Älskade barn.
Estrid gör en pose för mig när hon upptäcker att lillasyster smygit upp bakom och också vill vara med på bild ♥
I bland saknar man sina barn så mycket att man undrar vad man håller på med egentligen. Varför är jag inte hemma med dem? Dagis, jobb och hela karusellen. Vad är viktigt egentligen?
Det är en sak jag längtar efter när det gäller den kommande föräldraledigheten. För den kommer inte bara ge tid att lära känna det nya lilla livet, den kommer också ge mycket mer tid tillsammans med Estrid och Signe. Jag kommer finnas där för dem på ett helt annat sätt. Jag längtar efter det och det känns viktigt.
Jag ska på fest med jobbet ikväll. Jättekul och allt, men bara för att jag vet att jag inte kommer träffa barnen ikväll saknar jag dem extra mycket. Jag kan vara trött och less och ha dåligt tålamod ibland, men varje gång jag är någon annan stans än med dem så känns det som jag är på fel plats.
Hade jag varit ett djur hade jag grävt ett bo i skogen till min familj. Sen hade jag krypit ner där och varit mamma. Bara. I själ och hjärta gått in för den uppgift jag själv tagit åt mig. Den jag älskar! Sen hade mina valpar blivit stora och jag hade små småning om kunnat bli Pauline igen. Nej hörrni, mammaådran i mig pumpar för hård nu för tiden. Jag kanske helt enkelt bara borde lyssna på den?
Vecka 32
Åtta veckor kvar nu. Herregud vad veckorna går fort! Jag hinner ju inte mer än tömma minneskortet från mina gravidbilder, innan det gått ett par veckor och det är dags att fota på nytt. Hoppas sluttampen går lite smidigt...
Bebisen väger 2 kg och är väl i sort sett klar. Lite hull och annat finputs, sen är det dags att möta världen. Vi längtar! I helgen var vi på en barnloppis och jag fick gräva ner huvudet i klädhögar med babykläder och längta ännu mer. Nu tror jag vi har det mesta i klädväg, åtminstonde upp till strl. 68. Men fortfarande fattas babyprylar som vi behöver komplettera med. Men något kul måste vi spara till sen.
De sägs att det är trångt i magen nu och att fosterrörelserna börjar kännas mindre. Här är det snarare tvärtom. Den sparkar så att magen hoppar åt olika håll och ibland vill jag peta undan en arm eller knä som trycker för hårt åt något håll. Jag har ett ganska kul videoklipp som jag ska försöka (hinna med) att ladda upp i bloggen. Andas jag ut och sätter en hand på var sida långt ner vid bäckenet, kan jag känna det lilla huvudet mellan mina händer. Det är lika märkligt varje gång... ♥ Det märks också att magen blivit mer känslig nu. Det räcker med att barnet sparkar kraftigt, att jag går snabbt, reser mig upp eller vänder mig i sängen för att livmodern ska dra ihop sig i en sammandragning. Det gör inte ont, men magen blir en stenhård och öm boll i en minut innan den slappnar av igen. Förlossnings-flashback. Skräckblandad förtjusning.
Mår: Jag känner mig höggravid. Svettas, vaggar fram och i halsen bor det eldsprutande drakar. Fast över lag ska jag inte klaga. Jag jobbar fortfarande 100 % utan problem och foglossningen är inte värre än att jag kan bita ihop. Jag sover hela nätter ostört men vaknar med en sprattlande busunge i magen mellan 4:00-5:00 på morgonen. Men jag är pigg ändå och det känns som kroppen förbereder sig på vad som komma skall. Jag och bebis är ihopkopplade. Synkade. Nu och för alltid.
Vikt: + 12 kg (oförändrat sedan fyra veckor tillbaka)
Dagar kvar till förlossning: 56 st
I leken och verkligheten
När Estrid hade studerat hästarna i hagen bredvid vårat hus en stund fick hon en idé. Insirerad av "hagen" runt krusbärsbusken bad hon Johan bygga en likadan till hennes hästar. Med tre trådar, precis som fölet och hans mamma har. Väldigt viktig detalj.
Det är faktiskt intressant att se barnen när de leker. Ofta så speglar leken saker som de själva upplevt eller tänker mycket på. Estrid använder tecknandet mycket som ett sätta att uttrycka vad hon känner och upplever, men också leken. Det är kul att se.
Inte för att tjata, men...
Antingen bor man i stuga eller tält. Här är lite bilder från Fyrbyn och trädgården till vår stuga.
Är det någon av er läsare som varit på ön? Min uppfattning är att många inte ens är medvetna om att ön finns. Varför fick man inte veta det i skolan? Nu har jag två saker som jag ska återkoppla till mina lärare på högstadiet att de borde ta upp - vetskapen om Gotska Sandöns existens samt vikten av att begripa sig på Sveriges pensionssystem. Båda två viktiga och bortglömda.
Men det var inte det jag skulle säga nu. Utan har ni någon gång funderingar på att åka till ett ställe och uppleva naturen och bara andas ut - åk hit! Det är en upplevelse från att du stiger på båten i Nynäshamn tills du är tillbaka ett par dagar senare. Eller samma dag, om man så vill. Underskatta inte heller för- och sensommar. Då det är 25 % rabatt på resa och boende.
Sist men inte minst - jag fick inte en krona för att skriva detta. Ville bara dela med mig av Sveriges häftigaste resmål. Ha en fin dag då allehop!
En dagsvandring på Sandön
Den andra dagen på ön gav vi oss på en långpromenad. Det är ju lite utav det man gör på ön - vandrar. Tur var väl att vi varit där förut sett allt, så vi behövde inte stressa på. Det är nämligen svårt att skynda en tvååring som vill stanna och häpna över varje skalbagge, lyfta på varje mosstuss och samla på sig alla stenar och pinnar som hittas längst vägen. För det blir en del. Men det gick bra. Jättebra! Barnen var otroligt duktiga att gå själva och det vara bara korta sträckor vi fick hjälpa till och bära i selen eller på axlar.
Väl framme vid Schipkapasset pausade vi med en varsin kall korv och nyponsoppa. Man får nämligen inte grilla var som helst i ett naturreservat. Men barnen var fantastiskt nöjda ändå. Jag också. Tur att allting smakar så gott ute i naturen, även en kall korv i tillplattat bröd utan tillbehör.
Det är många jag skulle vilja ta med hit på en liten må-bra-resa. Jag tror de flesta skulle må gott av det!
Halvvägs till Tärnudden ligger Schipkapasset som var dagens destination.
En lång skogspromenad blev det, men barnen var fantastist duktiga att gå själva!
Små trötta ben fick vila sig i bärselen i mellan åt.
Spännande saker hittade vi längs vägen.
Vilopaus i blåbärsriset.
Schipkapasset går genom Höga åsen och grävdes ut för hand av fyrpersonal på 1870-talet för att underlätta transporter mellan öns norra och södra del. Det är svårt att fånga djupet i denna dal, men med Estrid i bild får man lite perspektiv.
Ni får själva gissa hur min puls mådde efter att ha trampat min höggravida kropp hit upp i lös sand och tallkottar. Men utsikten där uppefrån var enorm! Öns högsta punkt - 42 meter över havet. Lätt värt det.
Jag ♥ dig också, Sandön!
Den lyckliga dag jag står som Johans brud ska det givetvis ske här.
I öns lilla kapell mitt i en sagolik eklund. Kan det bli bättre?
Första dagen på Bredsand
Vi har haft minisemester. Några dagar på Gotska Sandön och jag känner mig lycklig in i själ och hjärta. Sedan båten lämnade strandkanten förra året har jag längtat till nästa gång vi kommer dit. Sandön är bästa plasten på jorden. Mitt paradis ♥
I tre dagar har jag varit befriad från normal civilisation. Vi brukar hyra tält, men denna gång provade vi att bo i en av Fyrnbyns stugor. Väldigt fint och lyxigt på alla sätt och vis, även om det ligger i Sandöns natur att bo så enkelt och okomplicerat som möjligt. Men med två barn och ett hundra miljarder sandkorn att tvätta ur hår, tömma ur trosor och hälla ur skor så är man ganska nöjd med en egen varmvattendusch.
Vi har haft en fantastisk vistelse på ön! Ingen annanstans trivs jag som här. Om ni någon gång kännt er ett med en plats, så vet ni vad jag menar. Fötterna mot marken sprider ett lugn nerifrån och upp. Att bara stå och se ut över havet och stranden, lyssna på vågorna och låta en näve sand rinna mellan fingrarna och sprida sig med vinden. Jag har bara mig själv och det mitt hjärta bryr sig om. Sällan är jag så nöjd med livet som här. Mer kan inte ord beskriva vad jag känner för den här platsen.
Då förstår ni vilken längtan som ligger bakom, när vi på onsdag förmiddag klev i land på ön. Vi åt lunch vid stugan men skyndade oss sen ner till havet. Barnen älskade det. De uttryckte det inte som jag, men jag såg det i deras ögon. Det sa allt ♥
♥
Våra nya grannar
Behöver jag säga att tjejerna är helt saliga?
Så här års är det rätt fint att bo på en hästgård. Bredvid vårt hus finns en hästhage som tidigare år stått tom. Men nu har den fått liv! Ett sto och hennes föl har flyttat in bredvid oss. Nu går de jäms med vår tomtgräns och betar tillsammans. Fantastiskt!
Fölet är bara 2 ½ vecka gammal och precis så där busig som småungar är. Det räcker med att vi stänger en dörr till huset så blir han sprallig och flyger rakt upp i luften. Han skuttar, hoppar och rullar runt men håller sig tätt ihop med sin mamma. Ibland galopperar de runt i hagen och ungen slänger med sina långa ben för att hålla mammans tempo. Åh! ♥
Äntligen!
Som jag väntat och längtat efter den här sommaren, nu är den på gång! Jag tror naturen hoppade över våren och gick direkt på försommaren. Inte mig emot! När man ser ut genom vårat vardagsrumfönster kan det i förbifarten se ut som om klarbärsträdet är täckt av snö. Men i stället är det miljard klarbärsblom som trängs på grenarna och skvallrar om mycket bär i sommar.
Naturen har fått en helt ny palett och jag bara älskar det! ♥
Två sidor av mitt livs kärleksmynt
Är det inte häftigt hur två personer med samma föräldrar, ändå kan bli så olika? Det tror jag alla som har flera barn eller syskon själv kan intyga. Ibland ser man liknande drag men ofta förvånas man över det faktum att varje liten människa verkligen är en egen individ. Även om de har samma utgångspunkt när det gäller både arv och miljö.
Som Estrid och Signe. Två sidor av mitt livs kärleksmynt. Estrid är en sann djurvän som redan nu funderar på om det finns något sätt att äta kött, men inte behöva döda djuren. Får hon välja äter hon helst grönskaker. Allt levande - från en liten mask i jorden till grannens katter och svalorna under hustaket är intressanta och värdefulla. Signe å andra sidan är inte speciellt imponerad. Hon är rädd för spindlar och jagar bort katter. Hundar går bra att klappa, men bara om de kan vända bort huvudet. Sen älskar hon kött. Mat över huvudtaget, men kött framför allt.
Förra vecka fotade jag de här bilderna på dem när Estrid hittat två snigelkompisar i trädgården. Hon satt där och granskar de små liven och handskades så försiktigt med dem. Signe tittade på. Hon iacktog sniglarna noga och frågade efter en stund:
- Kan man äta dem?
Åh vad jag skrattade! Hela situtaionen är så mycket Estrid och Signe i ett nötskal. Det ska bli intressant att få följa dem genom livet och se vad det blir av dem! ♥
Vecka 30
Nedräkning! Nu är vi inne i den sista trimestern och magen börjar bli tung och jag vankig. Naveln har vänt sig ut ch sin och skaver mot tröjan. Jag har sura drakar som brutar eld i min strupe. Det är trångt där inne nu. Bebisen väger nu 1.6 kg, huvudet är 8 cm i diameter, fötterna är 6 cm långa och barnet reagerar nu också på starkt ljus och höga ljud utanför magen. Den kan både smaka och känna smärta.
Lilla parvel. Det är så häftigt att se magen buffa åt olika håll, känna bebisen hicka och är man lägger handen på magen känna hur någon fot eller arm glider förbi. Det är verkligen coolt att vara gravid. Jag älskar det!
Lilla parvel. Det är så häftigt att se magen buffa åt olika håll, känna bebisen hicka och är man lägger handen på magen känna hur någon fot eller arm glider förbi. Det är verkligen coolt att vara gravid. Jag älskar det!
Vid besöket på MVC förra veckan fick vi höra barnets hjärta slå 140 slag/minut. Jag hade också rätt om barnets placering i magen. Den ligger med huvudet långt ner i bäckengången och har ryggen mot min rygg. Detta i kombination med att moderkakan är i bakvägg gör att jag känner väldigt mycket fosterrörelser, bebisen har ju både händer och ben utåt. Både Estrid och Signe la sig tillrätta med huvudet neråt väldigt tidigt (v. 25 respektive v. 28) så jag hoppas att denna bebis också fortsätter hålla sig på plats tills det är dags! ♥
Mår: Just nu påminner graviditeten väldigt mycket av de andra två. Den ser till och med ut som den gjort de andra gångerna. Jag har halsbränna, lite öm i hälarna och foglossning nu och då. Inga bristingar än så länge och inga ändra krämpor. De senaste fem veckorna har dessutom varit migränfria och ingen är gladare än jag!
Vikt: + 12 kg (med Signe låg jag på +10 kg och med Estrid +12 i samma vecka)
Dagar kvar till förlossning: 72 st
En liten sammanställning
Jag hittade en sammanställning i min blogg där jag jämfört graviditeterna med Estrid och Signe i hopp om att kunna lista ut vad Signe i magen hade för kön. Lite smått desperat att få veta vad som gömde sig där inne var jag allt... Men jag vet inte om ja blev så mycket klokare. Inte heller hade jämförelsen med denna gravidtetet gjort mig klockare, om jag inte redan visste att jag väntar en pojke nu.
Gravid med Estrid:
• Otroligt god aptit innan jag visst att jag var gravid.
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (visste inte att det fanns medicin)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Hormonrand på magen
• Magen växte framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud 130-140 slag/min
• Domnade bort högst upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna
• Otroligt god aptit innan jag visst att jag var gravid.
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (visste inte att det fanns medicin)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Hormonrand på magen
• Magen växte framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud 130-140 slag/min
• Domnade bort högst upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna
• Viktuppgång +12 kg i v.30
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 33
Gravid med Signe:
• Normal aptit
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Ingen hormonrand på magen
• Magen har vuxit mest framåt och inte på sidorna.
• Bebisens hjärtljud 135-145 slag/min
• Domnade bort högst upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 33
Gravid med Signe:
• Normal aptit
• Illamående första månaderna, spydde någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på sötsaker
• Ingen hormonrand på magen
• Magen har vuxit mest framåt och inte på sidorna.
• Bebisens hjärtljud 135-145 slag/min
• Domnade bort högst upp på magen mot slutet
• Mycket halsbränna
• Viktuppgång +10 kg i v. 30
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 38
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, fixerad i v. 38
Denna graviditet:
• Normal aptit
• Väldigt mycket illamående första månaderna, spytt någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på fräscha sakner som frukt, färska spenatblad och kalla tomater.
• Ingen hormonrand på magen
• Magen växer framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud ca. 140 slag/min
• Normal aptit
• Väldigt mycket illamående första månaderna, spytt någon enstaka gång (åt medicin som hjälpte)
• Inga sömnbesvär
• Sugen på fräscha sakner som frukt, färska spenatblad och kalla tomater.
• Ingen hormonrand på magen
• Magen växer framåt och inte åt sidorna
• Bebisens hjärtljud ca. 140 slag/min
• Har inte kommit så långt så jag vet om jag domnar bort på samma fläck eller inte
• Mycket halsbränna
• Viktuppgång +12 kg i v. 30
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, när den fixerar sig får tiden utvisa.
• Bebisen la sig med huvudet neråt tidigt, när den fixerar sig får tiden utvisa.
Som ni ser är det mycket saker som är lika, medans det finns vissa saker som skiljer. Om man ska dra någon slutsats mellan tjej- och killgravidteter så kan man väl konstatera att jag var sugen på sött när jag väntat flickor och frukt och grönt med pojken. Samt att jag mått lite illa varje gång, men betydligt mycket mer med en pojke i magen.
Cykla
Johan, barnen och lilla grisen på väg
Estrid är duktig att cykla själv. Här är bilder från igår när de cyklade 2 km och hon grejade det själv på sin cykel. Tidigare i veckan var jag ute med barnen och då blev det en sväng på närmare 5 km, men då sa hon efteråt att hon fick ont i snippan. Ja, det var ju inte riktigt meningen. Får köpa en mjuk sadelmuff till henne.
Men förutom det tror jag hon skulle kunna rulla hur långt som helst! Signe pustar också och säger att det är ansträngande, även om hon bara sitter där bakom och ser ut som en liten Roy Orbison. Det är härligt att ge sig ut på vägarna! Estrid kom på många fördelar med att cykla i stället för att åka bil:
1. Vi hinner se alla blommor och lyssna på fåglarna.
2. Vi kan stanna och kissa precis när man vill.
3. Det är mycket roligare.
Enough said! Tror det får bli en cykelkärra till nästa sommar så lillebror kan hänga på.
Så ska han heta något också...
Det här med namn är svårt. Framför allt pojknamn. Hade det blivit en flicka har jag en lång rad med alternativ som hade funkat. Rut, Inga-Lisa, Augusta och Siv är några av dem. Men nu blir det ingen Rut. Nu blir det en pojke och där är det betydligt svårare att hitta fina namn!
Hittills har jag kännt mig lite stressad över att vi inte haft någon namnfavorit genom gravditeten. Visst har vi några förslag, men till både Estrid och Signe var de så självklart att om det blev en flicka så var det de namnen som gällde. Men nu vet vi inte. Eller nja. Det finns ett namn som vi funderade på redan om Signe blivit en pojke. Men förslagen kommer jag inte skriva här. De får sväva fritt tills det är bestämt.
Men förslag mottages tacksamt Vi behöver en strid ström av nya ideér för att kanske ramla över det där klockrena förslaget som vi bara väntat på. Det måste vara ett namn med lite tyngd i. Ett manligt namn som passar i alla åldrar. Inget mesigt eller tramsigt. Ni vet vad vi gillar. Tänk era far- och morföräldrar och generationen innan det så landar ni rätt! Fornnordiska namn är ofta sånt vi båda gillar. Dessutom har Estrid och Signe redan satt temat och lillebror måste passa in i mönstret. Hjälp oss gärna!
Grattis Johan!
Vi hade födelesedagsfirande igår. Min älskade hjärtevän fyllde år! ♥ Medans han fortfarande sov gick jag och Estrid ut och plockade en bukett vitsippor och ställde på frukostbordet. Han öppnade sen sitt paket innehållandes ett par konsertbiljetter. Precis som jag hoppats blev han väldigt glad och överraskad! Själv skulle jag inte ens gå på en hårdrockskonsert om jag så fick betalt för det, så nu ä det bara för honom att hitta en polare som kan tänka sig att offra sig en kväll. Men det blir nog inte svårt.
Jag hade tagit ledigt från jobbet så vi hade en lugn och skön dag tillsammans. Vi var ute i trädgården, åkte till flygfältet och kollade på planen som flyfte och grillade gott på kvällen. Nästa gång vi firar födelsedag i familjen så är det bebisens. Hihi!
Lilla fredag
Sista arbetsdagen innan fyra dagars ledigt. Ska bli så härligt att vara hemma med familjen och bara ha det mysigt! ♥ Totalt har jag bar 35 st arbetsdagar kvar nu innan jag går på semester och föräldraledighet. Känns som ett bra val att ta tre veckors ledigt innan bebisen kommer. Bara hoppas att den inte kommer tidigare än beräknat...
Idag ska hela familjen ta oss ner till MVC för en rutinkontroll i vecka 29.Min gissning är att barnet lagt sig längre ner eftersom det känns som en melon ramlat ner mellan benen. Jag går som en anka och ibland känns det obehagligt att sitta eftersom det är så tungt neråt. En känsla som kommit mycket senare i de andra gravidteterna.
Vi får se vad barnmorskan säger. Kanske vill han bara säkra utgången för det börjar bli trångt där inne, det märks! Nu ska jag ta på mig mina nya solbrillor och åka till jobbet.
Ha en fin dag alla! ♥
En pinsam grej
Nu ska jag berätta en fånig grej. Egentligen är jag övertygad om att alla tänker precis som jag, men att folk helt enkelt inte vill erkänna sig så primitiva i huvudet. Därför tänkte jag testa tankegången på er!
Så här är det. Väldigt många människor på jorden har barn. Alla dessa vet hur barn blir till. Sen finns det människor som inte har barn. De flesta av dessa vet nog också hur barn blir till. Hittills är allting klart. Alltså: Varje gång jag berättar att jag har barn, att jag har två barn, att jag alldeles uppenbart snart ska få tre barn så förstår alla att jag har gjort det. Det förstår med vem och skulle kunna räkna ut när. Nu börjar det bli skämmigt. Att vara gravid är som att sätta en lapp i pannan "Jag har gjort det och ni kan själva se när!".
Jag förstår att det här är skittöntigt. Jag är 25 år och ska snart få mitt tredje barn, ändå kan jag inte låta bli att skämmas lite när folk får veta att jag är gravid. Visst har nog folk tillräcklig fantasi till att förstå att de flesta människor som lever i parrelationer ligger med varandra, men att behöva tala om det för folk. Visa upp det. Kolla vad vi gjort! För sina föräldrar. För grannarna. För chefen på jobbet. Nä. Det är pinsamt. Skämmigt. Helst vill man låtsas som det regnar.
När jag lagt fram mina tankar för vänner så möts jag oftast av ett gapskratt. Så jag sökte stöd i mina tankegångar hos Johan, eftersom han också borde skämmas. Det är ju ändå han som gjort mig gravid. Förstår vad pinsamt det måste vara! Alla fattar vad han gjort. Men nej, till svar fick jag "Nä, de förstår ju att du gjort det med någon men inte nödvändigtvis med mig". Ni ser ju själva. Det gav mig bara vatten på min kvarn av skam.
Så alla där ute - med eller utan barn: Hur tänker ni? Kan någon stackare erkänna att ni också tänker såhär i hemlighet, eller är det jag som är skadad?
En bra vecka
Sjömansänkan som äntligen fått hem sin karl!
Denna vecka är en bra vecka. Mannen i hushållet är hemma. Jag har saknat honom jättemycket. När man är i från varandra varannan vecka så är tiden tillsammans verkligen guld värd! Han hörde någonstans att sjömansförhållanden är de som håller längst. Det lät som något jag vill tro på. Man får både tid i hop, men också tid att vara själv och hinna sakna varandra. Så är det verkligen! Vill man åt samma håll så tror jag relationen bara mår bra av sånt.
Jag har också lyckats pricka in alla mina kommande besök på MVC till de veckor då han är hemma. Jippi! Jag har alltid älskar att gå dit ihop. Höra barnets hjärtljud och mäta magen. Det måste vara skittråkigt att vara man och inte få känna känsla av ett barn som lever och växer inuti ens kropp. Inte få den kontakten. Därför är det extra viktigt att han kan följa med. Att vi delar det vi väntar på tillsammans.
Mot veckoslutet vankas det födelsedag för pappan i familjen. Av mig och barnen ska han få något jag tror han kommer gilla skarpt. Någon han inte ens själv hunnit tänka att han ska önska sig. Jag är så förväntansfull på att få ge honom presenten, så jag tror jag längtar mer efter hans födelsedag än han själv!
Babybjörn Balance
Ett inköp till den ofödde. Det blev en babysitter efter barnens kusiner. Det brukar alltid vara en hit när man är bebis och vill se mycket, men kan röra sig väldigt lite.
Jag gillar de här "hårda" modellerna med fjong i. Denna är av märket Babybjörn och har vändbar klädsel. Tacksamt i fall det blir en kräkbebis och man inte orkar tvätta tyget tre gånger om dagen. I ett obevakat ögonblick hann Signe provsitta (läs: provligga då babysittern slog i bakåt och låg platt på golvet) men den visade sig vara tåligare än vi trodde och klarade det hållbarhetsprovet. Kanon! Då inväntar vi bara lillebror.
