Jag var på utvecklingssamtal för Estrid igår. Spännande, och faktiskt får jag säga att jag är imponerad av frökens bild av Estrids personlighet. Jag har hela tiden trott att de aldrig lärt känna henne riktigt eftersom hon är där ganska lite. Men där misstog jag mig.

Vi pratade nästan en timme om Estrids färdigheter i språkförståelse, tal, kreativitet, motorik och allt annat som hör utvecklingen till. Tidigare har jag tyckt att mycket av de här samtalen handlat om fysiska förmågor, men nu kommer den sociala delen in i biten. Hur fungerar hon i barngruppen? Går det bra att leka med kompisar? Dela med sig, ta hänsyn och kompromissa. Intressant att höra en annan persons tolkning!

Kortfattat kan jag beskriva det med att Estrid är enormt duktig. Hon ligger långt före mallen för en 3½ åring, framför allt när det gäller språk och kommunikation. Hennes koncentrationsförmåga är imponerande och det finns ingen på avdelningen som älskar att pyssla, skapa och vara kreativ som hon (undra vem hon fått det av?). Sen är hon en stark och självständig tjej med skin på näsan och egen vilja. I grunden är det bra egenskaper, men myntet har flera sidor. Det gör henne envis och många gånger helt kompromisslös i lekar med andra barn. Då väljer hon i stället att leka ensam eller på sin höjd med en bästa kompis. Hon har hög integritet och "släpper inte vem som helst inpå livet".  Ofta visar hon en bestämd attityd utåt medans hon på insidan är otroligt öm, inkännande och omtänksam. Och jag känner igen mig själv så väl..

En annan intressant sak var att fröken märkt en tydlig förändring på Estrids beteénde sen vi bestämde oss för att flytta igen. Estrid är mer ojämn i humöret, "spretig" och håller ett känslomässigt avstånd. Det var tufft att höra eftersom det visar hur hon faktiskt påverkas. Även om jag förstår att det är så, blir det så tydligt när man får det svart på vitt. På dagis pratar Estrid mycket om flytten, ställer frågor och ritar bilder. Det är nog mycket som rör sig i hennes huvud. Tankar, funderingar och en hel del oro som för en 3½-åring är svårt att uttrycka...

Det blir bra för henne att få vara hemma med oss hela sommaren. Bara ta det lugnt och landa i den nya situationen. Sen hoppas jag att vi kommer stanna där länge länge så hon får möjlighet att slå rot, för hon behöver det.