Vi var i Uppsala här om dagen och hälsade på mina kollegor på jobbet. Det var roligt att träffa alla. Jag saknar mitt jobb lite, saknar gemenskapen.

Däremot var det inte helt optimalt att ha med båda barnen. Estrid sprang runt runt och terroriserade mina kollegor i kontorslandskapet medans jag försökte ömsom amma och ömsom ha ett givande möte med chefen. Hon hoppade i soffor och tiggde kakor (ja, inte chefen alltså...) trots att jag hade förberett med pärlor och annat pyssel. Egentligen var hon jättesnäll och duktig, men det är bara så otroligt jobbigt att ha med henne på sånna där ställen där man ska prata tyst, smyga och sitta stilla. Det är inte en 3 årings melodi... Det är svårt att vara på ställen där hon inte kan vara hon, helt enkelt. Så när kvällen kom var jag trött som döden själv och somnade kl. 21:00.

Men. En lunch med mina bästa damer på jobbet var värt allt! Har saknat luncherna med er! Hoppas vi ses snart igen, under lite mer lugna och barnfria förhållanden :)

Vad gör vi annars? Johan meckar bil och jag umgås med min pappa. I morgon åker vi till min syster i Gävle och leker med kusiner, sen ska Estrid en sväng till hennes älskade farmor och i början på nästa vecka hälsar vi på släktens nyaste tillskott - Gustav. Det blir bra det.