Estrid ska alltid komma med alternativa lösning på saker och ting, diskutera och ha sista ordet. Hon tar inte ett nej (undra vem hon fått denna sida i från?). Ibland häpnar jag över vilka argument hon kommer med. Inte nog med att hon uttrycker sig väl i ord, samtalen visar att hon förstår situationen på flera plan och därför kan klura ut lösningar som är till hennes fördel. Det är imponerande. Hon är inte ens 3½ år och ändå får jag ibland stanna upp och tänka "Hur ska jag bemöta det här då?". Här är några exempel.

Estrid: Jag vill ha godis.
Jag: Nej, inte idag.
Estrid: VARFÖR får jag inget godis?
Jag: För att du fick godis i går. Vi äter inte sånt varje dag. 
Estrid: Men mamma... När jag säger "Jag vill ha godis!" så ska du inte säga så! Då ska du säga "Nej, vi ska inte äta godis nu, men du kan få det I KVÄLL." Okej?

Att vänta tills i kväll är bättre än att vänta i all evighet. Visst? Ett annat exepmel. Här om dagen låg Johan och lekte och busade med Signe när Estrid kom och sa att hon ville ha Signe. Då gick samtalet såhär:

Estrid: Jag vill hålla i Signe.
Johan: Men nu gör jag det, du får vänta lite. 
Estrid: Men jag vill hålla i Signe! Jag vill hålla i Signe NU!
Johan: Nej!
Estrid: Mina kompisar på dagis säger att man måste DELA MED SIG, och nu delar inte du med dig pappa!

Och det slutade med att Estrid fick hålla i Signe. Såklart måste man också lära sig att vänta på sin tur. Men det är ändå bra att hon kan ta en lärdom, sätta den i rätt sammanhang och i slutändan vinna på det själv. 



Hon har också börjat använda den klassiska "Mamma sa att..." och "Pappa sa att..". Hon spelar alltså ut oss mot varandra. En gång låg jag på sängen och ammande och Johan tog en snabbdusch. Plötsligt kommer Estrid snyftandes in till mig.

Estrid: Pappa sa att jag skulle duscha med honom...
Jag: Ja, vill du inte det då?
Estrid: Jo.
Jag: Men klä av dig och hoppa in i duschen då, pappa väntar ju på dig!
Hon springer glatt i väg jag hör sen vad hon säger till Johan.
Estrid: Mamma sa att jag skulle klä av mig och få duscha med dig!

Det visade sig att Johan från början talat om att han alldeles strax var klar och att de inte kunde duscha ihop denna gång. Då springer hon till mig och formulerar en mening så att hon FÅR mig att säga att hon visst ska duscha. Hah! Snacka om lurig unge. Jag bävar för hur hon blir som tonåring...