Jag berättade aldrig hur det var på betessläppet va? Vi åkte till Eskelhem och tittade när kossorna sprang ut på grönbete för första gången detta år. Men var det första gången för i år? Det verkar som bönderna väntat onödigt länge i så fall. Våren har ju varit här länge och jag tror inte kossorna klagat om det fått komma ut en månad tidigare.

I vilket fall som helst - glada var de! Deras glädjeskutt gick inte att ta fel på. Men vi var inte direkt ensamma där. Sällan har jag sett så många småbarnsföräldrar med tillhörande ungar på ett och samma ställe! Jag som skulle uppskattat Gotlands totala invånarsiffra till ungefär hälften av alla dessa föräldrar, fick alltså lära mig ett och annat. Men det var inte bara kossor och deras kalvar vi iacktog utan även andra föräldrar och deras ungar, vilket kan vara ganska intressant. Lyssna på okonsekventa mammor, barn som uppför sig illa och pappor som petar in en snus och drar ett dåligt skämt om stora juver och silikontuttar.  

 








Jaja, det var ganska trevligt ändå. Man känner sig inte så kaxig när 600 kg glad kossa kommer rusande mot en, det kan jag säga. Efteråt bjöd Arla på mellanmjölk (givetvis) och kanelbulle. Estrid talade om att hon inte alls vara avundsjuk på Signe som drack min mjölk, för kossans var mycket godare. Vilken tur!