Pyssel efter dagis
Allt man behöver är 2 dl vetemjöl, 1 dl salt, 1 dl vatten och lite olja. Knåda i lite karamellfärg och kör! För att få dem stenhårda lät jag dem stå i ugnen 125 grader i några timmar.
Här är det vi gjorde. En kaninfamilj, lite siffror, hjärtan med familjens bokstäver, pepparkaksgubbar (med ögon och mun som Essi gjort), pärlor och runda planeter till vänster. Ikväll ska vi nog göra ett smycke av pärlorna.
Tycker sånt är kul och bra. Ja, att låta Estrid skapa något från början, se vart allting kommer i från. Som när vi lagar mat eller bakar. Men också nu när vi började blanda mjöl och vatten, som blev till en deg, som blev till små runda bollar, som blev till hårda pärlor som vi sen kan sätta på en tråd och få ett... halsband!
Ahhh vad roligt! :)
Sant dar saknar jag, att fa leka och pyssla med ungarna. Ska gora det sa himla mycket nar jag kommer hem! Yaay :)
Har i L.A ar det inte sa man lever, har stressas det hela tiden och ungarna ska ha fyrtioelva aktiviteter efter skolan sa man hinner aldrig umgas med dem pa det har sattet.
Det ar synd, det ar sa guldvart att fa satta sig ner och bara vara med sina barn.
Himla gulligt ni gjorde at grisarna, de sitter sa fint dar i soffan, haha! :)
Vad spännande att det är sånna skillnader. Undra varför? På ett sätt känns det ju lite mer "trendigt" och "americaniserat" att leva så, hänga med i tiden och låta barnen göra alla senaste aktiviterna. Då blir det ju kanske inte så mycket tid över för att bara umgås och hitta på saker ihop.
Överlag känns det som den generation som växer upp är mycket mer "roade" med aktiviteter, dataspel och leksaker än när jag var liten. Då cyklade man tillsammans i stora gäng, lekte i skogen, lekparker och fick hitta på sina lekar själv. Ja, använda fantasin mer helt enkelt. Nu känns det ju som uteleken helt har försvunnit nästan...
Du är klok pauline. Jag har sagt det förr, du är nog en riktigt riktigt underbar mamma du!
