Tillbaka!
Nära på tre månader har gått sedan jag skrev i bloggen sist. I början saknade jag inte bloggen alls. Det kändes befriande. Jag hade kommit till en punkt där jag inte längre använde skrivandet för att tillfredsställa mig själv, utan andra. Källan till inspiration sinar snabbt då.
I början saknade jag därför inte bloggen alls. Det kändes istället skönt. Mycket har hänt under tiden. Estrid har fyllt 6 år, Signe har fyllt 3 år, Knut har gått från en liten nyfödding till en knubbis som ålar sig fram på golvet. Han har fått två tänder. Och Estrid har tappat två. Mitt egna företag har också tagit form, så som min egna webbutik. Jag har haft fullt upp med andra ord.
Jag har funderat på att stänga ner bloggen. Men att avsluta ett projekt som varit mitt liv i 5 år är inget lätt steg att ta. Så kom den där kvällen, när jag letade efter en händelse långt bak i mitt bloggarkiv. Jag ramlade över så mycket tankar, minnen och resonemang som jag aldrig kommit ihåg om jag inte knackat ner dem här. Då bestämde jag mig. Jag ska inte sluta blogga. Jag älskar ju min blogg! Istället ska jag försöka hitta tillbaka till det, för mig så meningsfulla, skrivandet. Det som fyllde en funktion i mitt liv. Och det gör det fortfarande.
Förresten. Jag har saknat ER också! Många har droppat av under dessa månader, men det känns otroligt att se att så många fortfarande kommer in här varje dag och hoppas på en uppdatering. Kärlek!
Äntligen tillbaka! :D
Men visst måste du bloggat mer än 5 år?
Jag har helt för mig att jag läst bloggen när du väntade Estrid, vilket måste bli över 6 år sen alltså.. Eller?
KRAM!
Tjohoo, vilken härlig morgonläsning! Som jag saknat dig! Klokare och finare människa får man leta efter. Kram!
Välkommen tillbaka, dina inlägg har varit väldigt saknade. Håller med Linn här ovan, klokare människa får man leta efter. Har läst din blogg i evigheter, Estrid var under året iallafall för jag kommer ihåg inlägget när hon fyllde 1 år. Du skriver fantastiskt bra, stor kram!
Yay! Äntligen! Klart att du ska skriva för din egen skull, inte för vår. Du får se oss läsare som en slags bonus och inte som en publik du måste tillfredsställa. Härligt att du är tillbaka och att du inte lägger ner bloggen!
Estrid var väl två-tre månader när du började skriva, så det är väl nästan exakt sex år sedan du började?
Åh vad glad jag blev nu! Vilken julklapp. ;)
Som så många andra säger så inspirerar du mig som person. Trots att jag följt dig i nästan sex år så har jag fortfarande inte blivit mamma själv men den dagen jag blir det så kommer du vara en ännu större inspiration för mig. :)
Hoppas att du bloggar till dess. Hihi
Jag har saknat dina kloka, mysiga och vardagliga texter och alla fina bilder.
Välkommen tillbaka Pauline!
Välkommen tillbaka Pauline! Tur att du funnits på Instagram under tiden :)
Välkommen tillbaka! Roligt och få läsa ett inlägg igen, dem har varit saknade. God jul & gott nytt år önskar jag dig o din familj:)
