Med en smula besvikelse i kroppen vaknar jag i morse. Allt är som vanligt. Inga känningar. Jag har sovit som en stock, hela natten. 

 

Igår kväll trodde jag nämligen att något var på gång. På eftermiddagen kom förvärkarna oftare, så jag började klocka dem. Det var 8 min mellan och höll i sig i 45 sekunder. Ganska svaga. Defusa. Mot kvällen tilltog dem och kom både tätare och starkare. 6 min mellan och uppemot 2 min långa. En vassare känsla. Intensivare.

 

Vi blev ganska uppspelat båda två och säkra på att det nu börjat. Under de andra graviditeterna så har alltid detta varit ett tecken på att förlossningen kommit i gång. Så vi ringer och förvarnar barnvakten och jag går och lägger mig. Tänker att jag behöver ladda energi. Jag är glad och förväntansfull.

 

Då stannar allting av. Jag sover som en liten gris hela natten och värkarna lyser idag med sin frånvaro. Jaha. Vad nu då? Jag vet inte om kroppen håller på att värma upp på något vis, men lite frustrerande är det. Man får inte luras sådär... Jag som tidigare kännt att jag kunnat vänta både en och två veckor till, vaknar nu helt plötsligt upp och drabbas av en känsla att vilja få detta gjort. Jag vill att bebisen ska komma nu! ♥ Kanske var det de som var meningen? En liten förvarning. Vi får helt enkelt vänta och se. Spännande dagar följer!