Här hemma forstätter Estridhs feber. Fortfarande runt 38-39.5 grad, och jag ska ringa Sjukvårdrådivningen och höra hur länga hon kan äta Alvedon. Två dagar står det på paketet, nu är vi inne på tredje dagen.

Bortsätt från det har vi det bra, solen kom idag och det är helt underbart! Jag har gjort rent poolen och legat ut på vårat trädäck och solat mig lite. Jag är ju ingen solare egentligen, min hud protesterar och blir röd och har jag riktig otur flagnar den lilla färg jag fått av. Men trots det så kan man ju inte låta bli att blotta sina vita spiror i det strålande solskenet när vädret är så fint som idag! Jag har nu duschat, smörjt in mig med Brun utan sol (räddaren i nöden när man är en blekfis som jag) och har satt locktången på värming.

Man får helt kalrt ligga steget före när man är ensam hemma med ett litet barn och har saker som behövs göras. Tex. får man lägga i tvättmaskinen, diskmaskinen, damsuga och plocka undan när hon är med. Hon kan hjälpa till med en del och gillar att få små uppgifter, som att lägga de nytvättade strumporna i hennes låda tex. Saker som tar lite tid och koncentration som att måla naglarna, ta en varm dusch utan barbies och rosa vattenkannor runt fötterna och locka håret spar man tills Estridh sover. Har man under hennes förmiddagsvila konstigt nog en stund över, passar man på att blogga.  



Visst ser det härligt ut? Dessvärre är poolen fortfarande ganska kall och är än så länge bäst att titta på, inte simma i. Nej, nu ska jag sätta fart. Om sovklockan går som normalt för Lilla E borde jag ha ca. 30 minuter på mig att föna håret.

Se vilken underbar bukett liljekonvaljer jag fick av Johan här om dagen. De växer bredvid vårat garage. Doftar underbart i hela rummet och ger en fina minnen från skolavslutningar när man var mindre. En bukett liljekonvaljer är helt enkelt att säkert tecken på att sommaren är här, på riktigt!

Jag syftar på kaninerna. Leo och Lea! Jag frågade om de var kastrerade när vi köpte dem, och ägarna sa att de trodde de. Kaninerna hade varit i samma bur och det hade inte varit några problem eller misstakar förut. Vi tänkte såklart inget mer på det.

Men nu! Jag har i dagarna målat om deras utebur. Utsidan målade jag när kaninerna var i. Men för att de inte skulle klibba fast i falurödfärgen när jag målade framsidan på buren (haha, vilken rolig syn!) så fick de sitta tillsammans i en innebur under dagen när färgen torkade. Eftersom de regnat nu på eftermiddagen hade jag inte hjärta att lyfta ut dem utan tänkte låta e vara inne över natten.

Därför sitter jag här framför TV:n i lugn och ro och hör hur det med jämna mellan rum prasslar till och far runt en massa inne i buren. Tillslut tittar jag efter vad som försegår där inne, och ser till min fasa en vibbrerande liten Leo ovan på Lea som försöker smita undan. Han verkar inte fatta hinten riktigt, utan fortsätter att darra ovan på hennes ansikte, huvud, rygg, ja överallt! Vad gör man? Jag satt ut dem i uteburen för att kyla av dem, men man vet ju hur kaniner är. Hur det än gått för dem under dagen så är det hur som helst "för sent" att dela på dem nu... Har goolgat lite inom ämnet och lärt mig att en kanin är dräktig i 28-34 dagar och att det därför borde vara hög tid att ge Lea lite lugn och ro, dela av buren och göra lite fint så hon kan boa och trivas där när hennes små ska komma.

Till saken hör att Lea var väldigt smal när vi köpte dem, så pass smal så att jag tyckte att hon borde ha fri tillgång till bra kraftfoder i uteburen för att äta upp sig. Jag har känt mig nöjd med gödingen eftersom hon helt klart lagt på hullet sen hon kom hit. Ja, i bland är man bra blåögd... Så nu är det bara vänta och se! Kanske blir det kaninungar, kanske inte!

Estridh älskar hennes små kaniner, speciellt Leo. Han är lätt att fånga och kommer gärna fram i buren. Dessutom är han liten och lätt och älskar att gosa. Hon är så snäll och försiktig med kaninerna, pekar på deras långa öron och pussar dem på mosarna. En riktig liten djurvän.

I går pysslade vi lite hemma, jag och Johan. Satt upp gardiner, ställde blommor i fönsterna och tände lite ljus. Det börjar kännas mer och mer som hemma nu faktiskt. Det gör så himla mycket att få upp lite tavlor och sätta sin personliga prägel på rummen. I går var också första kvällen i vårat hus som vi låg på soffan och såg på TV tillsammans. Vi har ju inte haft så mycket möbler hemma fram tills i torsdags, då de stått i lägenheten under visningen. Men nu när visningarna är klara och lägenhetsaffären avslutad så kunde vi flytta ut allt. Skönt att få sin egen soffa, sina blommor och tavlor att mysa till det med hemma. Jag satt också upp lite fina foton på familjen i hallen, det börjar bli riktigt hemtrevligt nu.

Vårat sovrum börjar bli riktigt mysigt nu. Vi har tänkt bygga en stor och sfin himmelsäng nu när vi har lite större sovrum, tror det kommer passa jättebra.


Gardiner gör ganska mycket i ett rum


Blommorna är också på plats nu


Våran kamin som är jättemysig att elda i på kvällen. varmt och skönt blir det i vardagsrummet, eller ja, hela huset egentligen!


Vardagsrummet. Lite mindre än vad vi hade tidigare, men också mysigt. Vi har tänkt köpa ett nytt vardagsrumsbord i mörk trä, och en vit matta till. Sen ska vi uppdatera våra TV mot en platt och även införskaffa en snygg TV-bänk. Blir nog snyggt.

Sista dagen innan hemfärd. Vi bestämde oss för att ta en rejäl sväng runt den västa och sydliga sidan av ön eftersom vi, dagen innan, promenerat efter den nordöstra. Vi fick veta på morgonen att färjan skulle gå kl. 17:00 från Varvsbukten. Så vi bestämte oss för att på förmiddagen packa oss i väg från stugan och gå ner efter kusten. Även detta blev en redig promenad - närmare 5 timmar gick vi. Jag vet inte hur många mil vi gått i helgen, men fråga mina rump- och lårmuskler... de vet nog. Vi gick förbi ett gamlat hus som hette Bourgmans, vidare till en kyrkogård och slutligen kom vi fram till Varvsbukten där båten snart skulle anlända. På vägen såg vi ju (inte helt otippat) ännu mer av den fantastiska natur som Gotska Sandön ligger och håller på. 

Jag tycker det är konstigt att man inte pratar mer om denna pärla? Gotland och Fårö är det enda som näms, men Sandön är inte inte många som pratar om. Det kanske är bra det. LIte av charmen är ju just de orörda, och självklart tystnaden. Denna promenad var nog den mysigaste vi gjorde. Jag saknar den. Jag saknar redan att på ett sånt naturligt vis kunna koppla bort allt som har med stress och vardag att göra. Att inte ha någon TV som står och går, inte ha någon mobiltelefon att hålla koll på. Att alltid kunna bli nådd. Informerad. Underhållen. Det är inte många minuter av tiden på ön som jag tänkt på jobb, försäljning av lägenheten eller flytten till hust. Det är faktiskt riktigt skönt att bar få släppa alla tankar och i stället fundera över hur alla tallar kan hitta fäste i den lösa sanden, hur många år alla dessa runda stenar legat och slipats mot varandra och hur långt alla fåglar måste ha flugit för att komma till ön.

Nog om det. Våran sista dag, lite vemodigt att ge sig av. Jag och Estridh vinkade hejdå till ön genom de små fönsterna på båten och sa att vi snart kommer tillbaka. Jag hoppas det. Min mamma skulle älska denna ö, om jag kan ska jag försöka bjuda henne på en resa hit i sommar.  

Japp, en av stränderna på ön hette faktiskt så. Ni förstår säkert varför :) Vi började vår "lilla" promenad kl. 09:30 på morgonen efter att ha laddat upp med frukost och några bananer, sen gav vi oss i väg. Vi gick mot den nordligaste sidan, där öns största strand bredde ut sig - Bredsand. Det var som att titta ut över en öken. Man fick kisa med ögonen för att inte bländas av den klarblåa himlen, det glirrande havet och den vita sanden som såg ut att aldrig ta slut.

Efteråt fortsatte vi mot Las Plamas och ger skäl för sitt namn. Det slog en faktiskt i mellan åt "Va? Är jag verkligen i Svergie?!". Om det fanns något att klaga på så skulle det väl vara att det inte är badsäsong riktigt ännu. Då hade det varit maxat.

Här kommer ännu fler glada semesterbilder från i lördags:

Jag har hittat min nya kärlek - Gotska Sandön. Ni som har varit där vet vad jag pratar om. Men en fullkomligt oslagbar natur kan man inte göra annat än att bara älska denna Sandö som ligger för sig själv mitt ute i Östersjön. Och den är verkligen gjord av sand! Sand, sand, sand enda ner till 70 meter djup innan man kommer ner till berggrunden. Så mycket sand gör att man har sand i skorna, i sängen, i håret, i munnen, under naglarna och alla andra ställen man kan tänka sig. Men tillsammans med ett fantastiskt väder, kritvita stränder och tjocka lövskogar gör det inte så där jättemycket! :) Man bara älskar den. 

Jag blir helt varm i hjärtat när jag tittar på bilderna idag... Tänk - i går gick jag där på stränderna och kände doften och vindarna från havet. I dag sitter jag i ett mulet kontorslanskap mitt inne i stan. Naturen har ett märkligt sätt att bita sig fast i själen. Man känner sig alldeles lugn, trygg och avslappnad av att bara stå i skogen och lyssna till knarret i tallarna och långt där borta kunna ana ljudet av vågorna som slår mot strandkanten. Behöver jag säga att jag kommer åka dit igen...? 
  
Nu blir det mycket bilder, men en bild säger ju mer än tusen ord. Vi fick som sagt denna resa som en litet steg i Johans praktik eftersom han bör känna till lite om ön nu när han börjar praktisera. Stugorna vi bodde i hade dessvärre varken dusch eller toa men ett trevligt utedass fanns att tillgå. Enligt deras hemsida skulle våra resa kostat 3590 kr (995kr/pers tur & retur + 650kr/natt för stugan + 300kr parkering). Mycket pengar, men väldigt prisvärt för ett sånt underbart resmål tycker jag. Så sitter folk och åker till Thailand... om ni ändå visste hur nära paradisen kan finnas!

I går var vi hämtade våra nya små familjemedlemmar! De heter Leo & Lea och är två riktigt tama, trevliga och sällskapssjukna kaniner. Jag hittade dem (som allt annat) på Blocket där en flicka tyvärr var tvungen att lämna bort sina två kompisar redan efter några månader då det visade sig att mamma var allergisk. De bodde då i varsin bur uppe på en balkong, men hade massor av barn i familjen som brukade gosa med dem.

Nu kommer de få ett helt annat "uteliv" - ett liv på gräsmattan! Vi har fått en stor kaninbur av min pappa som vi tidgigare haft bla. kaniner, höns och små taxar i. Den har ett stor bra hus som man fyller man halm och gör varmt på vintern, och sen en bra utehage där de kan vara ute och äta maskrosor på sommaren.

Estridh reaktion var verkligen underbar! Hon bokstavligtalat skriker av lycka när hon får se sånna här små liv. Vi fick även med en liten sele som vi provade att gå med Leo i, det gick jättebra. Estridh fick också prova att hålla i kopplet, och hon förstod verkligen att det var ansvarsullt och att man inte få släppa. Så himla duktig. En annan sak som är bra är att kaninerna är vana med barn och väldigt tama, det springer inte väg när man kommer - tvärtom.

I natt har de varit ute i sin bur och jag och Estridh ska nu gå ut och kolla hur dem har de. Jag ska leta efter några tidiga lijlekonvaljer finns att hitta i backarna, det är nämligen Johans födelsedag idag och jag ska fördereda en frukostbrick åt honom och överraska på sängen. Här är bilder från igår när de fick springa ut i sin stora utebur för första gången. Det var så härligt att se. Jag säger bara en sak - lycka!

Man måste ju lära känna små vägar och stigar runt omkring huset också. Det gjorde vi i dag! Runt knuten på huset finns ett jättemysigt litet promenadstråk, till och med asfalterad väg så det är ultmat att gå med vagnen. Jag förstår inte hur det här stället kan vara så perfekt för oss?! Vi pratade om det i dag... finns det någonting här som inte är bra? Vi kom på en sak - det finns inget eluttag på toaletterna. Det kan man i och för sig leva med. Annars känns allt verkligen som en dröm. I bland slår det en hur fantastiskt bra man har har det. Jag hoppas till tusen att vi efter 1-2 år får köpa det här stället. Här skulle jag kunna bo resten av livet och låta mina 5 barn växa upp.

I dag har vi pysslat i trädgården och fått vårat första besök - Johans mamma! Jag har krattat hela gården fri från löv och annat gammal rassel. Det visade sig vara en riktigt spännande upptäcksfärd att dra omkring med krattan i diverse rabatter och andra gömmor i trädgården. Det kom fram det ena fina blomarrangemanget efter det andra och tillslut kändes det som jag krattat fram en helt ny trädgård under alla gamla löv! Vi hittade rosenbuskar, vinrankor, hallonbuskar, en liten krusbärsbuske och massor av fina blommor som är på väg upp. Förhoppningsvis får de lite lättare att komma upp nu när inte förra årets vintertäcke ligger över dem. På baksidan av huset fanns något som jag trodde var en stor stenhög med visset gräs på. Efter att ha röjt bort allt torkat gräs från förra året visade det sig vara en jättefin liten trädgårdsö skulle man skunna säga, inringade av fina stenar.

Johans mamma hade med sig vallmo och andra blommor som vi planterade ut i rabatterna. Kommer bli så himla spännande att se när allt tar fart och växer upp! Finns antagligen massor med små skönheter som gömmer sig i jorden just nu, men som snart ska komma ut upp och sola sig. Det är underbart att flytta till hus på våren!

... eller väggarna åtminstonde. Estridh älskar sin fototapet! Hon sprang rakt in i rummet när hon fick sen den och sa "mo-ma, mo-ma!" (blomma). Hon gillar blommor. Nu fattas det bara lite möbler, en mysig lampa, någon matta och en massa leksaker i en enda hög. Just det! Min björkinstallation också! Men den behöver lite tid på sig..