Jag har fått den fina äran att vara Moas fadder. Fina lilla Moa. Enda sedan hon låg i magen så har jag känt lite att hon är min. Ja, lite gran. Kanske är jag galen och hormonstin, men hon skulle kunna varit min bebis lika gärna. 

 

Jag var hela graviditeten övertygad om att det skulle bli en liten Moa. Och tänk - det blev det! När hon nu döptes så ville jag ge henne någonting speciellt, i egenskap av fadder. Så förutom en halskedja med en likadan ros som jag har på mina örhängen, har jag också gjort en tavla till henne av pärlor. Jag har aldrig tidigare använt photopearls men tycker det var ett roligt och kreativt stimulerande projekt. Det tar tid och kräver tålamod, men resultatet blir jättehäftigt! Bild på det kommer senare.

 

Jag vet inte om Moa i fråga blev så imponerad. Hon satt mest i pappas famn eller sov i vagnen. Ja, när hon inte charmade alla med sitt ursöta lilla ansikte och runda ögon. Åh. Bebis. Får man någonsin nog? ♥