte gjort mig känd för att avsluta projekt jag tar mig an, men denna gång känner jag mig faktiskt motiverad. Jag har en ganska knapp tidshorisont (ja, få ihop en filt på fem veckor är kort tid för mig) samt att jag verkligen kan se den lilla gossan ligga däri och mysa.
 
Vilken belöning det vore. Se ner i vagnen och mötas av två fantastiska saker man själv skapat. Ett barn. En filt. Tillfredställelse.
 
Därför vill jag verkligen få klart denna. Jag virkar på lite då och då när jag har tid. Förhoppningsvis blir det något i slutendan.

Randig bebismössa

 
Jag har länge letat efter ett virkmönster på en hjälmmössa till bebisar, utan framgång. Allt jag kommit över har varit för stickning, stickning, stickning. Men jag vill inte sticka! Därför har jag suttit i flera kvällar och försökt hitta på ett eget virkmönster. Testat mig fram, nystat upp och börjat om från början. Aldrig riktigt nöjd.
 
Till jag bestämde mig för att virka efter en stickningsbeskrivning. Hur svårt kan det vara? Principen är ju den samma. Räta maskor, ökningar och minskningar. Och lite fantasi därimellan. Det blev hur bra som helst!
 
Mössan kanske ser stor ut, men tanken är att den ska användas av bebisen i höst. Det är alltså ingen nyföddmössa vi pratar om här. Åhnej, en sån här dunderskalle vill jag inte klämma fram...

Virkad boll

 
Alla virkade rutor är nu ihopsatta och tillsammans blev dem en boll! Den är fylld med bomull (förlåt gosedjurshunden som blev plundrad på sitt maginnehåll, jag ska köpa eget bomull nästa gång!) och nu fattas bara någon form av bjällra som jag vill ha innuti. 
 
Jag tycker den är ganska söt. Dock inte perfekt. Nåja. Skulle vara kul att virka efter mönster också, då jag gissar att det är lättare att få ett felfritt resultat om man har en mall att följa.

Virkprojekt

 
Detta pysslar jag med om kvällarna när barnen somnat. Jag virkar små rutor som tillsammans ska bli en boll. Till bebisen eventuellt. Det är ett roligt projekt för jag har inget mönster utan bara freestrylar ihop rutorna efter tycke och smak. Älskar färgkombinationerna!
 
Eftersom jag lätt tröttnar på handarbeten där man gör samma sak fram och tillbaka i stora stycken, är det roligt att kunna variera sig i färg och mönster efter bara några minuter när man gjort klart en ruta. Spännande att se hur det blir när de ska sättas ihop! Fortsättning följer.

Kreativt flow

 
 
Hittils har jag gjort ett par solhattar, börjat på en tredje samt ett par sockor och en som väntar på en maka. Till det har jag också börjat på en turkos uggla och en sminkväska. Bäst att hålla lågan uppe när man ändå är i gång!
 
Jag är inne i ett kreativt flow. Ett rus. Inspiration som brusar i kroppen och som ger mig massor av glädje och energi! Skapande är verkligen helande för själen. Det gör mig lycklig rakt igenom. Ren, liksom.  
 
För det finns ingenting som renar huvudet som att sitta med stickor eller en virknål i handen och låta tråden från nystanet sagta växa fram till något annat i händerna. Allra roligast är när man gör någonting som på förhand är bestämt att bli till någon annan. Då ägnar jag alla tankar åt denna person i varje maska och varje stygn jag gör. Det bara blir så. Skapad med kärlek, skulle man kunna säga.
 
Det som skiljer denna inspirationsrusch i från andra är att jag gör klart. Jag avslutar. Jag har till och med givit raggsockorna en maka, och det händer sällan! Oftast blir mina halvfärdiga projekt liggandes i garnkorgen tills jag tröttnar och nystar upp allt igen och börjar om. För det är egentligen inte den färdiga produkten som bertyder något. Det är resan dit.

Jag håller också på att lära mig nya virktekniker. Snäckskal och kräftgång heter ett par. Ni hör ju själva. Bara namn gör ju att man vill lära sig!

Virkmani

Just nu är det african flowers i olika färger det enda jag tänker på. Målet är att alla hexagoner sammanvirkas till en filt. Vi får se hur länge jag orkar.
 
Alla ni kreativa själar därute vet hur det är. Inspirationen kommer och går. Den sköljer över en likt en våg som sedan slår mot stranden och försvinner. Då är det bara invänta nästa våg. Den brukar dyka upp, förr eller senare.
 
Efter att ha lyst med sin frånvaro länge nu känner jag att inspirationen kommer tillbaka! Då gäller det att passa på. Det började med att jag fick ärva min mormors alla garner, mönster, stick- och virknålar. När jag började plocka med detta och rota i min egna korg med garn och handarbeten kom idéerna. Alltihopa på en gång!
 
Jag vet hur jag funkar, jag vet hur det brukar blir. Man skulle kunna säga att jag genomgår en 7-stegsprocess. Denna gång är inte olikt någon annan.
 
1. Min inspiration väcks. Det kan vara en bild, en kreativ person eller en häftig teknik som jag upptäckt.
2. Jag får massvis med idéer och snurrar runt på nätet och drogar mig själv med bilder, mönster och färger.
3. Jag bestämmer mig ett av alla projekt jag har i skallen.
4. Jag handlar nytt material, även om jag har massvis sedan tidigare.
5. Jag går ut stenhårt. Sitter upp timtal varje kväll med mitt projekt. Glömmer bort tid och rum.
6. Jag går från att vara uppslukad av projektet till att tappa tålamodet.
7. Jag har tröttnat totalt och lägger undan allt material. Rör det inte på det närmaste halvåret, tills inspirationen väcks nästa gång. Då börjar jag med något nytt och mitt gamla projekt blir aldrig avslutat.     
 
Just nu har jag kommit till punkt nr. 5. Början av förloppet kan gå på ett par dagar, men oftast brukar det från punkt 1 - 7 inte ta längre än ett par månader. Ska bli spännande att se om jag denna gång kommer fortsätta följa mönstret (höhö - ordvits). En sak är i allafall säker - det är jäkligt kul att virka!
  
 

Signemössan

Efter mycket om och men är äntligen Signes lilla mössa klar. Jag testade nämligen att virka den på två olika sätt först, men kom fram till att den här modellen var bäst. Superenkel! Bara virka runt, runt, runt och sen lite fram och tillbka över öronlapparna. Den är gjord på frihand, men för att vara min första virkmössa jag blev väldigt nöjd!  

Älskar förresten de här färgerna tillsammans. Tycker det är härligt med små färgklickar :) Är lite osäker på hjärtat. Kanske ska den vara helt ren? Eller ett lite mindre hjärta? Eller ska det stå Signe med skrivstil? Jag har inte bestämt mig ännu. Som ni ser har jag inte fäst alla trådar heller, det är det tråkigaste...





Lite stor är den ännu, men hon växer fort så snart sitter den som en smäck (höhö)! Men eftersom modellen är en sån där taight hjälmmössa så kan hon växa i den lite till, sen får mamma virka en ny!



Virkat

Jag hittade inte bara massa kul scrappsaker i min pyssellåda, jag hittade massor av fina garner och virkböcker! En bok som är full med fina och lätta mönster på bebiskläder, så jag har börjat med en liten kofta som ni ser här nedan. Bebisen ska få den. Jag börjar och virka till den som är minst, får se om det blir bra. Det tar ju längre tid att virka till Estridh och då tar jag bebisen och "övar" på först innan jag börjar virka i större skalor :)

Den grå vanten med vit volang är i allafall till henne. Den har inte fått någon tumme ännu, men det är på gång. Koftan ska också få en ärm till, vit kant uppe vid halsen och små knappar vid axlarnarna så man lättare kan trä den över huvudet. Sen är det klart! Jag få lägga upp resultatet då.






Mörk turkos kan ju både en tjej och kille ha? Hade egentligen velat ha koftan grön, men hade inte garn så det räckte. Om vi får en pojke kommer han i alla fall få ha massor av lila tröjor med glittrande små blommor, rosa sandaler och blommiga solhattar. Barnen är ju födda samma årstid och kommer ha samma storlek samma tid på året (väldigt praktiskt!), och jag är alldeles för snål för att köpa nya kläder bara för att något skulle ha "fel" färg. Pojkar och flickor kan ha alla färger! Det blir väl klänningar, tunikor och tajts som går bort, annars tror jag att det mesta av Estridhs kläder kommer passa honom också. Om det nu är en pojke vill säga :)

Klänning i rosa/grått

Sista timmarna innan Johan är hemma. Jag födriver tiden som vanligt med att sticka. I dag har jag börjat med en klänning till Estridh, också i mosstickning som min lila mössa. Garnet är ganska häftigt och byter själv färg, vilket ger lite mer liv i det hela. Dessutom är det roligare att sticka då, eftersom man inte ritkigt vet när den nya färgen kommer :)

Som ni märker går min produktion så att det glöder just nu. Det är otroligt skönt och bara sitta och tänka och sticka. På något kontigt vis stickar man fast tankar och händelser runt omkring en, i det man gör. Som den lilla rosa pricken mitt i min stickade blomma, jag tänker dirket på när Tilde i "Bonde söker fru" meckar med elagrigatet till ett av sina häststängslet, och grabbarna blir imponerade. Just när jag gjorde denna blomma kollade jag på TV, och allt som visades där tycks ha fastnat.

Så är det med denna klänning också. Första halvan är gjord till Malous lugna röst i "Efter Tio". Hon och hennes champangelunchar kommer för alltid vara "faststickad" i denna stackras klänning :)



Garnet tog slut, så nu kommer jag inte längre idag. Men bara så att ni ska få en bättre bild av hur jag tänkt mig klänningen har jag gjort denna lilla ritning. Tror ni det kommer funka? Det bli mitt första riktiga stickade plagg - någonsin.


Jag kan inte läsa mönster och beskrivningar - men sånna här ritningar duger bra!

 


Blomma

En riktig nybörjarblomma blev det, men ändå superenkel att göra. Däremot vet jag inte om den blev så snygg på mössan ändå? Kanske blir det för mycket... vi får se. Nu har jag en blomma i allafall!

Så här gör man:
 

Började med att lägga upp två maskor. Ökade sedan en på varje varv tills jag hade 5 maskor. Stickade dessa 2 varv. Minska sen 1 maska på varje varv för att få bladet att smalna av. När maskorna är slut är bladet klart!


Sen knöt jag ihop de i varandra med trådarna som blev över.


De här fäste jag sen blomman med på mössan, de som blev över klippte jag bort..


Men en rosa garnbit från en tidigare stickning fick blomman en liten mitt också! Bara att sy fast på mössan.

En annan sak som är värd att nämna är att Johan pluggat klart sina 9 veckor på annan ort nu, och i kväll kommer han hem!♥ Nu ska han inte behöva vara borta i veckorna mer. Behöver jag säga att jag längtat..?

Onsdagens projekt avklarat

Här är mössan i lite bättre bilder. Visst är den fin? Jag älskar färgen och tänkte göra tumvantar i samma stil. Även om den ser ut som en badmössa så gillar jag den :) Nu har jag och Estridh tagit en lång dusch tillsammans och jag har hunnit klura ut hur jag ska göra en stickad blomma att ha på sidan. Vet inte alls hur det kommer bli, men jag provar. Jag har ju freestylat allt annat jag gjort, då borde jag väl få ihop en blomma också?

Föresten har jag en ny foundation på mig - Maxfactors Secoundskin Foundation. Ni har säkert sätt reklamen... Den känns som en skön fuktkärm som ändå täcker bra. Som ett secoundskin helt enkelt!

Stickningen kallar. Puss & godnatt!

Terapi

Det finns saker som hjälper - sticka är just en sån. Kravlöst, tidsfördrivande och det ger en utrymme att tänka. Eftersom hälar är min nya specialité så blir det just nu sockor i olika storlekar, men idag har jag även gjort en mössa till mig själv. Jag har nämligen orkat mig ner till stans bästa granbutik och inhandlat massa nytt, däribland garnet till mössan. Den blev helt okej. Nu saknas bara en bit sidenband och en virkad blomma (hur gör man?!) sen är den klar!

Här är några av mina projekt:


En randig, "pippi" inspirerad socka till Estridh.


Babysockor


Stickor & garn = my best friends


Kanske inte syns ännu, men detta ska bli en mössa.


En baggymössa till Estridh


Mössan jag gjort idag. Tänkte mig en virkad blomma på ena sidan. Vad tror ni?

Andra saker som hjälper en att skingra tankarna är att städa och plocka här hemma. Sortera garderoben, vika om alla handdukar snyggt, rensa bland mitt smink, hugga ved och kratta lite löv. Ja. Det är väl ungefär så min dag har sätt ut hittills. Tankspridd, kreativ och fullspäckad. Men allt som allt ganska lättsam.

I morgon ska jag till sjukhuset för en liten kontroll och träffa en kurator. Det hjälper mindre. Jag kommer inte i från att det är svårt att öppna sitt hjärta för främlingar. I stället har jag god hjälp av att skriva, kunna sätta ord på allt som känns så abstrakt och prata med familj och vänner. Ni betyder allt just nu ♥

Sticka

De senaste åren har stickning varit ett intresse som väckts hos mig fler gånger, men jag har aldrig riktigt haft tid eller tålamod att sätta mig ner och ge utlopp för det. På riktigt. Nu kom jag av en slump in på den här bloggen som bjuder på fantastiska handarbeten och en redig portion inspiration. Sånt imponerar på mig! Förstå vad mycket tid, tålamod och talang det ligger bakom alla dessa små kontsverk. 

Jag tror jag skulle kunna bli bra på att sticka, bara jag lärde mig. Jag är som lite lagd åt det kreativa hållet :) Däremot är jag väldigt lat och bekväm av naturen, och gillar när saker är enkla och går fort. Det går inte riktigt i ihop med tidskrävande projekt där man måste ha tålamodet i högsta hugg, om jag säger så...

Trots det ska jag banne mig försöka! Vill man så kan man. Och jag ska inte bara lära mig sticka, jag ska bli bra på det också! 


Två projekt till Estridh:
- en vante som ännu inte fått någon tumme
- vristen på en socka som nu ska få en häl och fot


Vristen på sockan, jag övar mig på flätstickning


Ett fint garn som jag ännu inte kommit på vad det ska bli :)


En namnmössa till Estridh

Eftersom jag inte har någon som kan lära mig IRL har jag fått ta min kära vän Internet till hjälp. Där har jag hittills lärt mig massor, bara av att läsa innan till - lägga upp maskor, räta maskor, aviga maskor, minska maskor, öka maskor, flytta maskor så att det blir diagonala mönster, göra flätor (nästan) och sticka resår. Men en stor lucka i mitt kunskapsförråd gällande stickning är att l ä s a  m ö n s t e r. Herregud... jag syr ju inte ens kläder efter mönster, hur ska jag då kunna ha tålamod att förstå detta?!

Någon av er som kan? Har ni någon bra nybörjar-sida att tipsa om?

Jaja. Tids nog kanske Gud där uppe hör min bön och förser mig med en personlig syslöjdsfröken. Det hade varit gött! Tills dess får jag fortsätta leta på internet i jaken på en begriplig förklaring (gärna Youtube-klipp eller liknande) på hur man stickar hälen på en socka.

Ännu en kreation

En mössa till... gissa vem!

I går stickade jag den här - en mössa i grått alpackagarn med Estridhs namn på. Mitt egna påhitt, utan mönster eller beskrivning. Jag förstår ju ändå inte vad som står i beskrivningarna så det blir bara krångligt att ge sig på. Men jag blev nöjd med mössan ändå, den passar henne perfekt. Grått och rosa är snyggt i hop! Garnet kostade 33 kr för ett nystan, och det var ungefär vad som gick åt. Ganska billig mössa med andra ord, förutom en hel massa timmar av slit framför de 5 stickorna... Haha. Man förstår inte vilket jobb det ligger bakom sånna här saker. Sen jag började sticka förstår man verkligen all tid och energi som någon stackare suttit och lagt ner på varje liten raggsocka. Ett riktigt hantverk med andra ord!

En okoncentrerd modell visar upp sin nya mysse

Tycker hon passar riktigt bra i den!

Pricken över i:et fick bli ett hjärta, så klart!

Är jag inte snygg då?!

Jag har många strängar på min lyra

Hej mina vänner!
Om ni undrar varför ni inte sett av mig på ett tag nu kan jag berätta varför. Jag har börjat sticka! Och som vanligt när jag hittar någonting kreativt som jag gillar, blir jag helt fast.

Det började med att vi i går eftermiddag inte hade så mycket för oss. Vi tog bilen, åkte ner till Gränby Centrum och storsade runt lite. Kollade på vinteroveraller till Estridh, handlade mat och lite annat... Johan testade några mössor, vilket ganska snart ledde till att han hittade massor av mössor han gillade. En speciellt, den var stickad och av märket Bula. Som vanligt när jag ser märkesgrejer som är väldigt simpelt gjorda men som ändå kostar massor så tänker jag "Hah! Den där kan man ju göra själv!". Och på den vägen är det. Vi skyndade oss till närmsta garnspecialist där vi handlade garn och stickor.

Den här trasselhögen blev Johans mössa!

Eftersom jag inte stickat sen i högstadiet tog den en stund för mig att friska upp minnet med alla maskor och vändningar. Tack till Google som gav mig flera olika stickskolor på internet som hjälp. Men efter en stunds övning hade jag lärt mig slätskickning och resårstickning. Kvällen ägnade jag så klart åt stickningen som mer och mer började ta en mössliknande form. I morse blev den klar! Johan är mer än nöjd och mössan sitter som en smäck. I dag var vi ner på stan igen och handlade mer garn och andra stickor.


Jag övar mig på små snuttar så här... Här ha lärt mig resår!


TADA! Nu är de klar. Johans Bula-inspirerade hemmastickd mössa! Jag är väldigt nöjd och tycker han är snygg i den.


Självklart finns mitt lilla märke på den. Johan valde att ha den fast sydd med röd tråd, vilket jag tycker gjorde en väldigt fin detalj!


Pluttis är modell

Jag var också ganska söt i mössan :P

Nu har jag fått massor av mersmak på stickning! Vi köpte flera olika garner som ska bli raggsockor, mössor och kanske en och annan vante. Kan ni sticka? Har ni några fina stickningstips eller sidor man kan gå in på? Alltifrån tips till inpiration välkomnas! Jag är helt inne på stickning nu.

Ha den fint kompisar, nu ska jag fortsätta på en liten socka som Estridh ska få. Puss!

Våra hemsydda medeltidskläder!

Igår kväll var det systuga hela kvällen. Johan och Estridh hade varit och handlat massa linnetyg på dagen så det var bara sätta igång när jag kom hem från jobbet. Så nej, det blev inget jeans inköp... Vi hade helt enkelt inte tid för det.

Men istället sydde vi de här snygga, medeltida grejerna!


Estridhs lilla klänning som är sydd av Johans gamla byxor


Johan har sytt den här jättefina "kjorteln" åt sig själv! Repet ska han ha runt midjan. Fin va!?


Här är kläderna på ha! Så himla söt, har han gjort en liten mössa till sig själv också!


Här är min klänning. Lite stor och byltig sådär som jag vill ha den (:


Av tyget som blev över sydde jag den här selen till Estridh. Perfekt att ha när vi går och trängs i Visby bland alla medeltidare!


Så här ser den ut bakifrån. Massa remmar hit och dit, men bra är den! Hon sitter som en liten koalaunge i den och myser :)


Så här ser den ut närd en är tom. Faktiskt ganska snygg tycker jag! Passa sktibra att bära bebis i på medeltidsveckan!


I like it!