Innan vi flyttade till Visby dumpade vi ungefär halva vårat bohag på pappas loge. Vi hade helt enkelt inte plats för allt på ön. Men nu när det gått nästan ett år har jag glömt i stort sett allt som vi lämnade där. Jag kan inte tänka mig att vi behöver något mer än det vi ha i huset nu, ändå vet jag att det är minst 20 kvm lådor och möbler som står hos honom och väntar. Ska bli spännande att se alla saker jag förträngt. Kanske ett bra läge att slänga sånt man inte använder? Eller ens kommer ihåg att man äger...

Det ska vi alltså göra i morgon. Hämta tillbaka alla saker. Min pappa sa förresten en rolig grej. Alla andra brukar ägna sin ungdom åt att vara packade, men jag har ägnat min åt att packa. Typ så känns det nu. Jag är så urbota trött på att flytta! Jag hoppas det dröjer länge tills jag behöver stå framåtluftad över dessa förhatliga flyttlådor igen och försöka packa vårat liv likt ett Tetris. Jag vill ha lugn och ro. Jag vill hinna andas.

Det kan jag här! Det går inte att beskriva känsla av att kunna kliva ut barfota på gräsmattan, kika ut över de öppna landskapen och bara känna... sinnesfrid. Jag är ingen stadsmänniska. Trots att jag är mörkrädd så trivs jag så bra med att bo på landet. Lugnet. Djuren. Naturen runtomkring. Det är så här jag vill bo. Det är så här jag vill att mina barn ska växa upp!

Nu ska jag gosa ner mig bland kuddar och filtar på det stenhårda vardagsrumsgolvet och se om det finns något bra på TV. Kanske äta en kaka och vänta på att det blir mörkt ute, sen går jag och lägger mig. Puss!